get att yttra mig, om den läkarebehandling, Hr kap-
tenen erfor, kunde vara god och riktig, alldenstunda
Hr kaptenen under densamma dag från dag och
efter : hvarje intagning kände sig sämre. Jag sva-
rade härpå skrifteligen, på det att mitt bref måtte
kunna förvaras såsom försvar för mig, om så behöf-
des: Kapten K:s läkare vore äldre än jag, borde
således vara rikare på erfarenhet, hvadan jag icke
tilläte mig att klandra hans åtgärder. Men som det
ej sällan händer, att tvenne personer om samma sak
hafva olika äsigter, så bekände jag öppet, att om
kapten K. vore min patient, jag icke, såsom skett,
skolat behandla hunom. Kapten K:s sjukdom var
Typhusfeber på 30:de dygnet. Det uppgafs till mig,
att ban vore till ytterlighet förtärd, utmärglad och
kraftlös, läppar och gom öfverdragna med brunsvart
orenlighet, ögonen glasiga, lemmarne darrande och
ryckande, hektisk nattsvett så ymnig, så förhärjan-
de, att linne måste ömsas 4 gånger på natten, un-
der det krafterna mer och mer föllo, småyrsel infann
sig, andedrägten var tung, suffocativ jemte hosta,
m. m. De bref, jag omnämnt från Hr kaptenens
fru från denna tid, äro fulla af välsignelser och tack-
samhetsbetygelser, försäkringar, att, tvertemot allför-
modan — ty hoppet var i det närmsta ute — den sju-
ke dag från dag repade sig under min behandling
och återvann slutligen fullkomlig helsa. Jag är långt
ifrån att tillegna mina bemödanden, hvilka äro af
ringa värde, kapten K:s räddning, ty Gud allena
kan afgöra sådant; men Hr kaptenen sjelf behagade
tillsända mig en summa penningar, den jag genast
återställde, då jag blott ordinerat från min sjuksäng,
och just för att ej rycka inkomsten från min vi-
carie. Jemte denna penningesumma behagade Hr kap-
tenen förklara, att penningar ej kunna vedergälla
den tjenst, jag gjort honom,. Hr kaptenen har se-
dermera utfunnit andra medel, både genom Hr öf-
verste Meijer och annorlunda, att göra mig så godt
igen ).
Att Hr majoren och riddaren Schander, efter en
svår och långvarig sjukdom, och jemte honom några
hundrade andra, under om ej medelst min behand-
ling, ätervunnit helsa och krafter, är återigen en sak
af ringa värde. Men jag appellerar till mina samt-
liga patienter, om jag under min sjukdom affordrat
någon menniska några penningar, om jag ej, då nä-
gon tillsändt mig sådane, äterställt eller undanbedt
mig penningar, endast för att icke beröfva den nye
läkaren sina inkomster, hvilka dessutom i-det mesta
utgöras af ackorder, och komma honom således oaf-
kortade till godo. Der jag ej kunnat understödja
fattige, icke har jag i all min lefnad tagit penningar
af dylika.
Jag har nu genom ett ombud sökt i underdånig-
het att vinna nådig ändring i dessa anordningar,
oviss hur jag häri skall lyckas.
I friga om min afdlyttning från Carlsborg, så mot-
ser jag mycken våda deraf, då jag på nägra är cj
förmått lemna min säng, och försök, som dermed re-
dan för 3 år sedan anställdes, afbröts af bröstkramp,
lungblödvingar och vanmakt. Carlsborg d. 29 Juni
1845. Otto Marin,
— M. Dr, Ch. Mag.
) Det var just vid den tid, då jernbommen såttes
för min dörr och hätskheten var som lifligast, som
jag emottog det sköna förtroendet, att blifva min
förföljares läkare.