— 0, så låt henne fly till sitt första fädernes land, och der gråta ut sin sorg. Hvartill tjenar detta pjunk, dessa romanesk: utgjutelser? frågade kungen; men strängheten hans blick och röst var försvunnen. Fråga flyttfogeln hvarför han ej kan lida vin tern, fråga ringblomman ) hvarför den ej vil blicka på natten; ack, båda känna kärlek, oct kärleken vill klarhet. Emellan dig och mig ski ner ej kärlekens sol; ej en gång detta ljufva månsken, som förtroendet kastar öfver alla ädla sympatier. Vore jag en engel, ja, jag skulle genas flyga in i din slutna och hårda själ, göra den öppen och mjuk och fylla den med alla himmelens välsignelser; jag skulle då tvinga dig att begripa hur jag velat, hvad blott en engel kunnat. Men nu — nu förstår du mig icke; jag går ännu längre: du förstår icke qvinnan; ty förstod du henne, skuile du icke vilja hafva henne vid dina fötter, utan vid ditt hjerta. En tår brast sönder i Gustaf Adolfs öga. Han räckte sin maka banden, den hon hänryckt tryckte mot sitt bröst. I samma ögonblick kom prins Gusta inspringande, kastade sina knubbiga armar om konungen och frågade: ,Ar det sannt, min far, att kejsar Napolen, som är så ond på oss, har piskat de beskedlige tyskarne?, Med ens var monarkens något uppklarnade lynne åter fördystradt, som hade han blifvit stungen af ett bi. Han vände sig från gossen till drottningen och sade, pekande på prinsen: eders majestät, belrakta ert verk;, derefter röt han till sonen: och du, pojke, skall du redan så mycket ) Calerd:la pluvialis.