sidenten, f. d. justitiestatsministern, kommendören friherre Gyllenhaal den 31 sistl. Maj hållit med två af Kongl. Maj:ts och Rikets Göta Hofrätts tjenstemän; och sednast har Postoch Inrikes-tidningarnas redaktion den 9 i denna månad yttrat, att redaktionen ej kunde annat än i hög grad ogilla dessa tjenstemäns beteende, som tvertemot den grannlagenhet och aktning, de voro skyldige sin chef, ej dragit i betänkande att åt offentligheten öfverlemna ett enskildt samtal emellan honom och dem, isynnerhet då detta samtal vore af den egenskap, att det berodde af den framställning, de deråt ville gifva och nu verkligen gifvit, att nedsätta honom i de opinioner, som för närvarande röra sig kring landet,; men att det blefve en annan fråga, huru ett sådant beteende komme att anses inför den rättänkande och sansade publikens omdöme, hvilken fråga en lugnare eftertanka hos dessa tjenstemän tilläfventyrs redan besvarat. Desse begge tjenstemän, som icke hafva någon ansvarsskyldighet för sakens framställande i tidningarna, anse sig likväl i anledning af det mot dem riktade klander böra anhålla, att Jönköpingsbladet ville för deras räkning tillkännagifva: att hans excellens? yttranden och föreställningar vid berörde tillfälle voro af den beskaffenhet, att de rörde icke blott de två tillkallade tjenstemännen, utan hofrättens alla tjenstemän, samt ingalunda åtföljdes af någon tilsägelse om deras hem!ighållande; att H. I. fastmera tydligt utsade, att han hos H. E. herr justitiestatsministern med dagens post anmälde de hofrättens tjenstemän. som tecknat sig å den ifrågavarande listan, och att han ville göra vidare anmälan i ämnet, sedan hyllningsfesten försiggått; att i foljd häraf de tvenne tjenstemännen, änskönt de för sin del funno sig icke böra uteblifva från hyllningsfesten, likväl ansågo sig af skyldig uppmärksamhet mot H. E:s uttalade mening pligtige att af denna gifva öfrige tjenstemännen del, — en åtgärd, dertill de i alt fall kände sig uppmanade af grannlagenhet mot sina kamrater och förmän. enär de hade sig bekant, att en del af desse närvarit vid förut hållna rådplägningar om sättet för hyllningsfestens firande och sannolikt äfven skulle deltagit i sjelfva festligheten, derest icke H. E:s bestämda ovilja deremot blifvit i rätt tid känd; samt att, då händelsens bekantgörande för en större al!mänhet var en lätt förutsedd följd, den de tvenne tjenstemännen hvarken kunde eller ens borde söka hindra, och deras berättelser om förloppet vid förhören, lika med Jönköpingsbladets derpå grundade belysning, återgifvit H. E:s uttrycksfulla ord i så mildrad dager, som med sanningens bibehällande varit förenlig, de begge tjenstemännen äro öfvertygade, att för den verkligen rättänkande och sansade, hvilkens omdöme ej omgifves af töcken, som hindrar urskiljandet af det rätta i sak utan sidoblick på personerna. det skall ligga öppet och klart, att H. E:s ord vid omförmälde tillfälle måste antagas såsom ämnade till ledning icke blott för de två tjenstemän, som kallades att dem afhöra, utan äfven för alla öfriga, som befunno sig i enahanda ställning.