protestanter kristlig begrafning på den gemen-
samma kyrkogården, emedan de ej äro kristna.
Mingza katolska prester tänka väl i detta hänse-
ende mera tolerant och billigare; men i en an-
nan punkt, eller i befrämjandet af helgondyrkan
och vidskepelse bland folket, äro al!a lika ortho-
doxa och ifriga. Det är ett ej obetydligt tecken
till det presterliga inflytandets yttre framsteg då
man ser cn mängd heliga hus och kapeller åter
uppresas på fälten och vid landsvägarne, till och
med närmast omkring Paris; och på något längre
afstånd från hufvugstaden finner rman bönestäl-
len, helyonbilder och krucifixer m. m., till större
delen alldeles nya, placerade under höga träd,
vid källor och gröna platser, samt ofta anbrin-
gade med så mycken urskiljning och smak, att
man måste beundra den fina naturskönhets-
känsla som ledde väljarne. Endast skada att de
ej kunde eller ville göra de usla sniderierna
samt tävkespråken annorlunda. De äro ofta i
högsta grad både ömkliga och löjliga, och ännu
i denna stund kan jag ej begripa huru man i
vår tid kan fördra sådane us-lheter. Hvilka bon-
ziska afgudabilder bar jag ej sett uppställde i
skogarne och vid lindsvögarne till misne af de
ädl:ste! Hvad för en moral kan det ingifva (lyck-
ligtvis är den eviga beståndande i hjertat) då iman
läser: Den som vid d. tta kors beder fyra fa-
der-vår och lika många Ave Maria, bar 490 da-
gars aflat; den som beder ett fadervår, har 40,
och detta afkorladt, 3 dagars 2flat? Antalet al!
dessa kapeller och bönehus måste på de sednare
åren bityd i ha föröket sig; ty de religiösa
journalerna äro ständigt fyllda med berättelser
om korsresningar och calvaribergsanläggninvar,
om procesioner och uppbyggelsetal som vid så-
dane tillfällen blifvit hbållne för den församlade
mängden. Hos borgare och bönder finner man
boningsrummens alla väggar betäckta med usla
helgonbilder i träsnitt eller stentryck; till och
med ytter arne äro ej fredade, och- affårerna
med helgonvbilder äro numera 1 ka indrägtiga för
koncregat:onens fromme mäklare, som hendeli
med naroleonsbilder fordom var för den liberala
oppositionens småkrämare. Men största vinsten
för presterskapet inbringa de nya relikerna, hvilka
förskrifvas från Rom, der den påfliga skattkam-
maren hål!er ett stort och väl sorteradt lager af
nyss utsräfda belgonben och hela helgon till fixa
priser af 200 till 2009 francs. De sumimor, hvilka
Frankrike nyligen skattat till den påfliga skat: kam-
maren och den romerska konsifliten, för sådana ar-
tiklar, äro gsnska betydliga, men Lik väl ganska vis-
ligt utlegda; ty till beder för den nya acquisitioren,
som den fransyska kyrkoekonomien gjort i Rom,
föranstaltas med högvederbörligt tillstånd oftevt-
liga ceremonier och högtidliga invigningar, som
locka p.ånga fromma besökande och fylla kyrkokis-
sorna. Vid den högtidliga invigningen af den h -
lige Iomedes, som nyligen egde rum i Laval, var
tela staden så full af andäktiga och troende som
der kommit tillsamman, att de ej kunde inrym-
mas på värdshusen och hos privata, utan måste 1
stora skaror kampera under bar bimmel. — Då
kyrkans i Laval nya helgon åstadkommit en stor
mängd under, kan man ej förundra sig öfver, att
det öfven inbringar sina egare jordiska rikedomar
och en årlig ränta af omkring 15,000 francs.
Benecdictinerra i Solesmes hafva en dylik guld-
och nådekälla i sin helige Leontius, som också
nyligen blifvit införskrifven från Rom, och enligt
erforr.e taxeringsmäns uppgift representerar ell
aktiekapital af 200,0C0 francs, som lemnar 40 till
43 procents ränta. Processioner för regn och
solsken äro också åter tillåtne och införde i
landsorterna, likasom fänadsvälsignelsen, och i byn
Teill, vid Maine. öfvervar jag landets dragoxars
skyddspatrons St Rochus, fest, och såg desse med
sina helgdagsklädde drifvare begifva sig till kyr-
kan, der presten välsignade oxarne, bestänkte dem
med vigvatten och depå lät de fyr- och tvåbenta
kreaturen bezgifva sig hem. Det fördomsfriare
stadsfolket fäster sig väl mindre vid sådane gyc-
kelspel och tillåter sig till och med kraftiga ut-
fall emot kyrkans synliga öfverhufved och dess
tjenare; men till och med i städerna beherrskar
presterskapet såväl medelklassens som den högres
själar och samveten till den grad, att boktryc-
karne och bokbandlarne t. ex. i Le Mans, Laval
och Angers, ej våga trycka någon brochyr emot
Jesuiterna, och våga endast underhand försälja
Quinets, Michelets och Genins arbeten, emedan
de i motsatt fall frukta för att förlora sina lu-
krativa presterliga beskyddare, och att desse i
biktstolen skola verka på deras öfrige kunder.
camt oerom kyrkans förbannelse åstadkomma de-