Båda dessa krigare bevistade Carl XII:s flerårig
blodiga strider samt pröfvades af honom värdiga, vic
ung ålder, att erhålla öfverstebeställningar. Hvac
Nordens Alexander belönat, tyckes innebära en till
räcklig märkvärdighet, oberoende af recensentens får
niga och föraktliga försök.
vBuddenbrock, blef för sina förseelser under 4742
(1741) års krig, ef Rikets Ständers kommission dömd
af med lifvet och halshuggenm. Recensenten förgäter
här, eller vill förgäta, att trovärdiga personer och
författare, såsom Fredrik 2:dre, (den ende), General
Manstein, Stöver och Geijer (Sveriges häfdatecknare)
m. fl. förklarat honom oskyldig, ett offer för factio-
ner och parti-hat (Riksdagsyra). Recensenten synes
härigenom hafva sanctionerat blodsdomen samt säle-
des gjort sig delaktig i denna skamfläck, som vanhe-
drar Fäderneslandets Historia och har syskontycke
med Fersiska mordet, der det enda anfall somp
(slutligen) gjordes på den irrande folkmassan, skedde
utan Konungens vilja och vetskap.
Wrangel, fången vid Pultava: inlät sig mindre
välbetänkt i strid vid Wiilmanstrand, der han blef
fången; vittnade mot Buddenbrock och blef hans ef-
terträdaren. Med denna citation, hvars innehåll är
någorlunda, eller på sätt och vis, riktig, men ut-
plockad ur det hela, har derföre recensenten vunnit
sin skadefröjd, att bortskymma en aktad och tapper
Anförares krigare-rykte; ty om än Wrangel inlät sig
mindre välbetänkt i strid vid Willmanstrand, (der
han qvarglömde sin högra arm), så nödgades ändock
Hattpartiet berömma hans modiga uppförande, ehuru
han tillhörde Mössorna. Att Wrangel vittnade om
de felaktigheter, Buddenbrock, i egenskap af Befäl-
hafvare, möjligen begätt, har författaren aldrig klan-
drat, oaktadt recensenten sådant velat insinuera, utan
endast beklagat, att denna minnesvärde hjelte uti
sitt vittnesmål, liksom antagitsig partes actoris mot
Buddenbrock samt sedermera blifvit dess efterträ-
dare, hviiket han, af grannlagenhet, bordt undandraga
sig. Fälltmarskalken friherre C. H. Wrangel, som för
Fäderneslandet blödt och uppoffrat 24 äraf sin ung-
doms- och mannaälder i mödosamina krig och härd
fångenskap, hvars hjelteminne besjungits i tryckta
folkvisor, ) hade likvälstora öfvervägande förtjenster,
som försona felstegen; ty Solen har äfven sina fläc-
kar. Recensenten torde derföre vara beskedlig och
såsom portvaktare passa på sin tjenst vid Wrangels
inträdande i Pantheon.
Kalling, invecklad uti 14736 års konspiration, blef
frikänd, ehuru all anledning är att han varit medve-
tande om försöket; Svea Rikes Råd, men afäankad,
till följe af hans häftiga anförande till protokollet
1768, att vilja regera utan Konung. — Uppsnappade
ett bref straxt före regements-förändringen 1772, från
Hertig Carl till Gustaf III, hvilken skrifvelse han
bröt och läste. — Afsatt för andra resan. — åAf-
dankad och afsatt för andra resan, äro i sanning
sublima uttryck; för hvilka Svenska Akademien
denna gång kanske sparar sin generosit6 mot min
herre. — Partiernes omskiftande makt vållade råds-
ombyten vid hvarje Riksdag. och Kalling hade 4769
och 1772 sällskap af nästan alla sina kolleger. —
Man ansåg likväl den tidens rådsherrar för skicklige
statsmän, värde sin upphöjelse framför senare tiders,
då Diogenes med sin lykta icke haft lättare att finna
ministrar på ljusa dagen, än menniskor i Athen; de
naturligtvis undantagne som nu silla på taburetterna.
Spens: ehuru man icke har specie! underrättelse
om grefve Spens krigsförtjenster, så vet man dock,
att han ännu i orten är ihågkommen för sin fina
takt och ädelt förnäma hållning. — Återigen plock-
gods för att förvilla läsaren, och Evarigenom den bi-
ograferade får olika utseende. — Om recensenten
UA — — —-—V 0 TD
ännu en gång behagar genomögna denna biografl,
så skall han finna följande ordalydelse, nemligen:
Ehuru man icke har speciel underrättelse om de
krigsförtjenster, grefve Spens ådagalagt uti in- och
utrikes tjenst, sä gifva likväl de täta och lysande be-
fordringarne under dessa tidehvarf, då förtjensten
gällde framför konsiderationer, ett säkert bevis, att
grefve Spens var dem värdig., — Denna jemförelse
torde säledes förändra saken och blotta recensentens
ärlighet! Spens hade under sin länga tjenste-bana,
utom de i utländsk tjenst gjorde krigen, (der prak-
tisk erfarenbet förvärfvades till nytta för foster!an-
det) bevistat al:a, som Sverige haft sedan hans inträ-
dande, och var fältmarskalk. Portvaktaren erinras
derföre om sin skyldighet.
Meyerfelt, tvungen att lemna chefsbefälet och sc-
dan, vid några och 60 är, alt ställa sig under för-
myndare. — Åter en vacker och ärlig rekommen-
dation för den som i 4788 års krig var Gustaf II:a
och Sveriges värn, bringade den vid Anjala rebelle-
rande arme-fördelningen till lydnad, och förde dem
till ära och lagrar, samt inför krigshistorien kan
ställas vid sidan af vära större härförare. — Att
fältmarskalk Meyerfelt, hvars äldste och käraste son
förblödde under samma krig, begärde vid fälttågets
anträdande, förmyndare att vårda sina fyra stora
egendomar, Södeborg, Näsby, Sundby och Nehringen
i Pommern, var lika vist som otvunget handladt, och
att han, på bekostnad af stora löneförmåner, vägrade
underskrifva säkerhetsakten, är en påminnelse om
Roms skönaste tider. — Tvånget att lemna chefsbe-
fälet och ställa sig under förmyndare, må belackaren
uttyda så lömskt han behagar. Minnet efter den la-
gerkrönte gråhårsmannen skall rånaren ej rycka från
häfderna. Väl kan en och annan orm visa sig bland
lagrarne, som skugga hans grift; men vandraren som
går förbi och märker det giftiga kräket, skall icke
underläta att trampa det sönder. )
Armfelt, upptäckt som konspiratör, landsförvist,
han blef aldrig landsförvist) och dömd till schavot-!hu
ten. — Ord som ej återfinnas i mitt biografiska ar- latt
bete. — Hans tillgifvenhet för Gustaf III och dessde
dynasti var enda skälet till förföljelser, först af Reu-lhj
erholm, och derefter af Mannerheimianerne, för hvil- lat!
sas blodiga hämd han nödgades söka en fristad i det mi
and, mot hvilket han stridt och förvärfvat ärofulla för
år. — Svensk var och blef han intill dödstimman. ! Mi
Anckarsvärds öfverstebefordran skedde på rättvi-ldo
ans bekostnad, 0. s. v. — Hvarföre ej fortsätta me-loc
ningen, innehållande att regimentet i honom förlo-dji
rade en utmärkt duglig och kraftfull befälhafvare. för
Holmstedts och Biums utmärkta krigsförtjenster ler
örtigas helt och hållet af recensenten, hvilken en-lag
ENE hu
) Men hör på hvad som nu hände, och vår ängs- i lig
lan vara mån. Ido
Ave ER EA fr oo ooo RR war oo 8
NA —-— -- -—- — —
OA em -