erhålla ytterligare förklaring, har blifvit :nförd i
P. o. I. T. och lyder på följande sätt:
Den beryktade Eric Johansson fortfar ned sina
föreläsningar i religionen, och har, sedan han från
häktet utkom, visat sig mera vild och utvecklat ett
ännu större uppsåt att vilseleda menniskor än förr.
Genast efter hitkomsten från häktet företog han lä-
rareyrket, och har dermed nästan oupphör fortfa-
rit, helst nattetit, och utan undantag hv helge-
dag från morgon till långt inpå nätterna, hvarvid ham
haft åhörare från åtskilliga socknar af större och
mindre antal intill pingstdagen, då åhöra:s antalet
skall uppgått till öfver 200 och sistl. midsommarsdag,
då de församlade troligen utgjorde 300. vid senare
tillfället var jag, jemte några andra personer, som
jag kallat till mitt biträde vid tilltänkt kom:nunika-
tion med Eric Johansson af länsmannen f-sts un-
o : - 3 t I oi
derdåniga besvär öfver hofrättens beslut al: !ösgifva
honom utur häktet, åhörare, då han utö.:e mycken
fördömelse öfver de otrogne. Hans förtröstan på sin
rättighet att sprida sin lära, hvaröfver han !or sina
anhängare alltid skryter, är dock svag, erejan han
vid hvarje tillfälle han tror sig kunna g: vå bar
gerning, ådagalägger en rädsla, som icke förenlig
med en sann kristens säkerhet, hvarföre han ock på
min tillsägelse, att på en kort stund skiljas från sin
omgifning och med mig afgöra ett angeläget ärende,
flydde undan in i det hus, i hvars förstuzs hen hade
sitt talaresäte, och innestängdes af hans anningare,
hvilka jemte husvärden, nämndemannen Jon Yofsson
i Stenbo, hos hvilken han alltid vistas, hindrade mig
att inträda. Jag nödgades således återvända utan att
hafva kunnat uträtta ärendet, men återv: dagen
derpå, åtföljd af herr prosten Schilling och omkring
30 pålitliga och sedliga personer, för att i iusn och
stillhet kunna uträtta ärendet och jemväl i nödfall
påräkna skydd, hyarom jag dagen förut ansä. nödigt
försäkra mig, emedan jag dä nedskulfades från bron,
dit jag uppgått för att tala vid Eric Johat :: men
äfven nu var mödan förgäfves, emedan fric johans-
son natten förut tagit till flykten och ei: od att
återfinna hvarken i Stenbo eller vid hans kallade
hem, Lumnäs; och hade Jon Olofsson i 5tenbo, fastän
a som dagen förut vägrat lemna mig det biträde
jag af honom äskade, visste att jag nu skulle äter-
komma, äfven aflägsnat sig från hemvistet.
Endast läsning af åtskilliga kapitel utur bibeln fö-
rehades denna dag af en för mig okänd mansperson
för ett, efter hvad jag kunde finna, lika stor: antal
öähörare som dagen förut; och erfor jag at dessa
voro sammankallade från Ofvanåker, Alfta, jollnäs,
Mo, Söderala och Delsbo socknar, det störs!a antalet,
samt Eric Johanssons anhängare i Forssa och nägra
ej till sekten hörande från andra närbelägna socknar.
Vid ankomsten till Stenbo sistberörde dag hl. om-
kring 8 f. m. tillsade jag de församlade, att före min
affärd derifrån åtskiljas, hvilket lofvades ati sie efter
morgonbönens slut, som dock räckte till Kl. öfver 4
e. m., då jag ansåg onödigt att längre vänta och be-
gaf mig derföre på hemväg, åtföljd af de. om dit
varit mig följaktiga.
Sednare på aftonen erhöll jag underrittose, att
alla Eric Johanssons anhängare blifvit beitvcade af
andra personer, som tillkommit, hyartill o:s3 cn lä-
rer varit, att de sjelfve börjat bruka våld med knif,
hårluggning och andra vå!dsamma handlivgar. Upp-
trädet lärer väl icke varit särdeles blodig, men en
och annan örfil skall hafva utdelats af båda purterne.
Forssa den 28 Juni 41845. J. M. iströmoa
är
— Ryttmästaren hr grefve Kalling, hvars 7rafier
öfver Öfverstar för f. d. Nerikes och Werniards re-
gemente d. 40 sistl. Maj recenserades i Aftovubladet,
har insändt en replik på denna recension, cd be-
gäran att den måtte intagas i bladet. ir orefven
är i denna replik vid temligen dåligt Iynn Sisom
det ofta händer ömtåliga författare då de reconsaras,
och utgjuter sitt vredeskäril med temlig friko- vtighet
öfver vär stackars recensent. Denne, med hvilken
vi kommunicerat hr grefvens svar, anser dot icke
löna mödan att vidare skriftvexla i detta ämne. uta
låter hr grefvens gensvar gälla hvad det kan gälla hos
dem, som behaga taga kännedom af hr grevens lilla
skrift och recensionen deröfver i Afioalndaot. Vi
böra blott nämna, att gensvaret redan för ot par
veckor sedan kommit oss tillhanda, men att vi hit-
tills saknat utrymme för dess meddelande. Het Iy-
der som följer:
Gensvar till Recensenten af Biografier öfver
Öfverstar för f. d. Nerikes-- och Wärmelands
regimente, ifrån år 1760.
På våra Lejons graf
Eao hop af råttor :ekan,
Bevis derpå lemnar den uti Aftonbladet 4106,
under den 40 Maj d. å., införda recension er de
af undertecknad författade, från trycket i Februari
utgifne, ofvannämnde Biografiska teckningar. — Jag
hade önskat erhålla en fullständig recension, med
rättelser och tillägg; men finner mig deremot af re-
censenten, på föga hedrande sätt, behandlad såsom
ett mål för ironi och persiflage. Det emot mig rtig-
Itade personliga anfall må derföre gerna lemnas obe-
svaradt. Mitt anspråkslösa men ärliga författarskap
I har hittills icke öfverstigit mina krafter, och förr
än nu, i detta mitt genmäle, har jag aldrig nödgats
upptrampa vägar öfver kärr och moras (dypölar)
fullsatte af kryp- och dvergväxtern.
) Annat är förhållandet med de falska och vrängda
I framställningarne af Brochyrens innehöll.
Ehuru Biografiernas författare förklarat och be-
Istyrkt, att de fleste Cheferne (således ej alla) varit
en heder för Fäderneslandet samt gjort sig förtjente
att få ett rum i dess häfder, har likväl recensenten,
iden sjelfförordnade portvaktaren vid Sveriges Pan-
M——— —Öt—-Öv—— ERRIN SOA