STOCKHOLM. De på förmiddagen ankomna utländska poster medförde tidningar från Paris af d. 48, från London af d. 19, samt från Hamburg af d. 22 dennes. FRANKRIKE. Det manifest, som venstra centern nu utfärdat, har icke slagit an på allmänheten. Det visar ingen beslutsamhet; det väger emeilan ministerens nuvarande principer och den så kallade dynastiska oppositionen, under det att det synes med rädsla vilja skilja sig från den sednare och egentligen blott angriper ministerens personer, hvilkas platser dess patroner således lära anse för hufvudsaken. Det tiger, helt försigtigt, så väl öfver det Marockanska fördraget, som öfver Jesuiternas utdrifvande. Imedlertid är det icke utan intresse, genom den skildring deri förekommer af en hel hop ställningar och förhållanden, i synnerhet inom det parlamentariska området. I Pärskarmaren hade grefve de Montalembert upptagit till granskning franska regeringens beteende i afseende på Syriska ställningen, och grefve Boissy frågan om underhandlingarne med Rom. Hr Guizot hade lyckats att afböja stormen; men de upplysningar som i synnerhet lemnades angående de kristnas belägenhet i Syrien voro verkligen upprörande. Hr de Montalembert vågade till och med beskylla engelska sindebudet hos Porten, att hafva föranledt förföljelserna emot maroniterna, för att låta alla de christna sekterna i Orienten se, att ej Frankrike utan blott England kan skydda dem. Vidare uppväckte herr Boissy åter frågan om arabernas grymma behandling i Algierien; men nu visade marskalk Soult sig icke så öm, som i Deputeradekammaren. Han ,beklagade, ej det skedda, ifrån annan synpunkt än den allmänna, att då många menniskolif spillas, sådant alltid är bedröfligt; deremot sökte han nu urskulda öfverste Peli-siers förhållande och sade: att d-nne tappre officer, en af de aktningsvärdaste soldater i hela algieriska armeen, befunnit sig i ett ovanligt och betänkligt läge, och haft uppdrag att undertvinga upprorsmän, hvilka nyss förut mördat franska soldater. De som dragit sig in i bergshålan voro sådana, som förut lika grymt behandlat fransmän. Inga uppmaningar, inga föreställningar hade hjelpt — och man borde besinna, alt ett krig i Afrika icke kunde föras såsom i Europa; det vore omöjligt att icke vedergällningsrätten der leder till grymheter, som här vore straff värda, men ej der kunna afböjas, 0. 8. Vv. OVaktadt detta krigsministerns försök att blidka opinionen öfver denna grymhet, så är likväl denna obeveklig. Man hör öfverallt utropas: Vi hafva ju alltid förr kunnat segra, dylika vämjligbeter förutan! och en tidning, som påstår att då franska soldaterna lemnade hålans grannskap för att fly undan likstanken, hade tusendtals roffoglar slagit ner i den och sedan flugit kring med lemmar och inelfvor af de innebrände, föreslår histor:;emålarne att föreviga denna ryslighet och låta förvara taflan i Versailles museum. Efter sista posten från Algier omtalas, att general Cavaignac skall hafva gjort ett lyckligt anfall på flera arabstammar söder om Tlemcen, och derigenom betagit Abd-el-Kader sitt bästa stöd. Denne skall derefter måst draga sig till Deira. Paris bevakas nu, liksom de föregående åren alltid skedt då årsdagarne af Juli-revolutionen närmas, med synnerlig omsorg. Polis och patruller genomstryka gatorna nätterna igenom. — Timmermäns-gesällernas bärberge har blifvit a! Polisen upplöst, deras kassa tagen och flera arresterade. SPANIEN. Om man kan tro de officiella telegraf-underrättelser, som ifrån Spanien meddelas af franska Tegeringens tidningsorganer, så skulle insurrcektionsförsöken i Catalonien vara undertryckta och konskriptionslagen vara satt i verket, oaktadt all folkets motsträfvigbet. Detta synes likväl otroligt, enär underrättelser från Madrid visa, att der rådde stor ängslan öfver sakernas ställning, och då stadsmyndigheterna i Barcellona endast kunnat hindra utbrottet. af missnöjet der medelst den åtgärd, att de med stadens publika medel legt manskap för de beväringsskyldige: en åtgärd, som icke kan utiöras i de städer, hvilka ej disponera sådana fonder och medel som denna stora fabriksstad, eller å landet. Efter alla de många planerna för Drottningens giftermål, hvilka misslyckats dels genom kabinettens, dels genom folkopisionens obenägenhet, ser man nu helt plötsligt en plan framstå, att välja Don Fransesco de Paulos andra son, Don Henriguez, till hennes gemål. Prinsen är 22 år gammal, och Drottningen skall vara mera benägen för honom, än för någon af de andra sina kusiner, hvilka samtligen lära Vara till själsoch kroppsegenskaper mindre gynnade af naturen. Som Prinsen blifvit mycket intim med Prinsen af Joinville, då ban under tjenstgöring på spanska flottan hade tillfälle att göra dennes bekantskap, räknar man äfven på att vinna ett stöd för honom aM franska regeringen. fr nde LR NER