STOCKHOLM.
De på förmiddagen ankomna utländska poster
medförde tidningar från Paris af d. 48, från Lon-
don af d. 19, samt från Hamburg af d. 22 dennes.
FRANKRIKE.
Det manifest, som venstra centern nu utfär-
dat, har icke slagit an på allmänheten. Det vi-
sar ingen beslutsamhet; det väger emeilan mini-
sterens nuvarande principer och den så kallade
dynastiska oppositionen, under det att det synes
med rädsla vilja skilja sig från den sednare och
egentligen blott angriper ministerens personer,
hvilkas platser dess patroner således lära anse för
hufvudsaken. Det tiger, helt försigtigt, så väl
öfver det Marockanska fördraget, som öfver Je-
suiternas utdrifvande. Imedlertid är det icke u-
tan intresse, genom den skildring deri förekom-
mer af en hel hop ställningar och förhållanden, i
synnerhet inom det parlamentariska området.
I Pärskarmaren hade grefve de Montalembert
upptagit till granskning franska regeringens bete-
ende i afseende på Syriska ställningen, och gref-
ve Boissy frågan om underhandlingarne med Rom.
Hr Guizot hade lyckats att afböja stormen; men
de upplysningar som i synnerhet lemnades angå-
ende de kristnas belägenhet i Syrien voro verk-
ligen upprörande. Hr de Montalembert vågade
till och med beskylla engelska sindebudet hos
Porten, att hafva föranledt förföljelserna emot
maroniterna, för att låta alla de christna sekter-
na i Orienten se, att ej Frankrike utan blott
England kan skydda dem.
Vidare uppväckte herr Boissy åter frågan om
arabernas grymma behandling i Algierien; men
nu visade marskalk Soult sig icke så öm, som i
Deputeradekammaren. Han ,beklagade, ej det
skedda, ifrån annan synpunkt än den allmänna,
att då många menniskolif spillas, sådant alltid är
bedröfligt; deremot sökte han nu urskulda öfver-
ste Peli-siers förhållande och sade: att d-nne
tappre officer, en af de aktningsvärdaste soldater
i hela algieriska armeen, befunnit sig i ett ovan-
ligt och betänkligt läge, och haft uppdrag att un-
dertvinga upprorsmän, hvilka nyss förut mördat
franska soldater. De som dragit sig in i bergs-
hålan voro sådana, som förut lika grymt behand-
lat fransmän. Inga uppmaningar, inga föreställ-
ningar hade hjelpt — och man borde besinna,
alt ett krig i Afrika icke kunde föras såsom i
Europa; det vore omöjligt att icke veder-
gällningsrätten der leder till grymheter, som här
vore straff värda, men ej der kunna afböjas,
0. 8. Vv.
OVaktadt detta krigsministerns försök att blidka
opinionen öfver denna grymhet, så är likväl den-
na obeveklig. Man hör öfverallt utropas: Vi haf-
va ju alltid förr kunnat segra, dylika vämjligbe-
ter förutan! och en tidning, som påstår att då
franska soldaterna lemnade hålans grannskap för
att fly undan likstanken, hade tusendtals roffog-
lar slagit ner i den och sedan flugit kring med
lemmar och inelfvor af de innebrände, föreslår
histor:;emålarne att föreviga denna ryslighet och
låta förvara taflan i Versailles museum.
Efter sista posten från Algier omtalas, att ge-
neral Cavaignac skall hafva gjort ett lyckligt an-
fall på flera arabstammar söder om Tlemcen, och
derigenom betagit Abd-el-Kader sitt bästa stöd.
Denne skall derefter måst draga sig till Deira.
Paris bevakas nu, liksom de föregående åren
alltid skedt då årsdagarne af Juli-revolutionen
närmas, med synnerlig omsorg. Polis och pa-
truller genomstryka gatorna nätterna igenom. —
Timmermäns-gesällernas bärberge har blifvit a!
Polisen upplöst, deras kassa tagen och flera arre-
sterade.
SPANIEN.
Om man kan tro de officiella telegraf-under-
rättelser, som ifrån Spanien meddelas af franska
Tegeringens tidningsorganer, så skulle insurrcek-
tionsförsöken i Catalonien vara undertryckta och
konskriptionslagen vara satt i verket, oaktadt all
folkets motsträfvigbet. Detta synes likväl otro-
ligt, enär underrättelser från Madrid visa, att der
rådde stor ängslan öfver sakernas ställning, och
då stadsmyndigheterna i Barcellona endast kunnat
hindra utbrottet. af missnöjet der medelst den
åtgärd, att de med stadens publika medel legt
manskap för de beväringsskyldige: en åtgärd, som
icke kan utiöras i de städer, hvilka ej disponera
sådana fonder och medel som denna stora fa-
briksstad, eller å landet.
Efter alla de många planerna för Drottningens
giftermål, hvilka misslyckats dels genom kabinet-
tens, dels genom folkopisionens obenägenhet, ser
man nu helt plötsligt en plan framstå, att välja
Don Fransesco de Paulos andra son, Don Henri-
guez, till hennes gemål. Prinsen är 22 år gam-
mal, och Drottningen skall vara mera benägen
för honom, än för någon af de andra sina kusiner,
hvilka samtligen lära Vara till själs- och kropps-
egenskaper mindre gynnade af naturen. Som
Prinsen blifvit mycket intim med Prinsen af
Joinville, då ban under tjenstgöring på spanska
flottan hade tillfälle att göra dennes bekantskap,
räknar man äfven på att vinna ett stöd för ho-
nom aM franska regeringen.
fr nde LR NER