midnatt uppsparkat matluckan på fängelsedörren oct
derigenom utkrupit i korridoren. De hade vidare
och som man tror med biträde af någon annan per.
son, hvilken på något sätt inkommit på Rådhusgården
frånbrutit eller utböjt det enkla gallret för ett i
nämnde gård beläget fönster, och sålunda kommi:
ut på gården, sedermera klifvit öfver det höga sta-
kettet nedåt sjön, brutit kedjan från en båt och der-
efter sjövägen fortsatt sin flykt, hvarvid de voro gyn
nade af regn och mörker, men i synnerhet af fän-
gelsets beskaffenhet och fängbevakningens försumlig-
het eller otillräcklighet. Låset till matluckan. var
nemligen högst uselt, ingen fångknekt fanns i korri-
doren, fönsterkarmen omkring fängelsegallret är gam-
mal och ruttnad, och på gården har sedan flera år
ej funnits någon post. Klockan omkring !, 4 på
morgonen hade en af fångarne, som förvarats i sam-
ma rum som rymmarne, upphäft ett skrik, hvaraf
fångvaktmästaren blifvit väckt, och då denne sist-
nämnde skyndat till arresten, för att få veta hvad
som var å färde, hade Semanssons och Olssons rym-
ning först blifvit upptäckt. Hr polismästaren erhöll
ej rapport om händelsen förrän kl. 4 i går middag,
och dolde icke sin öfverraskning ock missnöje deröf-
ver. Polisbetjenterne skyllde den ene på den andre.
En sträng räfst lärer förestå med den eller dem; som
härutianan varit försumliga eller felaktiga.
— Målet i anledning af det vid Carlberg förefallna
uppträde emellan sotare och kadetter förevar åter i
gär uti poliskammaren, hvarvid för parterne upplästes
obduktionsprotokollet och läkarebetyget angående ge-
sällen Sundelin, hvaraf upplystes att intet yttre våld
blifvit å Sundelin föröfvadt, och att han genom qväf-
ning i vattnet omkommit. Sotarelärlingen Dahlström
och kakelugnsmakarelärlingen Berglind, hvilka vid
det ifrågavarande slagsmålet undsluppit stryk och sä-
ledes lära komma att höras såsom vittnen, blefvo af
polismästaren tillfrågade om de kunde taga på ed att
de sett Sundelins hufvud ofvan vattnet vid kadetter-
nas ankomst till badstället, hvilken fråga jakande be-
svarades; hvaremot de, på fråga om de kunde taga
på sin ed att kadetterna sett Sundelin i vattnet, sva-
rade nejo. Öfverståthållareembetet remitterade der-
efter målet till Danderyds skeppslags tingsrätt.
— En förridare vid namn Holmsten var i går upp-
kallad till polisförhör, i anledning deraf att han en
dag i förra månaden omkullridit en tullvaktmästare-
hustru och hennes två år gamla flickobarn, hvarvid
barnets ena lårben blifvit afbrutet och äfven modren
erhållit åtskilliga åkommor, så att båda måste föras
till lasarettet. Vid förhöret upplystes att den häst,
H. vid den åtalade händelsen begagnat, blifvit skrämd
och börjat skena, så att ryttaren ej kunnat styra ho-
nom. Mäilsegaren får vid vederbörlig domstol utföra
sin ersättningstalan.
— Hundar gifva ofta anledning till trätor, freds-
brott och deraf fö!jande inställelser i poliskammaren.
Sednast i går förevar ett sådant mål. Händelsen var
följande. Herr S. gick i förrgår eftermiddag uti sin
vackra och trogna hunds sällskap öfver Kornhamns
torg. Der kom han i krakel med madam B., som
är känd i polisen för sitt dåliga lynne, eljest är hon
trädgårdsmästarehustru, sitter på torget och säljer
bär och grönsaker. Herr S—s hund ser på gumman,
eller stjäl ifrån henne en knippa morötter, eller gläf-
sar åt henne — allt väl! Madamen blir ond, fattar
paraply och betsman, och gör sig färdig till anfall
emot hunden. Kunde väl hr S. se sin älskling blott-
ställd för fara, och icke skynda till hans försvar? —
Herrn knuffade till madam B., så att paraply och
betsman föllo till marken och hon sjelf med. Hr S.
vill be om ursäkt, men mötes med otidigheter —
ban går. Hustru B. låter kalla honom till polisen.
Han erkänner der sitt förhastande, och pliktar för
redsbrottet 43 rdr 46 sk. bko.
Ett dylikt mål afgjordes för nägra dagar sedan.
Den gängen gällde det herr B., som är en stor vän
er små hundar. En skälmaktig liten lärpojke hade
Då gatan mött en jungfru och på något sätt skrämt
henne, så att hon hastigt tagit ett steg tillbaka och
lervid råkat att trampa en af B:s valpar på foten.
Herr B. hade åse t uppträdet, valpens gnäll skar ho-
wom i hjertat. Herr B. slog lärpojken, blef kallad
ill polisen och dömdes, likasom den förutnämnde
erro, att böta för fredsbrott.