utbredt ett lakan eller en stor bandduk, oc derpå stöllt barnet, som redan är åter bekläc med en skjorta med korta ärmar eller ett lintyt hon sjelf ligger framför det på knä. Barnet ä icke vackert, och ser för tillfället led:et ut; ick så utan skäl om man får döma från de blåfrusn armarne, benen och knäna; fötterna kan man ck se, emedan konstnärn, af någon orsak, låtit den bortskymmas genom ett veck af den underlagd: handduken. Under en osäkert afvägd lutnin; framåt, utsträcker modren sin onaturligt lång: arm mot barnet, likasom för att klappa det, oc! hon söker tillika uppmuntra det med ett leende som i hennes hvardagliga ansigte närmar sig til grimace. Hr Brusewitz, som visat sig äga förmåga att måla den intagande barmhertighetssysiern för denna exposition, och ädla italiensk: qvinnofigurer på en föregående, hade troligen vjort väl i att icke exponera en sådan produk: som den här ifrågavarande för offentligheten. Hr Mandelgren har framställt en bedjand: nunnan (M 116) målad i olja; det är blott ett bröststycke och skulle kunna tagas för ett portrält; men då det ej är angifvet som sådant, torde det böra hänföras till genrebilderna. Både teckning, uttryck och kolorit äro förtjenstfulla; Hr Mandelgren förer hvad man kallar en bred, om än något torr pensel. — På katalogen anmälas under JM 417, fyra teckningar i blyerts äfven af Hr Mandelgren; men vi ha ej varseblifvit mer än tre. Var den fjerde af samma beskaffenhet som dessa, så är likväl saknaden af föga vigt; ty de förekomma alltför hvardagliga för en konstexposition. Det är några små hufvuden och bröstbilder, möjligtvis porträtter, men ganska mycket liknande de utkast, som man någon gång ser en och annan dilettant bland våra embetsmän kasta på papperet vid rådsbordet, för att sysselsätta händer och ögon under afhörande af någon tråkig akt eller diskussion. Vaktmästare bruka stundom samla dylika krokier och utsprida dem: och vi ha sett många sådana, som lika väl skulle försvarat sin plats på expositionen, som de förstnämnda. M:ll Nonnen har gjort sig känd vid åtskilliga föregående expositioner såsom porträttmålarinna; till den närvarande har hon lemnat ett bidrag i senrestil: (JM 4129) en ,flicka som tvättar kläder,. Den tycks vara målad efter naturen, och konstilskarinnan bar begagnat en rätt täck modell, att löma efter flickans ansigte, händer och ena fot, vilken framskjuter bar undan den knäböjande igurens drägt. I behandlingen af sistnämnda tre extremiteter röjer sig likväl en viss osäkerhet, vittnande om någon brist på öfning i de så kalade principerna; men denna brist framträder innu märkligare i fivurens betäckta delar, eller lickans ezentliga kroppsbildning. För framställvingen af en klädd figur bar det alltid erkänts om ett oeftergifligt vilkor, att fivuren bör kunna änkas fullständigt i oklädt skick, under drägten; ch vanligen tecknas den så af verkliga konstnäer, innan draperingen anlägges. Om drävten icke r alltför mycket bisarr, genom tillsatser dem moder eller folkseder kunna föranleda, så bör dess ta äfven mer eller mindre bestämdt antyda de ormer, som den döljer. Dessa vilkor har man ;kväl svårt att tillämpa hos M:ll Nonnens landtaicka, i trots af bennes lätta sommardrägt. Föröker man att göra sig reda för hennes skenbart nkla, men i sjelfva verket ganska invecklade tällning — äfven med biträde af perspektiviska örkortningar — så kan man knappt föreställa ig annat, än att det är en snedvuxen eller anars lytt kropp, som under drägten utgör föreingen mellan de blottade prtierna. M:ll Nonnen ar förut, och äfven här, ådagalagt sinne för färornas harmoniska behandling, och man har sett tt bon kan måla porträtter; men vill hon äfven örsöka sig i figurkompositioner, så är det nödändigt att först genomgå en kurs i figurprincierna: teckning af händer och fötter, attityder ch förkortningar, m. m. De: kan vara litet råkigt, då man redan vet att behandla penseln ch oljfärgen så skickligt som hon; men just derire skulle det för henne löna mödan, mer än ör mången annan dilettant. (Forts. följer.)