CEST
ÅTER ETT MANIFEST AF DET KONSERYA-
TIVA PARTIET.
Allmänheten har säkert ännu ej glömt det på
sitt sätt intressanta programm, som tidningen
Morgonen, straxt efter riksdagens slut med en
trotsig öppenhet afgaf å de konservatives vägnar,
i korthet innehållande, att dess patroner, i följd
af händelserna sedan Konung Carl Johans död,
numera ansågo sig böra uppträda helt och hållet
såsom parti och i bestämd opposition mot Rege-
ringen. Man erinrar sig äfven, att Morgonen vid
detta tillfälle behagade sig self uti en så bra-
skande och kraftfull ton, att ljudet deraf nästan
tycktes vara anlagdt på samma effekt, som på sin
tid åstadkoms af Josuas trumpetstötar vid Jeriko;
ehuru beräkningen icke inträffade, emedan den
radikalt konstitutionella pressen å sin sida med
serdeles begärlighet och nöje inregistrerade pro-
grammet, och deremot just partiets män sjellve,
åtminstone en del af dem, voro de som blefvo
skrämde, så att det icke dröjde innan man i så-
väl i Minerva som Posttidningen alldeles förne-
kade all delaktighet uti den storståtliga paraden;
Minerva gjorde sig till och med ett stort besvär
uti flera numror, att förtaga intrycket deraf och
göra sannolikt, att Morgonens målsmanskap var
alldeles sjelftaget och oombedt. Sedan har det
varit nästan alldeles tyst i lägret angående denna
affär; men sistlidne Fredag syntes åter i Morgo-
nen såsom insänd, en artikel om de konservalives
ställning, som ånyo bringar denna fråga å bane.
Sistnämnde artikel är ganska lång och hvad man
kallar genomförd, samt i flera delar så märklig,
att vi skole återkomma utförligare dertill när
det medhinnes. Men något, som i alla hänseen-
den förtjenar att i förbigående anmärkas, är det
fullkomliga omslag i tonen, som man vid dess
jemförande med det förra programmet finner haf-
va inom några få veckor inträffat. Morgonen
fortfar visserligen att uppträda såsom de konser-
vatives banerförare; men fanan fladdrar icke mera
så krigiskt, och i stället för Josuas trumpetstötar,
tycker man sig snarare höra ett försök att här-
ma de elegiska tonerna af Davids harpa, när han
ville blidka Sauls vrede. Antingen nu Minervas
varningar gjort sin verkan, eller barometern af
de konservatives egna förhoppningar af någon o-
förmodad anledning stigit, eller af hvad annan or-
sak som helst, nog af, de bestämda och afgjorda
motståndarne mot Regeringen, enligt förra pro-
grammet, hafva nu sjelfmant krupit ihop till stilla
och lydiga undersåter,. Det vore en förlust för
våra abonnenter, att ej se det stycke, hvari
detta förekommer, hvarföre vi här meddela slu-
tet af Morgonens artikel, förbehållande oss, att
framdeles få skärskåda det öfriga, hvaraf i det
hela visar sig, att båda förklaringarne i sjelfva
verket gå ut på detsamma, men att de hvar för
sig hafva sin egen förtjenst, den sednare af en
mera beräknad slughet, den förra deremot af en
större uppriktighet. Det ifrågavarande stycket ly-
der som följer: :
Den af de konservativt tänkande framgent för-
väntade oppositionen blir, efter all anledning helt
och hållet defensiv, utan förut uppgjorda planer och
projekter, utan organisation till anfall, och utan der
disciplin, som kräfver lydnad uti yttranden och vic
voteringar; ty denna opposition kan ej, såsom for.
dom den liberala, få till syftemål att uppstapla svå
rigbeter för Regeringens gång ooh förlama Des:
verksamhet, ej heller att strida om taburetterne
Dess syftemål under Riksdagen var, och det bli
sannolikt härefter, att fästa de Styrandes uppmärk
samhet på bristerne uti de förslag, som komma un
der öfvervägande, eller på deras ändamålsvidrighet
deras skadligket eller omstörtande följder. Den sann:
Fosterlandsvännen vill, äfven fastän hans egna me:
ningar icke kunna göra sig fullt gällande, heldrq
bevara från fall, än påskynda det, genom stridighe-
ter, missämja och oenighet. Han är heldre en stilla,
obemärkt och lydig undersåte, än en bullrande, be-