bort höja min röst deremot, äfven om jag befarat att
len af ingen hördes.
Uti hvad prosten Berg sålunda anfört instämde
loktor Ödmann, kontraktsprosten Stabeck, prosten
Ekstrand och komminister Bergstrand.
Doktor SÄVE: Så mycket jag värderar och hög-
aktar den siste värde talarens filantropiska syftning,
lärer det likväl icke gå an i ett kristligt och väl ord-
nadt samhälle, att de oäkta barnens arfsrätt ställes
på lika fot med de äktas. Det skulle för det första
mycket nedsätta och förringa äktenskapets helgd, som
redan nog motverkas af det-går-an-theorier samt ti-
dens allmänna lättsinne. Det skulle för det andra
så inveckla alla arfsförhållanden, att man slutligen
ej visste hvad lagligt barnarf man af sina föräldrar
egde att vänta, eller med huru många man hade att
dela. För min del kan jag derföre ej annat än bi-
falla Lagutsk. här afgifna, och, såsom mig synes, kloka
betänkande. Utsk. har visst icke på spartanskt vis
lemnat de oäkta affödingarne åt sitt öde, då det vid-
hållit den nuvarande lagens stadgande att de skola
förses med nödtorftig föda och uppfostran. För detta
högv. Stånd är det utan tvifvel en angelägnare och
mera påfordrad omsorg, att genom religionsundervis-
ning och uppfostran söka förekomma ungdomsut-
sväfningar och äktenskapsbrott, än att genom en
förmildring i lagstiftningen söka öfverskyla deras
följder.
Häri instämde biskop Homström, doktor Anjou,
prosten Ahlstrand och komminister Janzon.
. Doktor SANDBERG: Detta är ett ömtåligt ämne.
Ar det en naturlig rättighet, att barn skola äriva
sina föräldrar, så borde äfven de oäkta hafva arfs-
rätt bäde efter fader och moder. Att vanligen fa-
dren och någon gång äfven modren icke är känd,
kan väl ej upphäfva barnets naiurliga rätt. Nekas
kan icke heller, att dessa arma barnen, när de vexa
till och få veta sin härkomst, mäste känna sig för-
skjutna och förbittras emot samhället, hvadan de ej
sällan komma att öka lösdrifvares och brottslingars
vexande skaror. Men om man deremot betraktar
förmånen att få taga arf såsom en medborgerlig rät-
tighet, så kan samhällslagen bestämma födseln af ett
lagligt äktenskap såsom vilkoret för dess åtnjutande.
Och för äktenskapets helgd är det kanske betänkligt
att medgifva arfsrätt, vare sig efter fader eller mo-
der, för de barn, som äro födde utom äktenskapet.
Inom familjlifvet, som är samhällets grundval, skulle
sådant tilläfventyrs åstadkomma större oredor, än
man kan förutse. Någon gång torde också möjligt-
vis äktenskapet uteblifva, om barnen. thy förutan,
erhålla samma rättigheter. Då staten ålägger modren
och äfven fadren, om han kan blifva känd, att af
deras tillgångar skall användas hvad som fordras för
de oäkta barnens tillbörliga uppfostran, som är vig-
tigare än allt arf, så vågar jag icke tillstyrka någo!
vidare.
Med doktor Sandberg förenade sig prostarne Ljung.
dahl och Osterman. (Forts. följer.)