midnatt uppsparkat matluckan på fängelsedörren oct derigenom utkrupit i korridoren. De hade vidare och som man tror med biträde af någon annan per. son, hvilken på något sätt inkommit på Rådhusgården frånbrutit eller utböjt det enkla gallret för ett i nämnde gård beläget fönster, och sålunda kommi: ut på gården, sedermera klifvit öfver det höga stakettet nedåt sjön, brutit kedjan från en båt och derefter sjövägen fortsatt sin flykt, hvarvid de voro gyn nade af regn och mörker, men i synnerhet af fängelsets beskaffenhet och fängbevakningens försumlighet eller otillräcklighet. Låset till matluckan. var nemligen högst uselt, ingen fångknekt fanns i korridoren, fönsterkarmen omkring fängelsegallret är gammal och ruttnad, och på gården har sedan flera år ej funnits någon post. Klockan omkring !, 4 på morgonen hade en af fångarne, som förvarats i samma rum som rymmarne, upphäft ett skrik, hvaraf fångvaktmästaren blifvit väckt, och då denne sistnämnde skyndat till arresten, för att få veta hvad som var å färde, hade Semanssons och Olssons rymning först blifvit upptäckt. Hr polismästaren erhöll ej rapport om händelsen förrän kl. 4 i går middag, och dolde icke sin öfverraskning ock missnöje deröfver. Polisbetjenterne skyllde den ene på den andre. En sträng räfst lärer förestå med den eller dem; som härutianan varit försumliga eller felaktiga. — Målet i anledning af det vid Carlberg förefallna uppträde emellan sotare och kadetter förevar åter i gär uti poliskammaren, hvarvid för parterne upplästes obduktionsprotokollet och läkarebetyget angående gesällen Sundelin, hvaraf upplystes att intet yttre våld blifvit å Sundelin föröfvadt, och att han genom qväfning i vattnet omkommit. Sotarelärlingen Dahlström och kakelugnsmakarelärlingen Berglind, hvilka vid det ifrågavarande slagsmålet undsluppit stryk och säledes lära komma att höras såsom vittnen, blefvo af polismästaren tillfrågade om de kunde taga på ed att de sett Sundelins hufvud ofvan vattnet vid kadetternas ankomst till badstället, hvilken fråga jakande besvarades; hvaremot de, på fråga om de kunde taga på sin ed att kadetterna sett Sundelin i vattnet, svarade nejo. Öfverståthållareembetet remitterade derefter målet till Danderyds skeppslags tingsrätt. — En förridare vid namn Holmsten var i går uppkallad till polisförhör, i anledning deraf att han en dag i förra månaden omkullridit en tullvaktmästarehustru och hennes två år gamla flickobarn, hvarvid barnets ena lårben blifvit afbrutet och äfven modren erhållit åtskilliga åkommor, så att båda måste föras till lasarettet. Vid förhöret upplystes att den häst, H. vid den åtalade händelsen begagnat, blifvit skrämd och börjat skena, så att ryttaren ej kunnat styra honom. Mäilsegaren får vid vederbörlig domstol utföra sin ersättningstalan. — Hundar gifva ofta anledning till trätor, fredsbrott och deraf fö!jande inställelser i poliskammaren. Sednast i går förevar ett sådant mål. Händelsen var följande. Herr S. gick i förrgår eftermiddag uti sin vackra och trogna hunds sällskap öfver Kornhamns torg. Der kom han i krakel med madam B., som är känd i polisen för sitt dåliga lynne, eljest är hon trädgårdsmästarehustru, sitter på torget och säljer bär och grönsaker. Herr S—s hund ser på gumman, eller stjäl ifrån henne en knippa morötter, eller gläfsar åt henne — allt väl! Madamen blir ond, fattar paraply och betsman, och gör sig färdig till anfall emot hunden. Kunde väl hr S. se sin älskling blottställd för fara, och icke skynda till hans försvar? — Herrn knuffade till madam B., så att paraply och betsman föllo till marken och hon sjelf med. Hr S. vill be om ursäkt, men mötes med otidigheter — ban går. Hustru B. låter kalla honom till polisen. Han erkänner der sitt förhastande, och pliktar för redsbrottet 43 rdr 46 sk. bko. Ett dylikt mål afgjordes för nägra dagar sedan. Den gängen gällde det herr B., som är en stor vän er små hundar. En skälmaktig liten lärpojke hade Då gatan mött en jungfru och på något sätt skrämt henne, så att hon hastigt tagit ett steg tillbaka och lervid råkat att trampa en af B:s valpar på foten. Herr B. hade åse t uppträdet, valpens gnäll skar howom i hjertat. Herr B. slog lärpojken, blef kallad ill polisen och dömdes, likasom den förutnämnde erro, att böta för fredsbrott.