der illusion, om än icke i lika mån som på visss
bland dem han sist exponerade; och att åstad-
komma den, är, i landskapsmålning som i genre-
målning, ett bland konstens högsta problemer.
Utom det under M 40 nämnda Norska Land-
skapet al Hr J. Frick, hade den Norske artisten
äfven lemnat till expositionen ett annat, som ej
befinnes på katalogen: begge arbeten af mycken
naturtrohet, och utförda med särdeles flit i de-
taljerna.
Den talrika publik, som besöker kungliga tea-
tern och de många åskådarne af kalotheamapv, ha
ägt tillfällen nog att i kongl. dekorationsmålaren
Millers landskapsmålningar se åtskilligt af det
mest illusoriska som kan åstadkommas, — af-
speglingar af naturen, ofta så förvillande, att man
knappast vill anse dem för blotta bilder. Effek-
ten af dessa i större skala utförda konstverk kan
omöjligen vara obekant för konstnärn sjelf; men
med denna förutsättning är det svårt att förklara
hurs en sådan mästare kunnat förmås att på ex-
positionen låta uppsätta några små utkast i aqvarell
(N:ris 59, 60, 64), hvilka till hela sin behandling
ej utmärka sig framför hvad en ganska vanlig
dilettant skulle kunnat åstadkomma. Dessa aqva-
rellmålningar framställa svenska utsigter, nemligen
af ;Prottningholmn, af Carlberg, och af Stock-
holm från Marieberg. Hr Möller har äfven tre
utländska vyer: af Amalfi, i konungariket Nea-
pel,, af pWetlterhorn i Schweitz och af Klostret
San Onofrio i Rom (M 62, 63 och 64), utförda
i gouache, och de enda i sådant målningssätt på
expositionen; men i fall de ej allesamman äro
att anse som studier för teaterdekorationer och
ämnade att beskådas vid eldsljus, så förefalla
dessa brokiga och tvärt emot hvarandra afstic-
kande färgmassor alldeles otroliga såsom naturbil-
der, till och med under en tropisk dager, och
blifva på sitt sätt lika oförklarliga här som Hr
Möllers aqvarellritningar. Hr Mällers mästerskap
är för öfrigt så allmänt kändt och erkändt, att
misstaget med dylika eskissers utställande här,
blott har bort anmäörkas till upplysning för de
sannolikt få expositionssökande, hvilka ej sett nå-
gonting annat af denne konstnärs pensel.
Hr Stäcks ,landskap i Tyrolenn (JM 70) är
onekligen hans bästa på denna exposition; de
många detaljerna derpå äro utförda med omsorg
och förenade genom en god luftperspektif. Mot
fattigdomen på innehåll hos ,sjöstycket vid Vene-
dig (JM 69) tycks Hr Stäck ha velat gifva ett
slags ersättning i färgmassornas söderländska bjert-
het; om dennas sanning torde man ha svårt att
döma, utan omedelbar kollationering med urbil-
den. Deremot saknar månskensstycket (MM 74)
den illusion, som utgör ett nästan oeftergifligt
vilkor för naturbilder af detta slag. -
En annan bland akademiens agreerade, Hr
Palm. är sannolikt den ibland våra landskaps-
målare, som med största flit utförer detaljerna i
sina taflor; denna sorgfällighet skadar likväl stun-
dom koloritens totaleffekt; ty då ett landskaps
belysning förändrar sig i hvarje ögonblick, så är
det omöjligt att t. ex. ett vatten, troget färglagdt
efter naturen vid middagen, passar tillsammans
med en byggnad, som visar sig i morgonsolens
dager: Man anar någon dylik anomali mellan
belysnirgen af vattenbassinen och husen i MM
91 ,Utsigt af Venedig; och detta är onekligen
skada; ty sällan erbjöd väl någon oljemålning af
Dogepalatset och Statsfängelset, samt deras omgif-
ning, tillfälle att lika noggrannt beskåda alla de
arabiskt göthiska utsirningarne på det förra eller
den glada grekiska arkitekturen på det sednare;
och det hade varit interessant om till dessa de-!
taljers förtjenster hade kunnat läggas harmoni och !
totaleffekt. Mera lyckad, i afseende på mnyss-)
nämnda förening, är då JV 88 Utsigt af Canall
grande i Venedig, fastän man ej heller vid denna!
venetianska afbild får erinra sig Canalettos pen-
sel (kongl. tafvelgalleriet äger produkter deraf
att uppvisa). Deremot har Hr Palm lemnat till.
årets exposition ett annat landskapsstycke, äfven!
från Italien, i hvilket totaleffekten icke lidit in-
trång genom den äfven der ej saknade vanliga !
noggranheteni det lilla. Det är en Utsigt af Tivoli
JE 930) och en i alla hänseenden ganska vacker!
tafla. Älskaren af intagande utsigter igenkänner lt
j
I
hör genast det i alla praktverk öfver Italien så,
firade Sibylletemplet och de berömda kaskatel-
lerna, men lifligt, som såge han det i naturen:
Konstvännen kan njuta af den verkligen konst-)
fulla närheten hos dessa föremål, i en tafla som nä-l(
stan saknar mellangrund, och der den söder-s
ländska middagsglansens: hetta visar sig på detlc
lyckligaste mildrad i grannskapet af de rykandels
vattenfallen. Botanisten åter bör finna sig inte-ll
resserad af den blommande agaven, hvilken, högls
som en gran, skyldrar på förgrunden iblandl!
puntier och ricinrankor. likasom af habitus hosl(