tog allt mer och mer, och slutades på så sätt, att alla fönstren i prinsens logis blefvo inslagna. — Klockan omkring 40 anryckte den här förlagda militären, utgörande omkring 200 man; vid denna syn utrymdes Rossplatsen genast, och endast på promenaden var folkmassan ännu församlad. Redan började allmänheten skingra sig, som för den stora mängdens skull ej kunde ske annat än långsamt, då militären tre gånger uppmanade den att skiljas åt, hvilket hade sin stora svårighet med anledning af platsens vidd och derigenom att man ej öfverallt kunde finna en utgång. — Derpå följde 3 salfvor, och 9 döda och 10 svårt sårade lågo på platsen, träffade af den korsande plutonelden från boteiet, oberäknadt de lindrigare sårade, hvars antal var ganska betydligt. Lotten träffade mest nyfikna, som voro på väg! att skingra sig. — Öfverste Sissmilch var denli kommenderande. — På så sätt var väl promenaden rensad, men jäsningen ej qväfd, utan deremot: förstärkt. Mängden församlade sig fortfarande il; staden och på promenaden i grannskapet af Ross-( platsen, och tumultet antog en så fruktansvärd! karakter, att prinsen slutligen gaf befallning om ! kommunalgardets sammankallande. Apellen sked-J. de kl. !,—42. Hade den skett i början, så hade: tumultet genast blifvit qväfdt, och man hade ejl haft att beklaga sig öfver de spillda menniskolif-! ven. — Kommunalgardet skulle nu förskingra mas-l: sorna, men derpå ville de ej ingå, såvida mili-l: tären ej aflägsnades, och då sådant ej medgafs, så: lemnade de samtligen sina poster och begåfvoi! sig hem. Man måste således öfverlemna åt mas-( san att sjelf skingra sig, och till eldvapen tog man ej ytterligare sin tillflykt. Först klockan !, 3 på morgonen skingrade folkmassan sig och kl. 6 var den åter på benen. Vid denna tid lemnade prinsen botelet och begaf sig till jernvägsgården, åtfölid af hvisslingar och ropet bort, os. v. från folkmassan, som nu åter församlat sig och hvimlade kring staden ända till kl. 9 på för-! middagen. Det är ej möjligt att lemna en skildring oml den fruktansvärda jäsning som råder i alla sinnen; ingen menniska Wllåter sig, eller tror sigi kunna finna det ringaste försvar för det skedda, och öfverallt hör man de häftigaste yttranden uttalade utan fruktan; att prinsen och hans uppträdande ej uteslutes, förstås af sig sjelf. Man taiar om allmänna steg såsom en nödvändig pligt mot samhället, och sådane kunna ej uteblifva. — I dag på förmiddagen skall en studentförsamling ega ruin. Man har all anledning att vara oroad för aftonen, då artilleriet lärer blifvit inkalladt från Dresden. Bland de döda befinna sig 2 stu-l. denter, 2 polisbetjenter, och enligt rykte äfvenl medicine-professorn doktor Br. och några andra välsinnade borgare. Just nu erfara vi, att studenterna församlat sig i Augustinum, väpnade med käppar, och attstadens yttre portar äro starkt besatte med kommunalgarde., I ett annat enskildt bref från Leipzig, dat. äfven d. 45, säges att prins Johan samma dag om morgonen, eskorterad af kommunalgardets kavalleri till bangården, afrest på jernvägen till Altenburg, förföljd af pöbelns rop och hvisslingarHan hade ämnat återvända till Dresden, men folket hade så skockat sig vid bangården, der jernvägen, som leder dit, börjar, att det ansågs omöjligt för honom att taga den vägen. Resande, som kommit till Hamburg och lemnat Leipzig d. 14 om morgonen, berätta, att lugnet ej vidare der varit stördt, men att man befarade att d. 45 ej torde aflöpa utan nya uppträden, emedan de personer, som blefvo ihjelskjutne d. 42, då skulle begrafvas. En bataljon skarpskyttar hade på jernvägen blifvit skickade från Wurzen till besättningens i Leipzig förstärkning. Drottning Victoria hade d. 44 dennes ankommit till Köln, der hon blifvit med mycken högtidlighet emottagen af Konungen och Kronprinsen i Preussen samt deras gemåler, och vidare förd till det närbelägna lustslottet Brähl. Den 42 hade de Engelska, Preussiska och Belgiska majestäterne i Bonn bivistat aftäckningen af det till Beethowens ära der uppresta monument, om hvilken högtidlighet vi framdeles skole lemna utförlig beskrifning. Efter högtidligheternes slut hade Drottning Victoria låtit presentera för sig alla professorerne i Bonn, vid hvilket lärosäte hennes gemål, prins Albert, gjort sina akademiska studier. I Berlin gick d. 41 dennes allmänt det ryktet, att alla offentliga sammankomster inom hela Preussiska monarkien blifvit förbjudne. Censuren hade nämnde dag vägrat tryckningen af en annons om en dylik sammankomst 1 Berlin. Nicolaus Becker (författaren af das Rheinlied) är icke död, såsom förra posten berättade, men hans upplösning väntas stundeligen. TSCHERKASSIEN. Ryska tidningar innehålla öfverbefälhafvaren för kaukasiska armeens rapport till krigsministern af den 8 Juli. Det väsendtligaste af de deri förekommande uppgifter är, att ryska trupperna öfverstigit Asalska bergsryggen, efter ett obetydligt motstånd af 2000 man bergsboar; att Schamil sjelf varit framme hos dessa vid stridens början, men dragit sig undan, som det troddes till Dargo; och att han der skulle samla en större här; en omständighet som öfverensstämmer med de uppgifter man förut haft öfver Turkiet, att bergsfolken icke ämna försvara sig vid gränsen.