bort höja min röst deremot, äfven om jag befarat att len af ingen hördes. Uti hvad prosten Berg sålunda anfört instämde loktor Ödmann, kontraktsprosten Stabeck, prosten Ekstrand och komminister Bergstrand. Doktor SÄVE: Så mycket jag värderar och högaktar den siste värde talarens filantropiska syftning, lärer det likväl icke gå an i ett kristligt och väl ordnadt samhälle, att de oäkta barnens arfsrätt ställes på lika fot med de äktas. Det skulle för det första mycket nedsätta och förringa äktenskapets helgd, som redan nog motverkas af det-går-an-theorier samt tidens allmänna lättsinne. Det skulle för det andra så inveckla alla arfsförhållanden, att man slutligen ej visste hvad lagligt barnarf man af sina föräldrar egde att vänta, eller med huru många man hade att dela. För min del kan jag derföre ej annat än bifalla Lagutsk. här afgifna, och, såsom mig synes, kloka betänkande. Utsk. har visst icke på spartanskt vis lemnat de oäkta affödingarne åt sitt öde, då det vidhållit den nuvarande lagens stadgande att de skola förses med nödtorftig föda och uppfostran. För detta högv. Stånd är det utan tvifvel en angelägnare och mera påfordrad omsorg, att genom religionsundervisning och uppfostran söka förekomma ungdomsutsväfningar och äktenskapsbrott, än att genom en förmildring i lagstiftningen söka öfverskyla deras följder. Häri instämde biskop Homström, doktor Anjou, prosten Ahlstrand och komminister Janzon. . Doktor SANDBERG: Detta är ett ömtåligt ämne. Ar det en naturlig rättighet, att barn skola äriva sina föräldrar, så borde äfven de oäkta hafva arfsrätt bäde efter fader och moder. Att vanligen fadren och någon gång äfven modren icke är känd, kan väl ej upphäfva barnets naiurliga rätt. Nekas kan icke heller, att dessa arma barnen, när de vexa till och få veta sin härkomst, mäste känna sig förskjutna och förbittras emot samhället, hvadan de ej sällan komma att öka lösdrifvares och brottslingars vexande skaror. Men om man deremot betraktar förmånen att få taga arf såsom en medborgerlig rättighet, så kan samhällslagen bestämma födseln af ett lagligt äktenskap såsom vilkoret för dess åtnjutande. Och för äktenskapets helgd är det kanske betänkligt att medgifva arfsrätt, vare sig efter fader eller moder, för de barn, som äro födde utom äktenskapet. Inom familjlifvet, som är samhällets grundval, skulle sådant tilläfventyrs åstadkomma större oredor, än man kan förutse. Någon gång torde också möjligtvis äktenskapet uteblifva, om barnen. thy förutan, erhålla samma rättigheter. Då staten ålägger modren och äfven fadren, om han kan blifva känd, att af deras tillgångar skall användas hvad som fordras för de oäkta barnens tillbörliga uppfostran, som är vigtigare än allt arf, så vågar jag icke tillstyrka någo! vidare. Med doktor Sandberg förenade sig prostarne Ljung. dahl och Osterman. (Forts. följer.)