till be!gd, hennes egendom gå dig, det oskyldiga be-.
viset på hennes vanära, ur händerna och öfverflyttas
till her:nes sidoslägtingar, t. ex. systrar, fastrar eller
mostrar, som tilläfventyrs, i likhet med henne, snat-
tat af samma förbjudna träd. Du blir visst icke
straffad, emedan du intet ondt gjort, nej visst icke:
men samhället mår väl deraf att du lider och då
samhället mår väl bör ock du, såsom medlem deraf.
vara nöjd och äfven gerna deråt lemna offret af din
öfvertygelse att dig ingen orätt sker. Hlir af dettal
högvisa svar barnet tillfredsställdt och fogar sig med
resignation efter samhållsordningens välgörande för-!
foganden, är allt godt och väl, och lagstiftarens vis-
het förblifver obestridd; men om den öfvergifne och)
förbigångne, förvånad öfver hvad han hört på sin!
redan mörka stig bärjar söka nyckeln till den afhör-
da ännu mörkare gåtan, och i stället för ljus finner
idel mörker, orättvisa och motsägelser, då vet jag
sannerligen intet råd, men hemställer vördssmt tiil
lagstiftaren, om han icke möjligtvis gjort samhället
en slät tjenst. då han, genom en slik lag, tiiläfven-
tyrs på en förtviflad stuckit vapen i handen mot ett
fosterland, som underkännt hans rättigheter såson:
en skuldri medlem deraf. Mig synes, i våra dagar
mer än någonsin, tiden vara inne, att så behjerta
dessa och dyl!ika olyckligas belägenhet, att deras ar
mar heldre må vinnas för än vändas mot deny; såsom
det vill synes, redan i sina grundvalar skakade sam-
hällsbyggnaden. -
SlutI:gen anser jag ock lagen okristig. I den he-
liga boken her åtminstone jag icke funnit en ends
rad, som gifver stöd ät den nu gällande lagen. Jag
behöfver också icke här ingå i en vidlyftigåre un-
dersökning om hvad vi såsom lagstiftare böra göra
eller icke. Jag vill blott framställa ett par frågor.
som temligen lätt äro besvarade. Då Mästaren kär-
leksfullt aftorkade ångerfulla synderskorstårar, är det
väl möj!igt att han skulle hafva haft hjerta att från
dem öfverflytta föijderna af deras brott på deras o-
skyldiga barn? och då han bland sina verldsligt sin-
nade lärjungar framställde ett barn såsom modell tili
de största himmelska storheter, är det väl säkert att
detta harn var en frukt af en loflig och icke möj
ligtvis af en oloflig förening? och slutligen, då vi icke
hafva något rimlgt skäl för det förmenandet, att det
ena barnet är i den skuldfries ögen mindre värdt än
det andra. torde det också icke vara öfverflödigt el-
ler ens välbetänkt att lemna utan afseende den eviga
kärlekens ord: vHvad J hafven gjort dessa de minsta
(värnlösaste) mina bröder, det hafven J ock gjort
mig,. — Jag yrkar återremiss af betänkandet.
Såsom tillägg till ofvanstående torde få anmärkas
att lsgstiftarne icke allenast i Österrike, utan äfven
i sjelfva: Preussen, Sachsen och andra protestantiska
länder uti Tysklavd icke funnit sig af ömhet för äk-
tenskapets helgd förhindrade att låta oäkta barn ve-
derfaras samma rättvisa som äkta, i afseende på arf
efter deras mödrar. Se Haus Lexicon, 8 B., art. un-
ehelige Kinder. Leipz. 4838.
Doktor IJyth förklarade sig instämma uti hvad kon-
traktsprosten Arborelius anfört.
Prosten BEEG: Ehvad men må säga om lagstift-
ningen för äktenskapet, så lärer man dock aldrig
fullkomligt lychas dermed bevisa, att de oäkta bar-
nen gjordt mera ondt än de äkta, så att de förra
skola i den ena eller andra rättigheten eftersättas de
sednare, Och på detta sätt straffas för sina föräldrars
synder. Det lärer alltid komma att stå qvar såsom
en sanning, att de båda äro lika oskyldiga komna
till verlden, och att hvarje eftersättning af någonde-
tas fördelar, på den andres bekostnad, innebär en o-
rättvisa. För vidare utveckling af detta ämne for-
dras ock svar på en vigtig fråga: kan en guddomlig
institution, sådan som äktenskapet, någonsin åsyfta
upplösandet af de ömmaste och heligaste band man
i naturen känner, nemligen bandet mellan föräldrar
och barn? eller är icke tvärtom dess mening, att
tillkmta och stärka och helga dessa band ännu me-
ra? Man kan häspå icke annat svara än jo — och
med detsamma tillförbinder man äfven en mor och
en far all möjlig ömhet, alla välviljans uppoffringar
för sina barn, så de äkta som de oäkta. Och om
man än påstår, att äktenskapets mening varit och är
att förekomma alla oäkta barns födelse. så lärer man
väl dock aldrig våga anvisa såsom medel dertill ett
bestraffande af de oskyldiga; utan måste man tvärt-
om medgilva att, så länge äktenskapet ännu ej för-
mår förhindra oäkta barns födelse, så länge måste
äktenskapet icke blott tolerera dessa oäkta barn, utan
jemväl erkänna deras rättigheter i afseende på för-
äldrarne vara lika stora och heliga som de äktas.
Hvad äktenskapet oeh sederna, dem man vill skydda.
hittills vunnit på den nu gällande hårda och orätt-
visa lagstiftningen, det kan jag ej inse. En sorglig
erfarenhet gifver vid handen, att aktningen för äk-
tenskap snarare är i sjurkande än stigande, och att
sedeslösheten snarare ökas än minskas, Måhända
kan man antaga, att den af lagen gjorda inskränk-
ningen i föräldra-förbindelsen mot de oäkta barnen
medverkat och medverkar till det olyckliga förhållan-
det. Man vet huru budet om föda och uppfostran
i allmänhet, äfven af förmögnare personer uppfylles.
Ofta, kanske oftast, lemnas de små oskyldiga barnen
till kojans invånare att af och hos dessa tillgodo-
njuta sin njugga rätt. Denna vederfares dem ofta
på det sättet, att, i stället för ömhet och kärlek,
fröna de en ända till grymhet utsträckt hårdhet och
misshandling. Be äro ej sällen offer för hunger, na-
kenhet och köld. Dem gifvas inga exempel af guds-
fruktan och dygd, men af gudsförakt,förhärdelse och
sedeslöshet. Ingen kontroll finnes på de inackorde-
rade barnens behandling. Modren eller fadren anse
sig hafva gjort nog, då de erlagt den betingade upp-
fostringslönen. Huru lätt är ej på detta sätt föräl-
draansvaret! Men denna slags uppfostran, hvad är
den värd? och denna åtnjutna barna-rätt, hvad är
den värd?! Dessutom, och äfven i de lyckliga fallen
af en god upprostran, måste hos de oäkta barnen, så
länge de ej anses fullkomligt lika med de äkta, en
viss känsla af kränkt rättighet föga och sällan kunna
PTE I FE EVE ER EF