reda för, att Götheborgs-tidningen trott sig finr ett och annat ,ärligt och fosterländskt) uti De Konstitutionelles skrik och skojande emot de 1 berala. ;Helt annan öfvertygelse.hade säkert Gt theborgstidningen haft, om dess Red. vistades hä på stället. Ty hvad nu Den Konstitutionelle beträffar, s skall hvar och en, som med någon uppmärksam het vill följa dess bana, upptäcka hos densamm en helt annan men lika bestämdt genomgåend karakter. Man måste, för att förklara denna först ihågkomma, att Den Konstitutiorielle del icke står på någon egentlig bas, d. v. s., att dei icke afser att fylla något dagens behof för publi ken, hvarken såsom referent af dagens litterär eller politiska nyheter, eller medelst annonser, uta! endast uppdukar sina egna betraktelser öfver hvar som kan förefalla, och dels att den redan i bör jan från Freja ärfde brist på prenumeranter, så ledes står på grafvens brädd, fastän helt ung til åren, och endast tills vidare kan bestå genom ser skildt understöd. Redan detta är ingen behagli ställning; men Den Konst. gjorde densamma ännt falskare derigenom, att den, i stället att söka stu dera sig in i sakförhållanden, och derefter konse qvent försvara vissa bestämda grundsatser, trodde sig kunna uppbringa sina aktier genom upptagan de af precist samma hufvudriktning för sin verk: samhet, som den, hvari Svenska Biet på sin tic rörde sig, och som slutligen äfven blef det sistnämndas död, nemligen genom opposition emo den liberala fraktionen af både pressen och re presentationen, samt dervid alldeles oriktigt föreställde sig, att blotta skrikets intensitet skulle komma folket att lyssna. Häraf dess lika skojande ton emot de demokratiska organerne inom pressen, som emot de liberala fraktionerna af representationen eller emot sådane medborgare utom densamma, som Hr Richert, m. fl., likasom å andra sidan dess undseende och smeksamma åthäfvor, när det gällt Strindlundska partiet i Bondeståndet; en och annan grannlåt åt erkebiskopen, det sista varma försvaret åt hofpredikanten Angeldorff, det goda förståndet med Morgonen, hvilken tidning åter, likasom Minerva, ofta aftrycker och berömmer Den Konstitutionelle, o. s. Vv. Den har vid allt detta glömt, att om den förbigående äfven för ögonblicket bringas att lyssna på den som skriker och skrålar på öppen gata, så gå alla förnuftiga menniskor slutligen sin väg, när de finna alt en sådan ropar bara för att åstadkomma oljud. Söker man sedan vidare att upptäcka, hvad Den Konstitutionelle egentligen vill, så är det åtminstone oss omöjligt att här finna någonting positift. Det enda egentliga drag, man tycker sig kunna uppspåra, är en bestämd afund och bitterhet emot allt, som har någon framgång, af hvad slag let än måtte vara. Detta utesluter visserligen cke, att ej en eller annan anmärkning, ja! till och med de flesta kunna vara uppriktigt menade ör tillfället, ty ärligheten är ju icke heller helt och hållet utesluten ifrån den vanliga hamnbusen, och dessutom vet man huru lätt vissa personer, som sakna moralisk samvetsgrannhet, hafva att nbiila sig sjelfve att de strida för en god sak, nedan de tillåta tig de infamaste medel; men ust sättet att begagna dessa sednare, eller hvad nan i det dagliga umgänget kallar conduite, är let, som åtskiljer den hyfsade menniskan ifrån vöbeln. Vi hemställe till Götheborgstidningen, huruvida vi misstagit oss i det ofvanstående, äfvensom, i ändelse det vi serskildt yttrat om Den Konstiutionelle instämmer med Handelstidningens egna akttagelser och anmärkningar, huruvida den sistvämnde gjort sig förtient af att helsas för Hanlelstidningens vän, och i hvilka fall han dokunenterat sin ärlighet.