såväl inbundne som oinbundne; eller om de fun-
nos i omslag och merän tio exemplar af samma
verk, skulle erlägga 4 eller 2 sch. per skålpund,
eller ock, att böcker, etc., i det norska eller
danska språket, biblar, psalmböcker, almanachor
eller auktoriserade skolböcker skulle beläggas
med dylik tull. Efter begge förslagen skulle alla
andra böcker vara fria. I en påföljande sam-
mankomst, blefvo dessa förslag afgjorda på det
sätt, att Storthinget mot 24 röster, fattade föl-
jande beslut: Böcker, tryckta, a) och i det nor-
ska eller danska språket: 4) oinbundna, 4 skålp.
2 sk.; 2) då de i omslag finnas vara 410 exem-
plar af samma verk: häftade, 4 skålp., 2 sk.,
inbundne, 4 skålp., 4 sk. db) Andra — fria.
Af denna korta framställning utaf det iStorthin-
get fattade och i Danmark så stor förargelse väc-
kande beslutets historia, synes det, att under
hela sakens behandling aldrig någon tanka varit
på några anti-skandinaviska demonstrationer, utan
blott på att hindra norska förläggare till att låta
trycka sina norska arbeten i Danmark, 0. S. V-
Då dessa danska tidningar derjemte åberopa
vissa, emot skandinavismen efter uppgift vigtiga
artiklar i Norska Rikstidningen, såsom bevis på
Norrmännens missgynnande stämning mot Dan-
mark och ogillande af den Skandinaviska ideen,
så kan ej en sådan bevisning grunda sig på an-
nat, än en fullkomlig obekantskap med härva-
rande förhållanden; ty om den oefterrättlige Nor-
ske Rikstidningen, som i hela Norge har så godt
som ingen annan publik än det nödtvungna, verk-
ligen skulle vara fiendtligt stämd emot all slags
Skandinavism, som går utanför halfön — något
som är mig och troligen de flesta Norrmän obe-
kant, så kan detta likväl omöjligt hafva något
att betyda, i motsatts till de vittnesbörd om skan-
dinaviska sympathier i Norge, hvilka de mest
utspridda norska dagbladen, Morgonbladet, och
Den Constitutionelle i den sednaste .tiden afgil-
vit. Det kan icke heller nekas, att man i Norge,
i allmänhet med lifligt intresse följt sina resande
unge landsmän och Skandinav-tåget; att man
med glädje förnummit den stämning som rådde
i Danmarks hufvudstad i anledning af slägtingar-
nes besök; och att man innerligen önskar att se
besöket återgäldadt i Norges hufvud- och uni-
versitetsstad, för att med handling kunna visa,
att man vet alt omfatta en id med värma om
man ock icke är strax färdig att svärma för den,
samt att man i vänskapligt sinnelag mot såväl
Svenske som Danske bröder icke står tillbaka för
någon, ehuru naturligtvis Christiania icke förmår
att ådagalägga detta på ett så lysande sätt, som
Nordens Athen. De hemkomna Norska Studen-
ter äro ännu berusade af hänryckning och en-
thusiasm öfver den hjertliga emottagning, som de
rönt och öfver den storartade och rörande ka-
rakter som utmärkte hela sammankomsten. En-
thusiasm är, som man vet, smittosam. De sköna,
upplyftande minnen, som en så stor del af den
norska studerande ungdomen fört hem med sig
från dessa oförgätliga dagar, då den Skandinavi-
ska treenigheten firade sina triumfer, äro en bor-
gen att Norge, då det gäller, icke kommer att
skilja sin sak från det gemensamma, stora foster-
landet.
Om det af danska regeringen visade välvilliga
sinnelaget i afseende på besöket endast var Jlåt-
sadt eller om det var uppriktigt, kan man na-
turligtvis icke här afgöra. Åtalet emot Hr Poul-
sen, Helweg och Lehmann bevisar ingenting, eme-
dan man likaså gerna kan anse det såsom en
nödtvungen bitning i det sura äpplet. Att den
danska regeringen i alla fall blifver illa tjenad
genom denna åtgärd, inses lätt, isynnerhet om
den — såsom det låter — skulle anse Lebmann
såsom en farlig person. Att den gamle Stehman
härigenom skulle fira en triumf på Konung Chri-
stians egen bekostnad — något som vissa berät-
telser sökt gilva anledning, alt antaga — det sy-
nes likväl vara temligen befängdt.
Oaktadt man här hos oss icke så helt och
hållet kunnat gilla Hr Lehmanns tal i ridbu-
set, för så vidt som han, icke nog aktande på
sanningen af det gamla ordspråket: ifrån det
upphöjda till det löjliga är blott ett enda steg,
— gaf det en vändning, hvarigenom han, i det
han uppdrog en jemförelse mellan den verlds-
berömda församlingen i bollhuset i Versailles och
den glada ungdomsfesten i ridhuset i Köpenhamn,
på visst sätt lockade de unge, hvilka dessutom
glödde af franska viner och skandinavisk ifver,
att afligga bestämda löften, som blott män kunna
gifva och män hålla, medför detta ingalunda den
följd, att vi skulle känna någon lust hos oss att
se hans högra hand afhuggen och jemte hans vackra
hufvud satt på en påle. Vi tro tvärtom, att dom-
stolarne i närvarande fall skulle komma regerin-
gen till hjelp med en till pekuniär -uppoffring
inskränkt dom, då äfven landsförvisning eller af-
färdande till Christians-ö sannolikt äfven skulle
förorsaka danska regeringen mera bryderi än den
troligen kan tåla.
Men nu nog om skandinavismen för det första.
Den saken har likaså långa utsigter, som en un-
derlöjtnant, utan lön, och det blifver tid nog att
återkomma på detta ämne.
STOCK TO LI.
De i dag ankomna utländska posterna medförde
tidningar från Paris och TFandon af den 42 samt