pe EJ pe Satie Satt SOM om omyndige i manspersoner föreskrifvet är. JKONGE. AKADEMIENS FÖR DE FRIA KONSTERNA EXPOSITION, 1845. (Slut från Lördagsbi.) Landskapsmålningar. Hrr Faohlerantz, von Heideken, Berger, Stäck, Palm, Berg, Billing, Löjtnant Wallenstråle och IM:ll Lundberg ha riktat expositionen med inhemska konstalster af detta slag, och Hrr J. Frick Kongl. Norsk Landskapsmålare samt J. Ruyten, Målare i Antwerpen, med utländska. I tre bland de af Professor Fahlerantz exponerade oljmålningarne — Utsigt af Gullö fall vid Trollhättan, (M 7), af Solna kyrkogård 1819 (MN 9) och af pSolna kyrka (JV 8) — återfinner man de af konstnärn vanligen behandlade landskapen ifrån medlersta delen af Skandinavien. Den fjerde taflan förnekar väl icke samma slägttyeke; men den öfverraskar med en detalj, som afviker från allt hvad någon ännu skådat på en tafla af Hr Fahlerantz, och af hvilken konstnär som helst till och med, vid föreställningar af Svenska nejder. Väl ser man i förgrunden de sedan gammalt kända ekarne och alarne, der bakom en sjö och bakom den en långsträckt höjd med skog. Men från en brant udde, till venster i sjöns midt, lummigt löfvad ända ned till vattnet, uppskjuter en ståtlig Normandisk riddarborg, utsirad med vakttorn och tinnar på taket, och på husets sidor och hörn med de bekanta småtornen, fastklistrade vid väggen likt svalbon; och alltsammans skimrar så bjert och rödgult emellan löfven, i sommarhimlens klara middagssken, och med ett för: hela nejden så främmande utseende, att den som saknar särskild upplysning om taflans föremål, måste anse denna medeltidsbyggnad, på detta ställe, för blott ett infall af konstnärn — tilläfventyrs ett studium, att för honom sjelf försinnliga huru en dylik praktboning skulle taga sig ut i ensligheten, bland våra björkar och vår barrskog. Ty att ett af de feodala riddarfästen, som Walter Scott så pittoreskt beskrifvit i sina romaner, skuile genom någon magisk konst ha förflyttats hit i verkligheten, tycks höra till samma kategori, som legenden om la santa casas förflyttning ifrån Bethlehem till Loretto. Men när man, för att få en lösning på gåtan, letar upp denna sällsamma taflas katalogsnummer (8) och finner det helt prosaiskt hänvisa på en utsigt af Sundbyn, så begriper man att man har framför sig ett porträtt och ej någon fantasibild, och att om något mirakel här är i fråga, så har det utförts af vår samtids mäktigaste svartkonstmästare, guldet. Hr Fahlerantz har nemligen velat ge åskådarne ett åtminstone aflägset begrepp om H. Exc. Grefve de Geers nya medeltidsfäste vid Hjelmaren, i fall de icke på stället sett detta den svenske magnatens märkvärdiga sammandrag af det väsentligaste och mest karakteristiska hos originalerna på engelska högadelns säterier, och hvartill blotta arbetsritningarne berättas utgöra en liten atlas af arkitektoniska konstverk, direkte införskrifven ifrån England för tusen Pund. Af en annan bland akademiens ledamöter, Hr von. Heideken, hade expositionen ett reseminne från södern: Utsigt af Santa Agata, poststation emellan Rom och Neapel (ME 34), två stockholmska utsigter: JM 392 af Djurgårdsviken emellan Tjärhofvet och Varfvet och JV 33 emellan Tjärhofvet och Djurgårdslandety, samt slutligen JV 9335: Komposilion; Landskap, föreställande ett bergpdss,. I en i så många år för de akademiska expositionernas besökande känd akademisk lärares taflor skulle man vara; böjd att alltid förvänta åtskilligt bekant och enformigt, och i visst hänseende bedrager man sig ej; men det gifves hos Hr v. Heideken någonting som för en äldre konstnär är ganska eget: hans konst skrider ett litet steg framåt, med hvarje ny uppenbarelse deraf: det står ett festina lenten tecknadt på hans palett; så att om han uppnår en hög ålder, torde äfven han bli en utmärkt laändskapsmålare. Hos de två djurgårdsutsigterna råder mera harmoni, än man träffar i någon af hans äldre ol;målningar, och kompositionen, JV 33 röjer att hans fantasi ännu är vaken och liflig. Man märker icke något sådant framåtskridande i Hr Bergers begge taflor: JV 38 pUtsigt af Karlslens fästning ifrån Ko-ön och M 39: Fransyska fiskarbåtar i kanalen under Engelska kusten; i fonden synes en del af fästningen vid Dover och Shakspeares klippa,; men detta hindrar ej Hr Berger att såsom marinmålare redan tå framom Hr von Heideken såsom landskapsmålare. I dessa taflor af Hr Berger — åtminstone den med den Syenska utsigten — ri