utbredt ett lakan eller en stor bandduk, oc
derpå stöllt barnet, som redan är åter bekläc
med en skjorta med korta ärmar eller ett lintyt
hon sjelf ligger framför det på knä. Barnet ä
icke vackert, och ser för tillfället led:et ut; ick
så utan skäl om man får döma från de blåfrusn
armarne, benen och knäna; fötterna kan man ck
se, emedan konstnärn, af någon orsak, låtit den
bortskymmas genom ett veck af den underlagd:
handduken. Under en osäkert afvägd lutnin;
framåt, utsträcker modren sin onaturligt lång:
arm mot barnet, likasom för att klappa det, oc!
hon söker tillika uppmuntra det med ett leende
som i hennes hvardagliga ansigte närmar sig til
grimace. Hr Brusewitz, som visat sig äga för-
måga att måla den intagande barmhertighetssy-
siern för denna exposition, och ädla italiensk:
qvinnofigurer på en föregående, hade troligen
vjort väl i att icke exponera en sådan produk:
som den här ifrågavarande för offentligheten.
Hr Mandelgren har framställt en bedjand:
nunnan (M 116) målad i olja; det är blott ett
bröststycke och skulle kunna tagas för ett por-
trält; men då det ej är angifvet som sådant, torde
det böra hänföras till genrebilderna. Både teck-
ning, uttryck och kolorit äro förtjenstfulla; Hr
Mandelgren förer hvad man kallar en bred, om
än något torr pensel. — På katalogen anmälas
under JM 417, fyra teckningar i blyerts äfven
af Hr Mandelgren; men vi ha ej varseblifvit mer
än tre. Var den fjerde af samma beskaffenhet
som dessa, så är likväl saknaden af föga vigt; ty
de förekomma alltför hvardagliga för en konst-
exposition. Det är några små hufvuden och bröst-
bilder, möjligtvis porträtter, men ganska mycket
liknande de utkast, som man någon gång ser en
och annan dilettant bland våra embetsmän kasta
på papperet vid rådsbordet, för att sysselsätta
händer och ögon under afhörande af någon trå-
kig akt eller diskussion. Vaktmästare bruka
stundom samla dylika krokier och utsprida dem:
och vi ha sett många sådana, som lika väl skulle
försvarat sin plats på expositionen, som de först-
nämnda.
M:ll Nonnen har gjort sig känd vid åtskilliga
föregående expositioner såsom porträttmålarinna;
till den närvarande har hon lemnat ett bidrag i
senrestil: (JM 4129) en ,flicka som tvättar kläder,.
Den tycks vara målad efter naturen, och konst-
ilskarinnan bar begagnat en rätt täck modell, att
löma efter flickans ansigte, händer och ena fot,
vilken framskjuter bar undan den knäböjande
igurens drägt. I behandlingen af sistnämnda tre
extremiteter röjer sig likväl en viss osäkerhet,
vittnande om någon brist på öfning i de så kal-
ade principerna; men denna brist framträder
innu märkligare i fivurens betäckta delar, eller
lickans ezentliga kroppsbildning. För framställ-
vingen af en klädd figur bar det alltid erkänts
om ett oeftergifligt vilkor, att fivuren bör kunna
änkas fullständigt i oklädt skick, under drägten;
ch vanligen tecknas den så af verkliga konstnä-
er, innan draperingen anlägges. Om drävten icke
r alltför mycket bisarr, genom tillsatser dem
moder eller folkseder kunna föranleda, så bör dess
ta äfven mer eller mindre bestämdt antyda de
ormer, som den döljer. Dessa vilkor har man
;kväl svårt att tillämpa hos M:ll Nonnens landt-
aicka, i trots af bennes lätta sommardrägt. För-
öker man att göra sig reda för hennes skenbart
nkla, men i sjelfva verket ganska invecklade
tällning — äfven med biträde af perspektiviska
örkortningar — så kan man knappt föreställa
ig annat, än att det är en snedvuxen eller an-
ars lytt kropp, som under drägten utgör före-
ingen mellan de blottade prtierna. M:ll Nonnen
ar förut, och äfven här, ådagalagt sinne för fär-
ornas harmoniska behandling, och man har sett
tt bon kan måla porträtter; men vill hon äfven
örsöka sig i figurkompositioner, så är det nöd-
ändigt att först genomgå en kurs i figurprinci-
erna: teckning af händer och fötter, attityder
ch förkortningar, m. m. De: kan vara litet
råkigt, då man redan vet att behandla penseln
ch oljfärgen så skickligt som hon; men just der-
ire skulle det för henne löna mödan, mer än
ör mången annan dilettant. (Forts. följer.)