HILMA ELLER PRESTDOTTERN).
EN ROMANTISE BERÄTTELSE AF TIIELMA.
HH.
Ett fjerdedels sekel hade prosten Hederman
varit pastor i E., och förut flera år adjunkt hos
sin företrädare och svärfader. Församlingens en-
hälliga röst kallade honom till sin herde efter
dennes död — och deras tillgifvenhet hade sedan
aldrig svikit honom. Det var något af fordna
tiders patriarkaliska anda, som rådde emellan
prosthuset och församlingsboarne. Hos prosten
var det männen hemtade tröst och mod, då be-
kymmer nedtryckte sinnet; läkemedel, då sjukdom
träffade någon af deras älskade; goda råd, då en
nybegynnare mottog sitt bruk — och så långt
kans kassa räckte till, var det äfven han, soin
genom lån mången gång upphjelpte den afsig-
komne. Och så stor var den lyckliga verkan af
hans exempel och faderliga vård, att sällan den
hulpne förorsakade honom någon förlust.
Och samma biträde funno gummorna hos pro-
stionan. Af henne lärde de många goda ting, som
förkofrade deras hushållning och ladugård — och
stor var välmågan och trefnaden i församlingen.
Några år efter det Hederman emottagit pasto-
ratet, träffades det förut så lyckliga paret af en
djup sorg. Deras enda barn, en 3 års gammal
son, bortrycktes i en smittsam feber. Modren i
synnerhet hade ännu ej hunnit förvärfva den
lugna undergifvenhet, som äfven i förlusterna vör-
dar Allfadrens godhet. Hon sörjde bittert; äfven
prosten gaf den mMenskliga svagheten sin gärd.
) Se Aftonbl. 22 476.