protestanter kristlig begrafning på den gemensamma kyrkogården, emedan de ej äro kristna. Mingza katolska prester tänka väl i detta hänseende mera tolerant och billigare; men i en annan punkt, eller i befrämjandet af helgondyrkan och vidskepelse bland folket, äro al!a lika orthodoxa och ifriga. Det är ett ej obetydligt tecken till det presterliga inflytandets yttre framsteg då man ser cn mängd heliga hus och kapeller åter uppresas på fälten och vid landsvägarne, till och med närmast omkring Paris; och på något längre afstånd från hufvugstaden finner rman böneställen, helyonbilder och krucifixer m. m., till större delen alldeles nya, placerade under höga träd, vid källor och gröna platser, samt ofta anbringade med så mycken urskiljning och smak, att man måste beundra den fina naturskönhetskänsla som ledde väljarne. Endast skada att de ej kunde eller ville göra de usla sniderierna samt tävkespråken annorlunda. De äro ofta i högsta grad både ömkliga och löjliga, och ännu i denna stund kan jag ej begripa huru man i vår tid kan fördra sådane us-lheter. Hvilka bonziska afgudabilder bar jag ej sett uppställde i skogarne och vid lindsvögarne till misne af de ädl:ste! Hvad för en moral kan det ingifva (lyckligtvis är den eviga beståndande i hjertat) då iman läser: Den som vid d. tta kors beder fyra fader-vår och lika många Ave Maria, bar 490 dagars aflat; den som beder ett fadervår, har 40, och detta afkorladt, 3 dagars 2flat? Antalet al! dessa kapeller och bönehus måste på de sednare åren bityd i ha föröket sig; ty de religiösa journalerna äro ständigt fyllda med berättelser om korsresningar och calvaribergsanläggninvar, om procesioner och uppbyggelsetal som vid sådane tillfällen blifvit hbållne för den församlade mängden. Hos borgare och bönder finner man boningsrummens alla väggar betäckta med usla helgonbilder i träsnitt eller stentryck; till och med ytter arne äro ej fredade, ochaffårerna med helgonvbilder äro numera 1 ka indrägtiga för koncregat:onens fromme mäklare, som hendeli med naroleonsbilder fordom var för den liberala oppositionens småkrämare. Men största vinsten för presterskapet inbringa de nya relikerna, hvilka förskrifvas från Rom, der den påfliga skattkammaren hål!er ett stort och väl sorteradt lager af nyss utsräfda belgonben och hela helgon till fixa priser af 200 till 2009 francs. De sumimor, hvilka Frankrike nyligen skattat till den påfliga skat: kammaren och den romerska konsifliten, för sådana artiklar, äro gsnska betydliga, men Lik väl ganska visligt utlegda; ty till beder för den nya acquisitioren, som den fransyska kyrkoekonomien gjort i Rom, föranstaltas med högvederbörligt tillstånd oftevtliga ceremonier och högtidliga invigningar, som locka p.ånga fromma besökande och fylla kyrkokissorna. Vid den högtidliga invigningen af den h lige Iomedes, som nyligen egde rum i Laval, var tela staden så full af andäktiga och troende som der kommit tillsamman, att de ej kunde inrymmas på värdshusen och hos privata, utan måste 1 stora skaror kampera under bar bimmel. — Då kyrkans i Laval nya helgon åstadkommit en stor mängd under, kan man ej förundra sig öfver, att det öfven inbringar sina egare jordiska rikedomar och en årlig ränta af omkring 15,000 francs. Benecdictinerra i Solesmes hafva en dylik guldoch nådekälla i sin helige Leontius, som också nyligen blifvit införskrifven från Rom, och enligt erforr.e taxeringsmäns uppgift representerar ell aktiekapital af 200,0C0 francs, som lemnar 40 till 43 procents ränta. Processioner för regn och solsken äro också åter tillåtne och införde i landsorterna, likasom fänadsvälsignelsen, och i byn Teill, vid Maine. öfvervar jag landets dragoxars skyddspatrons St Rochus, fest, och såg desse med sina helgdagsklädde drifvare begifva sig till kyrkan, der presten välsignade oxarne, bestänkte dem med vigvatten och depå lät de fyroch tvåbenta kreaturen bezgifva sig hem. Det fördomsfriare stadsfolket fäster sig väl mindre vid sådane gyckelspel och tillåter sig till och med kraftiga utfall emot kyrkans synliga öfverhufved och dess tjenare; men till och med i städerna beherrskar presterskapet såväl medelklassens som den högres själar och samveten till den grad, att boktryckarne och bokbandlarne t. ex. i Le Mans, Laval och Angers, ej våga trycka någon brochyr emot Jesuiterna, och våga endast underhand försälja Quinets, Michelets och Genins arbeten, emedan de i motsatt fall frukta för att förlora sina lukrativa presterliga beskyddare, och att desse i biktstolen skola verka på deras öfrige kunder. camt oerom kyrkans förbannelse åstadkomma de