AsUZcisMmannen noja sig ej med att endast Ilana och läsa en god bok; de vilja äga henne, de vilja hafva boken hos sig som en husets vän, för att läsa henne två till tre gånger, samt nu och då hemta råd derutur, slå efter ett eller annat ställe. Detta rådförande af böcker och hänvisning till böcker (to refer to books), är något i engelska familjer så alldagligt, att jag skulle vilja kalla det en företrädesvis engelsk sed. To what bock may we refer ? (hvilken bok kunna vi derom rådfråga?), höres vid hvarje tillfälle, då något tvifvel uppstår i en eller annan fråga, och innan man vet ordet af, har då någon liten pilt eller kanske någon dotter i huset släpat fram ett stort lexikon och frågar: är det denna bok, pappa ville ha ?, Otvifvelaktigt är ingen litteratur så rik som den engelska på böcker, hvilka bjuda lätt funna underrättelser om det ena elier andra för en bildad person intressanta — jag menar lexikografiska verk. Historiska, astronomiska, politiska, biografiska, fi:ologiska, heraldiska, genealogiska ordböcker stå till tjenst för den vettgirige i alla sådana små privatbiblioteker, der mean hos oss på sin höjd skulle kunna söka det Brockhausiska konversationslexikon. Ar det fråga om ett namn,! ett årtal, något vetenskapligt, vare sig från orienten eller occidenten, vi söka allt sådant, allt utan undantag, i vår kära grufva, Brockhaus konversations-lexikon, och hvad vi der icke finna, derom blifva vi, hvardagsmenniskor — vi, som kallas den stora bildade allmänheten — i okunnighet. I England finnas mer än ett par dussin serskilda lexika, hvilka upplefvat fullt ut så många upplagor, som nämnde konversations-lexikon, och följaktligen äro lika allmänt spridda. Ja, Engelsmännen hafva till och med, alldeles som kunde de ej få nog många lexika, öfversatt och på engelska utgifvit vårt konversations-lexikon. Ännu mer, man skulle kunna säga, att nästan hvarje! engelsk bok i något så när allvarsamma ämnen är till hälften ett lexikon. MHvarje är så inrättad, att man har mycket lätt att finna hvad man vill slå efter. Vanligen börjar boken med en systematisk öfversigt af innehållet, och till slut följer ett alfabetiskt ordnadt namnoch sakregister, hvarförutan innehållet för hvarje sida är angifvet i en kort kolumntitel. En sådan uppmärksamhet i anordningen finna endast få och serdeles vigtiga böcker i Tyskland. Men äfven i fråga om sådana går ofta författarens eller förläggarens vårdslöshet så långt, att nämnde nödvändiga anvisning alldeles är försummad, och man lemnar den läsare, som vid något tillfälle skulle vilja söka en speciel upplysning, att leta sig fram i boken, som i en labyrint. Någon ursäkt för en dylik vårdslöshet torde kunna finnas deruti att ettre-, gister vore temligen ölfverflödigt för den tyske läsaren, hvilken ändock genomläser boken från perm till perm, behåller deraf så mycket som hans minne förmår, och återställer henne sedan till kongl. biblioteket eller något privat lånbibliotek, för att sedan aldrig se henne. Liksom den vackra murgrönan med sitt rika, täta, ständigt grönskande lölverk omsluter det yttre af ett engelskt landthus, så grönskar och sprider sig the library i det inre af huset; vida utom ! de deråt uteslutande egnade rum och utbrederl sig med talrika grenar och skott till de öfriga rummen, liksom en månggreni3 vinstock med mycken frukt. Atfven i sofrummen, korridorerne, samt här och der i andra rum, finner man stundom väggarne klädda med böcker, och jag minnes mig hafva sett ett hus, der till och med betjenter och pigor måst i sina souterrainer eller i sina vindsrum inrymma en del af husets bibliotek. Det såg ut som skulle huset vara bygdt af böcker, i stället för af tegel. För att göra sig ett begrepp om myckenheten af de i privata familjer af den bildade engelska l allmänheten hopade litterära materialier, behöfver man blott gå in i en boklåda och se den otaliga mängd af upplagor — från dyra praktupplagor ned till billiga fick-upplagor — hvaruti de engelska klassikerna äro spridda öfver stad och land. Och huru stark göres icke hvarje af dessa upplagor utaf Byron, af Shakespeare, af Milton, af Thomson, af Burns, af Movie, och af hvad de allt heta dessa herrliga ständigt lästa och återlästa författare. De äro Englands nationalstolthet, och hvarje enskild vill hafva sin del deraf. Jag tror nästan alt till och med de talrika engelska namnkunniga författare af andra ordningen mångfaldigas och spridas i vida flere upplagor och exemplar än till och med våra koryfeer Schiller och Goethe, hvilka likväl i alla länder och hos alla folk måste räknas till de förnämste af första ordningen. Antalet af årligen förbrukade och på nytt anskaffade Byrons och Shakespeares går tilll det oerhörda, och låter endast förklara sig genoml den stora mängd privatbiblioteker, som alltjemt bildas och kompletteras, låter endast förklara sig derigenom att hvarje Engelsman, som gör anspråk på någon bildning, anser sig rent af skyldig sig och sitt land att läsa och äga nationens yppersta författare. Det är karakteristiskt för Engelsmännen att i deras litteratur finnes snart sagdt öfver hvarje föremål för mensklig kunskap någon bok, hvilken är allmänt erkänd såsom den bästa i sitt slag, hvilken allmänheten alltid efterfrågar och köper, och hvilken derföre upplefver 40 till 20 starka upplagor. Engelsmännen kalla sådana böcker ,Standard-books,. Vid vårt mångskrifveri, der hvar och en skrifver i olika ämnen, kan sällan någon bok tillvinna sig ett så allmänt godkännande: den ena boken uppstår efter den andra, liksom bläddror, hvilka synas och försvinna. Engel