med sin utmärkta talang illustrera de musikaliska festiviteter, Konungen i Preussen ämnar g:fva på slottet Stolzenfelz, eller i Coblenz, åt Drottning Victoria, som der blir hans gäst i några dagar. Kovungen har nemligen anmodat Meyerbeer, att vid detta tillfälle arrangera musiknöjena, och dervid förskaffa sig medverkan af de utmärktaste notabiliteter inom den musikaliska kostverlden: I följd häraf skall Meyerbeer hbatva inviterat Jenny Lind, Pauline Garcia, sångaren Tichatscheck samt Liszt, Vieuxtemps ch några andra stora talanger, att begilva sig till Rben, för stt tjusa den engelska monarkinnans fina musikaliska öra. — Fredagen i förra veckan, den 48 dennes, ankom korvetten Carlskrona från sin Medelhafsexpedition på Carlskronas redd. Till chef å bemälde korvett, för den anbefallda nya expeditionen dermed, är kaptenen E. G. af Klint kommenderad och till sekundehef, kapten-löjtnanten F. 4. Tersmeden. — Danska tidningar berätta, att Svenska fregatten Josephine den 48 dennes ankrade på Köpenhamns redd. — Ifrån Dresden skrifves under d. 8 dennes, att friherre Berzelius några dagar uppehållit sig i nämnde stad och att man äfven der önskat gilva booom en festlighet, men att han undanbedt sig den. — Med anledning af landshöfdingens herr baron Palmstjernas förklaring i Aftonbladet, rörande ändamålet med hans befallning till kronofogden Tollin att lemna underrättelse om Linnebergalesten, yt:rar Östgöthakorrespondenten följande: bå herr baron Palmstjerna ansett sig böra afgifva en förklaring och funnit sig föranledd att yttra: att festens vackra betydelse först rigtigt inses, då man blir förvissad, att den ej härrör från embetsmannatillställningar eller lycksokares uppmaningar, kunna vi icke underlåta att yttra vår förundran deröfver, att herr baron just i detta fallet låtit en nimbus hvila öfver ifrågavarande festliga tillställning, hvarigenom synes som skulle herr baron icke ogerna låta en tvetydighet lästa sig dervid; och denna vår förundran ökas ännu mera, i samma stund som man vet, det herr baron blifvit af kronobefallningsmannen Tollin fullkomligt upplyst om att festen — var tänkt och verkställd af allmogen sjelf. Ensamt denna obenägenhet, eller den att, då en förklaring afgafs, ignorera det — som i herr barons egen tanka just var det ,vackraste af alltssmmans, och som dessutom utgjorde resultatet af herr barons skrivelse till herr Tollin, minskar i sanning icke området för betraktelser af motsatt färg. Lägger man härtill herr barons kända obenägenhet för att anställa eller deltaga i någon fest för konung Oscar; och vet man, huru som vid en större middag, der konungens skål icke kunde uraktiåtas att föreslås, och der herr baron var närvarande, icke som enskild, utan representerande såsom länets höfding, likval denna skäl tömdes med likgistighet och uraktlåtenhet af vissa gamla vanliga former. och det till verklig hörbar förtrytelse ifrån de talrika deitagarne i middagen, som sutto vid bordets nedra ända, så skulle det kunna tyckas, som hr baron sjelf, i egna handlingar, gifvit någon anledning att tro, det icke belåtenhet, utan missbelåtenhet meu Linnebergafesten gifvit närmaste anledningen till To!linska brevet. Erinrar man sig slutligen den i sitt slag märkvärdiga, härifrån insända uppsatsen om middagen i Linköping, för arfsrälsfrågans utgång och om man ej misstager sig i förmodan om författaren til! besagde uppsats, så kommer man, utan -tt för öfrigt vara bekant med drifhjulets alla fjädrar, till kontklusioner, som visserligen icke jäfva nägra al de yttranden, Aftonbladet elier Östgöthakorresponten vågat framställa i ämnet. I Fat 1 MG få Sde st nå Sd a Då tdae-tlaklat då fe vel oh SA 0Åå ä a TVÄR få ä ä VI OM d