det, och Werth var glad, då man derifrån upp-
stod och han fick begifva sig till sitt logis. Men
sömnen flydde honom, och först, sedan han, in-
om sig, fast beslutat att, utan någon sin inbland-
ning, öfverlemna den olycklige åt Gud och sitt
samvete, sjönk han i en kort slummer.
(Foris. följer.)