a
n
a
r
e
1
e
h
tl
1
,
1
t
t
L
I
j
liga barn- och tjensteflickor, visflickor, 0. s. v. och
andra blifvit intagna i stället. Tvenne gänger om
äret går en af flickorna ut med en lista, på hvilken
stadens fruntimmer teckna de bidrag, de lemna til
skolans bestånd och barnens uppmuntran: en del
gifva väf, en del ull, en del penningar och en del
gamla kläder.
Två gånger om året hålles examen, då barnen er-
hålla någon belöning, i förhållande till sitt goda upp-
förande. Barnen erhålla af lärarinnan flitmarker i
mån af sin flit, och dessa inlösas afföreståndarinnan
vid examens slut med 4 skilling, hvilket vanligen
uppgår till 4 å 5 rdr rgs. För denna summa upp-
köpes hvetbröd, rågbröd, smör, mjölk, hvetmjöl, kaffe
och socker, och dermed tillställes kalas och dans,
hvarvid glädjen står högt upp i tak. — Många af
barnen skulle eljest kanske gerna vilja slippa gå i
skolan; men att derigenom försaka nöjet efter slutad
examen, det vore en alltför stor förlust! Till hvarje
julhelg erhålla flickorna nya, snygga ullklädningar af
den hopsamlade ullen, strumpor, som de sjelfva stic-
,)kat eller vidstickat, och gamla upplagade skor eller
kängor, som alltsammans blifvit till dem skänkt.
Till hvarje midsommar erhålla de vanligen nya. af
dem sjelfva sydda, linntyg, nya eller gamla upplaga-
de tröjor, förkläden, halsdukar och helt simpla tyg-
hattar.
Då denna inrättning började, hade den ingen fond;
mer nu eger den i Wedevågs sparbink insatta 1350
rår rgs, till hvilka räntan å ligen tillägges. Sålunda
har denna lilla skola, genom Guds näd och förestån-
darinnans omsorg, fortgått och förkofrat sig, och skall,
-Iså vida Gud förlänar helsa och lifstid, ytteriigare
I fortgå och bidraga i sin lilla mån till befrämjande af
gudsfruktan, ordning, flit och sedlighet. Men huru
har en så obetydlig summa och så ringa årliga bi-
drag under 4 år kunnat blifva tillräckliga för sko-
lans underhåll och barnens belöning för flit och godt
uppförande? Huru har till och med en liten fond
I kunnat samlas af så ringa medel?
Svar: Genem barnens egen flit, genom uppväc-
kandet af deras egen verksamhet och den erfarenhet,
att de genom sitt arbete kunna förtjena något. Hvarje
flicka måste, för att få gå i skolan, väfva ett stycke
simpla band, om 25 alnar, i veckan; derföre erhål-
las 12 sk. rgs i arbetslön, och med dem betalas vec-
kans skollön. Väfver flickan mera bana, än dessa
alnar, erhäller hon sjelf arbetslönen derför, och det
gifves flickor, som väfva 3 till och med 4 stycken i
veckan. Hvarje flicka har en motbok, i hvilken hen-t
nes arbete inskrifves, och det gifves de, som under
loppet af halfåret, utom skollönen, hafva förtjent 6
å 40 Rdr igenom sin flit; och det är mycket för ett
sådant fattigt barn. Denna förtjenst användes till
kläder åt dem Hvilken innerlig fröjd är det icke
för dem att genom egen flit se sig kunna vara hela
och rena, hvilken lycklig vana att blifva arbetssam-
ma, då de få öfvertygande erfara, att fliten blir be-
lönad, derigenom att den belönar sig sjelf!
-— pFöreståndarinnan eger mycken glädje af flickorna,
och ehuru detta är blott ett försök i smått, så har
vändas.
En mängd nakna, trasiga, utsvultna. men af vä-
der och vind, frisk luft och fri rörelse härdade, barn
i kristendomen, som inpräglas i deras minne, utan
att de lära sig inse dess gudomliga sanningar, och
hjertat lemnas tomt. Nu blifva de konfirmerade, få
begå den heliga nattvarden, och sedan utkomma de
i byggden för att tjena. Blifva fria slafvar! Såsom
sådane ega de åtminstone den rättigheten att om-
byta husbonde och vistelseort. Till sin egen och an-
det ingifvit henne den öfvertygelsen, att det skulte
äfven i stort kunna med fördel och välsignelse an-!
uppnå ofta sina 45 år, få en nödtorftig undervisning .
dras ofärd, begagna de sig äfven otåligt af denna
frihet. Fattigdomen var deras barndomslott, och fat-
tigdomen förföljer dem hela lifvet igenom. Usla och
föraktade, illa bemötta, illa behandlade, uselt klädda
och födda, drifna till arbete liksom slafvar, belastade
med de tyngsta sysslor, äfven under de strängaste
årstiderna, hvem kan det då förundra, om de, sä be-
handlade och så uppfostrade, nedsjunka i osedlighet
och brott: om de ej hysa någon kärlek eller tillgif-
venhet för sina lyckligare lottade likar? Hvem kan
finna underligt om de äro vårdslösa, lata och otrog-
na tjenare emot sina stränga och hårda husbönder?
Deras lif är ju så glädjelöst och deras utsigt för
framtiden så mörk!
Om lyckligt lottade, oberoende och med förmö-
genhet välsignade menniskor använde blott en liten
del af sitt öfverflöd till det uppvexande fattiga släg-
tets förbättring och förädling, då först kunde man
för kommande tider hoppas en tilltagande gudsfruk-
jan. sedlighet och välmåga bland den så kallade sämre
olkklassen. Icke blott i ekonomiskt afseende är det
som välgörande inrättningar uppfylla sitt ändamål,
itan fast mera i moraliskt. Men icke är det de ut-
sifna kapitalerna och lärares rika aflöning, som gör
ut! Man kan använda millioner till läroverks- och
atligförsörjningsanstalter, men eländet för varande
och kommande tids stägten likväl blifva lika stort! —
Nej! det är den innerliga kärleken och tillgifyenhe-
Len, som man bör egna det uppvexande slägtet i den
undervisning, man lemnar det, i den vård man visar
de unga och i de tillfällen till fri utveckling af kropps-:
och själskrafter man bereder dem. Men utan tillfälle
ill arbetsförtjenst är ingen möjlighet att åstadkom-
na allt detta goda (St. K. L. T.)
Sala. Thorsdagen den 7 omkring kl. !I, 44 på af- I
onen nedslog åskan uti hemmansegaren Joh. Fre-
;elii ladugårdsbyggnad i Fräbrun, Sala socken, och
ntände med en sådan kraft, att, ehuru yttersta an-
trängning genast gjordes till kreaturens räddning,
cke allenast 6 nötkreatur, tillhörige Frebelius,inne-
runno, utan ock fyra grannars ladugårdsbyggnader
iedbrunno, med deruti varande hö och halm, hvar-S
emte en större mängd -kör- och åkerredskap samt
ättre och sämre åkdon blefvo lägornas rof. Olyc-)d
an är så mycket kännbarare, som de brandskadade;
ro mindre bemedlade och egare af endast smärre
emmansdelar å tillsammans ett mantal, derå finnes
åboer.
Westerås d. 14 Aug. Thorsdagen den 7 den-
es omkring kl. 9 på aftonen uppkom ett ganska
arkt åskväder, med tätt på hvarandra följande blix-
ir, hvarvid åskan äfven slog ned på åtskilliga stäl-
n i närheten af staden, dock utan att antända el-
r göra någon skada. Vid samma tid slog åskan
ed i Gillberga by, Ihrsta socken hos: bonden Mag-