Jo 77 PY FB: PPV AMTS I MMM SMEM BIBS MISSBISEFEFEE 4
utan den i det konrgl. reglementets 7 omnämnde
kommitteens, i hvilken, utom intendenten, 8 å 40
af kongl. teateros tjenstemän och artister egt säte
och yttranderätt. Det är i denna kommitte, hvars
sammanträden icke ens alltid af de bäda hrr direk-
törerne bivistats, som de ifrågavarande icke närmare
angifne protokollen blifvit förde. I denna kommitte
hade intendenten, jemlikt reglementet, hvarken före-
dragnings- eller reservationsrätt, den han deremot
egde i direktionen; en rätt, som han likväl, jag vid-
håller det och kongl. direktionen vet väl att så är,
ladrig fått tillfälle att utöfva. Imedlertid har, ge-
Inom kongi. direktionens bestridande af denna min
uppgift, en skugga på min personlighet blifvit kastad,
lika oförtjent som oväntad från detta håll, och detta
linför sjelfva thronen.
Kongl. direktionen har vidare i det underdåniga
I yttrandet dels yurat att jag med direktionens be-
I gifvande åtnjutit tjenstledighet, och dels att direk-
Itionen längre tid varit i saknad af det utaf mig
förväntade b:träde, samt med anledning häraf, utan
mitt hörande, utan att ens i enskill väg hafva på
I något sätt för mig antydt sin afsigt i thy fall, i un-
derdånighet hemställt, det jag måtte skiljas från en
befattning, den hr förste direktören med verklig
värma :V, är förut öfvertalat mig att mottaga.
Hvad det s. k. direktionens begifvande angår,
är förhållandet, att tjenstledigheten, enligt hvad jag
kan bevisa, skriftligen erbjöds mig af herr förste
I direktören; att direktionen, sedan detta erbjudande
af mig antagits, saknat förväntadt biträde, af mig,
borde ej vara oförväntadl; minst synes det med nå-
ll gon slags billighet kunna föranleda en i administra-
tivt hänseende så ovanlig och sårande ätgärd, som
den underdåniga hemställan om mitt skiljande från
tjensten. Det biträde jag, under min s. k. tjenstle-
dighet, lemnat, har dessutom ingalunda varit så in-
skränkt som kgl. direktionen velat insinuera, i thy
alt jag öfvervarit ej blott de repetitioner, hvartill jag
varit kallad, utom många derutöfver; hvarförutan
mitt biträde blifvit anolitadt t. ex. i den rättegång
kgl. direktionen eger med afl. kommerserådet Bergii
Jarfvingar, rörande skådespelet Wilhelm Tell. Härvid
torde, såsom karakteristiskt, få anses, att mitt bi-
stånd i detta, för min egentliga tjenstgöring, helt
och hållet främmande, ämne anlitades — liksom det
med beredvillighet lemnades — efter det direktionen,
mig alideles ovetande, hos Kongl. Maj:t hemställt om
mitt entledigan e.
Det kan synas märkeligt, att kgl. direktionen, ef-
ter att hafva, emot mig och vid framställningen in-
för thronen af mitt förhållande, iakttagit ett hand-
lingssätt, sådant som det, hvarom jag i det föregå-
ende haft äran erinra, likväl sökt Kongl. Maj:ts nä-
diga tillstånd att erbjuda mig en befattning, hvars
åligganden, sådana de i det mig benäget gjorda an-
budet finnas detaljerade, innefatta ungefär hufvud-
summan af en teaterstyrelses iesthetiska verknings-
krets, Skälen till ett så eget för arande tillhör det
mig likväl ej att närmare undersöka, och jag öfver-
går derföre till ett betraktande af sjelfva anbudet och
det svar jag å detsamma kan och bör afgifva.
Ett anbud, ungefär lika med det ifrågavarande,
hade jag redan i Februari månad i enskild väg äran
mottaga af herr förste direktören, och nekar cj att
jag yttrade min benägenhet att öfvertaga den om-
nämnde befattningen 7 ulbyte mot intendentskapet
för scenen Jag kunde då ej förutse att ett försök
skulle göras och lyckas att, på ett för mig kränkande
satt, aflägsna mig ilrån intendents sysslan, hvarefter,
såsom en serskild ynnest af kgl. direktionen, den
nya befattningen skulie erbjudas den från tjensten
skiljde intendenten.
Alt jag, vid sådana förhållanden, som de, under
hvilka anbudet nu göres mig, ej anser mig kunna
deisamma antaga, torde ej förundra någon, icke ens
den hgl. direktionen sjelf; ja jag vågar tro, att jag
blefve föremål för ett rättvist klander, om jag hand-
lade annorlunda, helst anbudet i sig sjelft — om jag
äfven för ett ögoublick ville, ens kunde glömma altit
som föregått detsamma, och hvilket alltid i främsta
rummet bör bestämma mitt beslut, — synes af di-
rektionen så ställdt, att det, under det att en stor
och intressant verksamhet uti detsamma förespeglas,
lägger betydande hinder för möjligheten af dennas
ändamålsenliga utöfning.
Ty, jemte det anbudet innebär skyldighet för mig
art inöfva vigtigare roller med sujetterne, pröfva de-
butanters skicklighet och öfvervara generalrepetitio-
ner — naturligtvis i ändamål att bringa jemnhet
och ensemble i den dramatiska föreställningen, —
tvillerkännes mig, vid representationerne, endast rät-
tighet till ledig plats i salongen. Då nu de första
representationerne af en ny, större pjes vanligen äro
antingen recettspektakel, vid hvilka i allmänhet hu-
sel är utsäldt, eller, äfven sådant förutan, talrikast
besökta, mäste det oftast inträffa, att jag ej finge
vilifälle bedöma utförandets gäng, hvarken i det he!a
eller i detaljerne, samt således blefve ur stånd att
tillse huru gifna föreskrifter eller råd iakttagas, och
meddela behölliga rättelser. Brister i framställningen,
dem hela allmänheten egde tillfälle att se och bedö-
ma, blefve, på detta sätt för den, det i främsta rum-
met ålåge att söka undanrödja dem, en hemlighet,
ända till det ögonblick, då publiken stadgat sitt om-
döme öfver utförandet; men klandret för det felaktiga
kunde ej underlåta att med skenbar rättvisa återfalla
på den, som, enligt hvad allmänt kändt vore, egde
serskildt uppdrag att vaka öfver undanrödjandet af
alla anledningar dertill,
Ehuru smickrande och angenämt det gjorda anbu-
det, under andra förhällanden och från andra perso-
ner, än vore, kan Jag sålunda ej, på grund af hvad
jag här ofvan haft äran anföra, mottaga detsamma.
Stockholm d. 41 Juli 1845. N. Arfvidsson.r
Om man efter inhemtande af allt hvad sålundd
blifvit plubliceradt närmare granskar förhållandet,
så vill det oss synas, att hela det inträffade
obehaget ifrån början härrört af ett misstag i
sjelfva förordnandet och instruktionen för inten-
deuten. Då Kongl. Maj:ts nådiga bref angående
teaterns organisation gör allt det sceniska till för-
ste direktörens hufvudsak, och af detta bref til-
lika är tydligt att direktionen endast skulle bestål
af två ledamöter, så var det klart, att intenden-
tens befattning egentligen endast var ämnad tilll
hiträde at förste direktören. och ;eke nu hade
Me
OO IT Av