— 0, så låt henne fly till sitt första fädernes
land, och der gråta ut sin sorg.
Hvartill tjenar detta pjunk, dessa romanesk:
utgjutelser? frågade kungen; men strängheten
hans blick och röst var försvunnen.
Fråga flyttfogeln hvarför han ej kan lida vin
tern, fråga ringblomman ) hvarför den ej vil
blicka på natten; ack, båda känna kärlek, oct
kärleken vill klarhet. Emellan dig och mig ski
ner ej kärlekens sol; ej en gång detta ljufva mån-
sken, som förtroendet kastar öfver alla ädla sym-
patier. Vore jag en engel, ja, jag skulle genas
flyga in i din slutna och hårda själ, göra den öp-
pen och mjuk och fylla den med alla himmelens
välsignelser; jag skulle då tvinga dig att begripa
hur jag velat, hvad blott en engel kunnat. Men
nu — nu förstår du mig icke; jag går ännu
längre: du förstår icke qvinnan; ty förstod du
henne, skuile du icke vilja hafva henne vid dina
fötter, utan vid ditt hjerta.
En tår brast sönder i Gustaf Adolfs öga. Han
räckte sin maka banden, den hon hänryckt tryckte
mot sitt bröst. I samma ögonblick kom prins
Gusta inspringande, kastade sina knubbiga armar
om konungen och frågade: ,Ar det sannt, min
far, att kejsar Napolen, som är så ond på oss,
har piskat de beskedlige tyskarne?,
Med ens var monarkens något uppklarnade
lynne åter fördystradt, som hade han blifvit stun-
gen af ett bi. Han vände sig från gossen till
drottningen och sade, pekande på prinsen: eders
majestät, belrakta ert verk;, derefter röt han till
sonen: och du, pojke, skall du redan så mycket
) Calerd:la pluvialis.