—--
öfver, som plågade hans goda bjerta, gjorde ho
nom nästan olyckligare, än Tortoni nu var. På
Wertbs bemedlivg och mot frikostig betalning,
erhöll Tortoni ett serskildt rum, mild behandling
och ett instrument. Hans trogna sånggudinna
hade ej öfvergifvit honom uti det omgifvande
själsmörkret.
Äfven för öfverste Werth öppnade sig någon
utsigt till förströelse. Han hade blifvit förordnad
till adjutant hos en general, som skulle företaga
en inspektionsresa, och dervid äfven besöka Prag.
Uuder vistandet der blefvo generalen och öfver-
sten en dag bjudna till en öfverste von P....
Sällskapet var alldeles främmande och ytterst
stelt. Största delen deraf intogo spelborden, och
Werth, som ogerna spelade, sällade sig till ung-
domen, men fann äfven här föga underhållning.
Fruntimmerna sutto i lysande ståt, hviskande, och
de yngre herrarne stodo vid fönstren, vexl!ande
då och då några ord med en bekant dame. Öl-
versten, som ji sådana sällskaper helst var en tyst
betraktare, valde äfven nu ett hörn, der han kun-
de obemärkt öfverse den skimrande samlingen.
Redan hade han setat der en stund, och bland
de blomstrande ansigtena förgäfves sökt något,
som väckte lifligare intresse, då dörren öppnades
och en äldre man, med flera ordnar, inträdde och
jemte hooom en flicka, smärt och blek, med ned-
sänkt blick och blondt hår. Det förekom öfver-
sten, som bade han förut sett dessa drag.
Hvem var den herrn?) frågade han en ung
officer, då den gamle gått i ett annat rum och
lemnat den unga flickan hos fruntimmerna.
Herr von Radlitz med sin dotter, svarade of-
ficern.