benämning, icke så oäfven, då man vet att Åfton-
bladet är ett mycket läst blad, och således raka
motsatsen till en icke läst tidning.
A propos de rien, eller olästa tidningar, så vore
det intressant att få höra en föreläsning af Mo-
ster öfver rätta anledningen till de närvarande
dåliga konjunkturerna för vissa dag- eller vecko-
blad; serdeles Mosters eget, hvilket nu, likt fil-
frasen, måste äta sig sjelft, för att få lefva. Man
har väl hviskat, att alltsedan den der fatala span-
nemålshandeln har Moster, ifrån att vara en eman-
ciperad qvinna, visat sig devotte eller theoretiskt
gudfruktig,, och att dessa bestyr uti det andeliga
skafferiet hindrat Moster att följa med uti den
nedre verlden. Imedlertid gör Moster rätt uti
att på alla vägar söka sig utkomst; och jag för-
utspår, att dessa spekulationer på fonderna i hö-
gre rymder skola hafva samma påföljd, som sa-
lig presten C—ders predikningar, med hvilka det
sades, att om de just icke öfvertygade någon, så
vore de dock mycket nyttiga för den andeliga
matsmältningen. Fortfar således, aldra nådigaste
Moster, att dogmatisera, och trösta sig dermed
under arbetet, att den som, enligt ordspråket, har
sjelfva Erkebiskopen till morbror eller medarbe-
tare i vingården, den kommer längst — Moster
vet väl hvart? För snillet lyckas allt! dock vet
jag en sak, som aldrig skall lyckas, åtminstone
för Moster Minerva, nemligen att likna helgonet
S:t Catharina, om hvilken legenden förmäler, att
hon, såsom prof på sin försakelse, åt gräs och
kunde svälta i fjorton dagar. Gutår!
5 Glaset.
Aftonbladets redaktör har anmodat mig nämna,
att om Moster, för att ge kredit åt sin tidning,
skulle behöfva en följetongs-artikel af Albano, en
uppsats benämnd: Den öfverblifna på Chartan
eller Enslingen uti den stora öcknen, så kan den
fås, likvisst mot 30 Rär arket. Jag, såsom full-
komligt opartisk, råder moster att i tid antaga
anbudet; ty att gå längre glömd eller misskänd
bland de vittra, det anser jag betänkligt, åtmin-
stone innan anspråket om ett visst inflytande hun-
nit gäsa ut eller ock bottenlägga sig. Man på-
står, att ingenting så mycket förslappar en för öf-
rigt slapp varelse och förmörkar dess vuer, som
då man sjelf ser sig öfverflödig, och Just der
man helst skulle vilja nyttjas; eller finner sig i
position till det allmänna, såsom katten vid den
heta gröten. Att vid Mosters år se sig ett rof
för näsvisa recensenter, alldeles såsom en kalops
eller korfkaka våldförd af spyflugor, det måste
tära på en ädel själ. Men trösta sig, Moster, att
du har lefvat, och godt till på köpet: samt att
hvart och ett jordiskt ting har sin slitningstid,
innan det bortkastas.
Adiö, lilla älskvärda moster! Såsom afguda-
dyrkaren nedfaller för sitt träbeläte, eller kanske
rättare, såsom ryssen behandlar sin S:t Niklas, så
skulle jag nu vilja visa dig min attachement.
Lef väl! och tillåt mig att med djupaste vördnad
och kärlek framhärda Mosters
lilla lydiga gosse,
ALBANO.
P. S. Så när hade jag glömt underrätta Mo-
ster, att jag, för hennes räkning, aflagt 40 dussin
flaskor Sodavatten, hvilka kunna bekommas, allt
i mån af, som de torde beböfvas.
mera TOO