sidenten, f. d. justitiestatsministern, kommendören
friherre Gyllenhaal den 31 sistl. Maj hållit med två
af Kongl. Maj:ts och Rikets Göta Hofrätts tjenste-
män; och sednast har Post- och Inrikes-tidningarnas
redaktion den 9 i denna månad yttrat, att redaktio-
nen ej kunde annat än i hög grad ogilla dessa tjen-
stemäns beteende, som tvertemot den grannlagenhet
och aktning, de voro skyldige sin chef, ej dragit i
betänkande att åt offentligheten öfverlemna ett en-
skildt samtal emellan honom och dem, isynnerhet då
detta samtal vore af den egenskap, att det berodde
af den framställning, de deråt ville gifva och nu
verkligen gifvit, att nedsätta honom i de opinioner,
som för närvarande röra sig kring landet,; men att
det blefve en annan fråga, huru ett sådant beteende
komme att anses inför den rättänkande och sansade
publikens omdöme, hvilken fråga en lugnare efter-
tanka hos dessa tjenstemän tilläfventyrs redan be-
svarat.
Desse begge tjenstemän, som icke hafva någon an-
svarsskyldighet för sakens framställande i tidningarna,
anse sig likväl i anledning af det mot dem riktade
klander böra anhålla, att Jönköpingsbladet ville för
deras räkning tillkännagifva: att hans excellens? yt-
tranden och föreställningar vid berörde tillfälle voro
af den beskaffenhet, att de rörde icke blott de två
tillkallade tjenstemännen, utan hofrättens alla tjenste-
män, samt ingalunda åtföljdes af någon tilsägelse om
deras hem!ighållande; att H. I. fastmera tydligt ut-
sade, att han hos H. E. herr justitiestatsministern
med dagens post anmälde de hofrättens tjenstemän.
som tecknat sig å den ifrågavarande listan, och att
han ville göra vidare anmälan i ämnet, sedan hyll-
ningsfesten försiggått; att i foljd häraf de tvenne
tjenstemännen, änskönt de för sin del funno sig icke
böra uteblifva från hyllningsfesten, likväl ansågo sig
af skyldig uppmärksamhet mot H. E:s uttalade me-
ning pligtige att af denna gifva öfrige tjenstemännen
del, — en åtgärd, dertill de i alt fall kände sig
uppmanade af grannlagenhet mot sina kamrater och
förmän. enär de hade sig bekant, att en del af desse
närvarit vid förut hållna rådplägningar om sättet för
hyllningsfestens firande och sannolikt äfven skulle
deltagit i sjelfva festligheten, derest icke H. E:s be-
stämda ovilja deremot blifvit i rätt tid känd; samt
att, då händelsens bekantgörande för en större al!-
mänhet var en lätt förutsedd följd, den de tvenne
tjenstemännen hvarken kunde eller ens borde söka
hindra, och deras berättelser om förloppet vid förhö-
ren, lika med Jönköpingsbladets derpå grundade be-
lysning, återgifvit H. E:s uttrycksfulla ord i så mil-
drad dager, som med sanningens bibehällande varit
förenlig, de begge tjenstemännen äro öfvertygade, att
för den verkligen rättänkande och sansade, hvilkens
omdöme ej omgifves af töcken, som hindrar urskil-
jandet af det rätta i sak utan sidoblick på personerna.
det skall ligga öppet och klart, att H. E:s ord vid
omförmälde tillfälle måste antagas såsom ämnade till
ledning icke blott för de två tjenstemän, som kalla-
des att dem afhöra, utan äfven för alla öfriga, som
befunno sig i enahanda ställning.