I nNan chaasv utt vast eUBCldEBHlad privald adichuvi fv TIretagit nämnde resa, från hvilken han måhända reIdan återvändt till Köpenhamn, åtminstone lärer hans återkomst ej fördröjas längre, än att man om någon kort tid mot betalning uti Dagbladet kan låta införa ett utdrag af förteckningarna öfver de till Köpenhamn anlände resande och bland hvilka Orla Lehmans namn icke skall saknas. RÄTTEGÅNGSOCH POLISSAKER. — Tidningen Den Konstitutionelle, som många gånger har med stora ord lofyat att hålla efter Polisen i hufvudstaden, men utan att derpå följt någon handling, hart imedlertid i går med ens ryckt ut så mycket raskare på en gång emot Hr polismästaren Bergman. Han uppgifver deruti, att Hr Bergman, som funnit, att de förutvarande brännerierne cj voro nog för att motarbeta det onda, nykterhetsapostlarne söka utsprida, anlagt ytterligare ett distilleringsverk i hufvudstaden, såsom man vill veta i annan persons namn, och med detsamme, heter det, utdelades ett less af krogrättigheter till våra snälla polisbetjenters fruar. MWMialisen som alltid är fraomme då något finnes att tiligå, hopspinner nu, att på de ställen der man knorrar med Hr polismästarens bränvin, det icke hafver sig så noga med oden akademiska qvarten, men att de respektive näringsidkarne, som finna nämnde fluidum alltför 10jalt svagt och derföre heldre hålla sig till det gamla republikanska bränvinet, så fromt de icke slå igen sina deux batanter på klockslaget, genast uppkallas i polisen och påföljande deg inför dessskrank pliktfällas i pottn. Det skall blifva intressant att erfara, huruvida Den Konstitutionelle står ut med att bevisa dessa glupska uppgifter, enär den lilla reservationen efterät, att D. K. sjelf icke tror ett ord af alltsammans, icke lärer förslå, för att tillintetgöra den synbart åsyftade effekten med sjelfva angifveisen, hvilken är så märkvärdig, att den svårligen lärer kunna lemnas helt och hället åt glömskan. Aftonbladet har redan vid många tillfällen yttrat den tankan, att med den delen af moraliteten hos den arbetande klassen, som hänger tillsammans med kroglifvet, icke någon verklig förbättring kan vinnas, så länge dels krogrättigheters utdelande beror af polisen och näringsidkarne sålunda stå dels i ett så direkt beroende af polisbetjeningen, dels af de herrar bryggare och destillatorer, som borga för deras hyra och utskylder emot uteslutande rättigheter att! få lefverera varor till dem som stå under deras skydd. Men skulle det dessutom vara sannt, att polisbetjenternas hustrur få krogrättigheter; så vore den sista villan värre än den första. I öfrigt måste anmärkas, att icke Hr Bergman utan Hr Limnelius handlägger de mål, som röra krogarna, äfvensom rättvisan lärer fordra att erkänna, det polisbetjeningen för närvarande är strängare efterhållen än tillförene, om också utan tvifvel ännu ganska mycket återstår att förbättra, och för ett sådant ändamåls vinnande cen förbättrad organisation af polisinrättningen utgör en af våra mest behöfliga reformer. — Uti Dagbladet för i dag, är på begäran införd en artikel, hvari en köpman S. starkt apostroferas derför att han med sin familj tagit plats i den loge, som varit ämnad åt den Kongl. familjen, ,äfvensom huruledes samme herre, till mångas både harm och löje, och måhända ej utan beräkning att derigenom väcka allmännare uppmärksamhet på sig sjelf och den plats han beträdt, högljudt gronderade och gaf sitt sjolfviska missnöje tillkänna öfver poplisens efterlåtenhet att ej söka förekomma, det åtskilliga öppningar bfifvit af den utanför stående l. folkmassan gjorda i planket, som inhägnade arenan — Länge bar det bekymrat alla klockringningens vänner i hufvudstaden, att prima donnan bland alla stadens klockor, Storkyrkans storklocka, icke sedan år och dag varit vid röst, emedan hon, vid ett tillfälle af öfveransträngning fått en spricka, som meddelat sig åt rösten, som sålunda äfven blifvit sprucken. Kyrkorådet, mer bedröfvadt än alla andra, funderade länge på att finna någon bot mot denna olycka och fann den slutligen i upptäckandet af en skånsk bonde, som erbjöd sig att stöpa igen sprickan, ett medel, som förvånade hela verlden med sin enkelhet. Under välönskningar och jubel nedsteg den högtuppsatta till jorden och logerades På kyrkans egen gård, hvars portar tillslötos och behängdes med bräder, på det intet profant öga måtte se det, som borde blifva en hemlighet mellan den höge patienten och läkaren. Redan hade man börjat hviska: hon kommer snart den gudavigda, förstås för att åter intaga sin höga plats, då cen händelse timar, hvars följder torde blifva att lagningen och förhoppningarne alldeles stadna i stöpet. Det konsterfarna Klockgjutareembetet har nemligen med grämelse förnummit, att en skapelse frän dess ugnar får beröras af en bondes klumpiga händer, och efter mogen öfverläggning förklarat, ungefär som fakulteten i Moliers Malade Imaginair, att sprickan är embetets, d. v. s. att embetet ensamt har rätt att laga den. Alltderföre har embetet låtit högtidligen kalla och stämma kyrkorådet, för dettas tilltag att kalla en klockläkare utom embetet, hvarjemte det förljudes att några af embetets ledamöter sökt på hvad sätt som helst komma in på kyrkogården för att taga värd om patienten. Vidtutseende äro de följder, som af denna klockgjutareembetets nitälskan kan uppkomma, icke mindre för den olyckliga klockan, än för församlingen. En klocka som varit sprucken, mäste naturligtvis efter sitt helande vigas; men endast klockor från klockgjutares hinder bruka vigas, och är det alltså att befara det embetet förbjuder vigseln. Skulle den ändock gå för sig, återstär att afgöra huruvida den gudstjenst kan anses gild, för hvilken man ringt med en ogild, d. v. s, med en af fuskare till ljud förhjelpt klocka. Slutligen torde det icke aflöpa utan äfventyr, att höra på en sådan klocka, hvilket alltid i sin mån är att begagna en otillåten vara. Till förekommande af dylika ledsamheter i framtiden, vore kanske icke otjenligt om klockgjutareembetet förbjödes att hädanefter gjuta klockor som spricka. , — Gossen Gustaf Sandström, 10 är gammal, blef i går afton vid Munkbron öfverkörd af ett par skenande hästar, och dervid så illa skadad att han afled under vägen till lasarettet. Hästarnes egare, torparen Carl Eklund från Hammarby, har vid i dag anställdt polisförhör uppgifvit orsaken till hästarnes skenanda varit att da hlifvit ekrämda då cacglan hissa dan