måla vackra händer; och den ofta till illusion gående efterbildningen af drägternas tyger samt andra accessoirer i hans porträtter, erinra om den talangfulle genremålaren. Eleven Hr C. Staaff har målat ett porträtt af advokatfiskalen, m. m., Hr P. Staaff; ansigtsdrag och uttryck, så ovanliga de än kunna tyckas, för den som ej nogare betraktat originalet, äro ypperligt träffade. Äfven af Hr Blommer har expositionen en hel samling porträtter i olja, fastän katalogen ej) upptager mer än 35 numror, ty ett par taflor innebålla flera porträtter, sammanställda i grupp. Ref. har hört likheten hos åtskilliga berömas, men kan ej sjelf yttra någonting derom, då han ej vet sig ha sett urbilderna. Hvad den artistiska behandlingen angår, så råder här samma intagande och behagfulla stil och samma skickliga tecknik, som utmärka Hr Blommtrs nyss ofvan omnämnda historiemålning; dock synes några bland barnfigurerna i en af de sammanställda porträttbilderna behäftade med litet tvång i sina ställningar. Bland de öfriga af akademiens elever utställda porträttmålningar, utmärka sig, såsom vanligt, Hr J. A. Welterberghs, genom ett mancr, som är honom eget, och som han blott har gemensamt med vissa målare ur de gamla italienska skolorna, sådana nemligen som deras alster visa sig i vår tid, flera sekler efter tillkomsten. Fonden är ovanligt dunkel, nästan svart, och figuren framträder skarpt, likasom fantåsmagoriskt, derur. Att i silt rum ega en sådan bild af en afliden vän, skulle vara någonting hemskt, och det så mycket mera, som Hr Wetterberghs porträtter framställa sina originalers både anletsdrag och minspel med öfverraskande likhet. (Forts. följer.)