der illusion, om än icke i lika mån som på visss bland dem han sist exponerade; och att åstadkomma den, är, i landskapsmålning som i genremålning, ett bland konstens högsta problemer. Utom det under M 40 nämnda Norska Landskapet al Hr J. Frick, hade den Norske artisten äfven lemnat till expositionen ett annat, som ej befinnes på katalogen: begge arbeten af mycken naturtrohet, och utförda med särdeles flit i detaljerna. Den talrika publik, som besöker kungliga teatern och de många åskådarne af kalotheamapv, ha ägt tillfällen nog att i kongl. dekorationsmålaren Millers landskapsmålningar se åtskilligt af det mest illusoriska som kan åstadkommas, — afspeglingar af naturen, ofta så förvillande, att man knappast vill anse dem för blotta bilder. Effekten af dessa i större skala utförda konstverk kan omöjligen vara obekant för konstnärn sjelf; men med denna förutsättning är det svårt att förklara hurs en sådan mästare kunnat förmås att på expositionen låta uppsätta några små utkast i aqvarell (N:ris 59, 60, 64), hvilka till hela sin behandling ej utmärka sig framför hvad en ganska vanlig dilettant skulle kunnat åstadkomma. Dessa aqvarellmålningar framställa svenska utsigter, nemligen af ;Prottningholmn, af Carlberg, och af Stockholm från Marieberg. Hr Möller har äfven tre utländska vyer: af Amalfi, i konungariket Neapel,, af pWetlterhorn i Schweitz och af Klostret San Onofrio i Rom (M 62, 63 och 64), utförda i gouache, och de enda i sådant målningssätt på expositionen; men i fall de ej allesamman äro att anse som studier för teaterdekorationer och ämnade att beskådas vid eldsljus, så förefalla dessa brokiga och tvärt emot hvarandra afstickande färgmassor alldeles otroliga såsom naturbilder, till och med under en tropisk dager, och blifva på sitt sätt lika oförklarliga här som Hr Möllers aqvarellritningar. Hr Mällers mästerskap är för öfrigt så allmänt kändt och erkändt, att misstaget med dylika eskissers utställande här, blott har bort anmäörkas till upplysning för de sannolikt få expositionssökande, hvilka ej sett någonting annat af denne konstnärs pensel. Hr Stäcks ,landskap i Tyrolenn (JM 70) är onekligen hans bästa på denna exposition; de många detaljerna derpå äro utförda med omsorg och förenade genom en god luftperspektif. Mot fattigdomen på innehåll hos ,sjöstycket vid Venedig (JM 69) tycks Hr Stäck ha velat gifva ett slags ersättning i färgmassornas söderländska bjerthet; om dennas sanning torde man ha svårt att döma, utan omedelbar kollationering med urbilden. Deremot saknar månskensstycket (MM 74) den illusion, som utgör ett nästan oeftergifligt vilkor för naturbilder af detta slag. En annan bland akademiens agreerade, Hr Palm. är sannolikt den ibland våra landskapsmålare, som med största flit utförer detaljerna i sina taflor; denna sorgfällighet skadar likväl stundom koloritens totaleffekt; ty då ett landskaps belysning förändrar sig i hvarje ögonblick, så är det omöjligt att t. ex. ett vatten, troget färglagdt efter naturen vid middagen, passar tillsammans med en byggnad, som visar sig i morgonsolens dager: Man anar någon dylik anomali mellan belysnirgen af vattenbassinen och husen i MM 91 ,Utsigt af Venedig; och detta är onekligen skada; ty sällan erbjöd väl någon oljemålning af Dogepalatset och Statsfängelset, samt deras omgifning, tillfälle att lika noggrannt beskåda alla de arabiskt göthiska utsirningarne på det förra eller den glada grekiska arkitekturen på det sednare; och det hade varit interessant om till dessa de-! taljers förtjenster hade kunnat läggas harmoni och ! totaleffekt. Mera lyckad, i afseende på mnyss-) nämnda förening, är då JV 88 Utsigt af Canall grande i Venedig, fastän man ej heller vid denna! venetianska afbild får erinra sig Canalettos pensel (kongl. tafvelgalleriet äger produkter deraf att uppvisa). Deremot har Hr Palm lemnat till. årets exposition ett annat landskapsstycke, äfven! från Italien, i hvilket totaleffekten icke lidit intrång genom den äfven der ej saknade vanliga ! noggranheteni det lilla. Det är en Utsigt af Tivoli JE 930) och en i alla hänseenden ganska vacker! tafla. Älskaren af intagande utsigter igenkänner lt j I hör genast det i alla praktverk öfver Italien så, firade Sibylletemplet och de berömda kaskatellerna, men lifligt, som såge han det i naturen: Konstvännen kan njuta af den verkligen konst-) fulla närheten hos dessa föremål, i en tafla som nä-l( stan saknar mellangrund, och der den söder-s ländska middagsglansens: hetta visar sig på detlc lyckligaste mildrad i grannskapet af de rykandels vattenfallen. Botanisten åter bör finna sig inte-ll resserad af den blommande agaven, hvilken, högls som en gran, skyldrar på förgrunden iblandl! puntier och ricinrankor. likasom af habitus hosl(