Jo 77 PY FB: PPV AMTS I MMM SMEM BIBS MISSBISEFEFEE 4 utan den i det konrgl. reglementets 7 omnämnde kommitteens, i hvilken, utom intendenten, 8 å 40 af kongl. teateros tjenstemän och artister egt säte och yttranderätt. Det är i denna kommitte, hvars sammanträden icke ens alltid af de bäda hrr direktörerne bivistats, som de ifrågavarande icke närmare angifne protokollen blifvit förde. I denna kommitte hade intendenten, jemlikt reglementet, hvarken föredragningseller reservationsrätt, den han deremot egde i direktionen; en rätt, som han likväl, jag vidhåller det och kongl. direktionen vet väl att så är, ladrig fått tillfälle att utöfva. Imedlertid har, geInom kongi. direktionens bestridande af denna min uppgift, en skugga på min personlighet blifvit kastad, lika oförtjent som oväntad från detta håll, och detta linför sjelfva thronen. Kongl. direktionen har vidare i det underdåniga I yttrandet dels yurat att jag med direktionens beI gifvande åtnjutit tjenstledighet, och dels att direkItionen längre tid varit i saknad af det utaf mig förväntade b:träde, samt med anledning häraf, utan mitt hörande, utan att ens i enskill väg hafva på I något sätt för mig antydt sin afsigt i thy fall, i underdånighet hemställt, det jag måtte skiljas från en befattning, den hr förste direktören med verklig värma :V, är förut öfvertalat mig att mottaga. Hvad det s. k. direktionens begifvande angår, är förhållandet, att tjenstledigheten, enligt hvad jag kan bevisa, skriftligen erbjöds mig af herr förste I direktören; att direktionen, sedan detta erbjudande af mig antagits, saknat förväntadt biträde, af mig, borde ej vara oförväntadl; minst synes det med nåll gon slags billighet kunna föranleda en i administrativt hänseende så ovanlig och sårande ätgärd, som den underdåniga hemställan om mitt skiljande från tjensten. Det biträde jag, under min s. k. tjenstledighet, lemnat, har dessutom ingalunda varit så inskränkt som kgl. direktionen velat insinuera, i thy alt jag öfvervarit ej blott de repetitioner, hvartill jag varit kallad, utom många derutöfver; hvarförutan mitt biträde blifvit anolitadt t. ex. i den rättegång kgl. direktionen eger med afl. kommerserådet Bergii Jarfvingar, rörande skådespelet Wilhelm Tell. Härvid torde, såsom karakteristiskt, få anses, att mitt bistånd i detta, för min egentliga tjenstgöring, helt och hållet främmande, ämne anlitades — liksom det med beredvillighet lemnades — efter det direktionen, mig alideles ovetande, hos Kongl. Maj:t hemställt om mitt entledigan e. Det kan synas märkeligt, att kgl. direktionen, efter att hafva, emot mig och vid framställningen inför thronen af mitt förhållande, iakttagit ett handlingssätt, sådant som det, hvarom jag i det föregående haft äran erinra, likväl sökt Kongl. Maj:ts nädiga tillstånd att erbjuda mig en befattning, hvars åligganden, sådana de i det mig benäget gjorda anbudet finnas detaljerade, innefatta ungefär hufvudsumman af en teaterstyrelses iesthetiska verkningskrets, Skälen till ett så eget för arande tillhör det mig likväl ej att närmare undersöka, och jag öfvergår derföre till ett betraktande af sjelfva anbudet och det svar jag å detsamma kan och bör afgifva. Ett anbud, ungefär lika med det ifrågavarande, hade jag redan i Februari månad i enskild väg äran mottaga af herr förste direktören, och nekar cj att jag yttrade min benägenhet att öfvertaga den omnämnde befattningen 7 ulbyte mot intendentskapet för scenen Jag kunde då ej förutse att ett försök skulle göras och lyckas att, på ett för mig kränkande satt, aflägsna mig ilrån intendents sysslan, hvarefter, såsom en serskild ynnest af kgl. direktionen, den nya befattningen skulie erbjudas den från tjensten skiljde intendenten. Alt jag, vid sådana förhållanden, som de, under hvilka anbudet nu göres mig, ej anser mig kunna deisamma antaga, torde ej förundra någon, icke ens den hgl. direktionen sjelf; ja jag vågar tro, att jag blefve föremål för ett rättvist klander, om jag handlade annorlunda, helst anbudet i sig sjelft — om jag äfven för ett ögoublick ville, ens kunde glömma altit som föregått detsamma, och hvilket alltid i främsta rummet bör bestämma mitt beslut, — synes af direktionen så ställdt, att det, under det att en stor och intressant verksamhet uti detsamma förespeglas, lägger betydande hinder för möjligheten af dennas ändamålsenliga utöfning. Ty, jemte det anbudet innebär skyldighet för mig art inöfva vigtigare roller med sujetterne, pröfva debutanters skicklighet och öfvervara generalrepetitioner — naturligtvis i ändamål att bringa jemnhet och ensemble i den dramatiska föreställningen, — tvillerkännes mig, vid representationerne, endast rättighet till ledig plats i salongen. Då nu de första representationerne af en ny, större pjes vanligen äro antingen recettspektakel, vid hvilka i allmänhet husel är utsäldt, eller, äfven sådant förutan, talrikast besökta, mäste det oftast inträffa, att jag ej finge vilifälle bedöma utförandets gäng, hvarken i det he!a eller i detaljerne, samt således blefve ur stånd att tillse huru gifna föreskrifter eller råd iakttagas, och meddela behölliga rättelser. Brister i framställningen, dem hela allmänheten egde tillfälle att se och bedöma, blefve, på detta sätt för den, det i främsta rummet ålåge att söka undanrödja dem, en hemlighet, ända till det ögonblick, då publiken stadgat sitt omdöme öfver utförandet; men klandret för det felaktiga kunde ej underlåta att med skenbar rättvisa återfalla på den, som, enligt hvad allmänt kändt vore, egde serskildt uppdrag att vaka öfver undanrödjandet af alla anledningar dertill, Ehuru smickrande och angenämt det gjorda anbudet, under andra förhällanden och från andra personer, än vore, kan Jag sålunda ej, på grund af hvad jag här ofvan haft äran anföra, mottaga detsamma. Stockholm d. 41 Juli 1845. N. Arfvidsson.r Om man efter inhemtande af allt hvad sålundd blifvit plubliceradt närmare granskar förhållandet, så vill det oss synas, att hela det inträffade obehaget ifrån början härrört af ett misstag i sjelfva förordnandet och instruktionen för intendeuten. Då Kongl. Maj:ts nådiga bref angående teaterns organisation gör allt det sceniska till förste direktörens hufvudsak, och af detta bref tillika är tydligt att direktionen endast skulle bestål af två ledamöter, så var det klart, att intendentens befattning egentligen endast var ämnad tilll hiträde at förste direktören. och ;eke nu hade Me OO IT Av