af dem; tage den af föräldrarne, som lefver, hel arfvet. 5 . Lefver ej någon af den dödes färäldrar, oci åro syskon till; då skola de allt arfyet taga. Är nå got af syskonen dödt, njuten dess afkomlingar der rätt, som i 2 sägs. 4 8. Aro ej syskon eller afkomlingar af dem; ärf ven då förfäder i andra led, som äro faderfader ock fadermoder, moderfader och modermoder. 5 S. Lefva ej de; då ärfyen den dödes föräldrar: syskon. 6 S. Lefva ej de; då ärfven den dödes förfäder : tredje ied. 7 S. Lefva ej de; då ärfven faders och moder: syskons barn. 8 6. Lefya ej de; då ärfven de, som äro syskor med förfäder i andra led. 9 8. Lefva ej de; då ärfven den dödes förfäder i fjerde led. 10 S. Finnas ej arfvinge i någon af deleder, som nu sagde äro; tage den arfvet, som sedan är i närmaste led, ehvad ban är bakarfvinge eller sidoarfvinge. Äro både bekarfvinge och sidoarfyinge i lika Jed; gånge sidoarfvinge till och bakarfvinge ifrån. Aro sidoarfvingar i lika led, men olika gren; tage då den afryet, som är af närmare stamfader eller stammoder med den döde; äro de af samma stamfader elter stammoder: varen samarfva. 41 S. Åro bakarfvingar å fäderneoch mödernesidan samarfva; tage hvardera sican hälften, ändå att å den ena flere arfvingar äro, än å den andra: äro å endera sidan al!a döde; falle alltsammans andra sidan till. Äro sidoarfvingar: å fäderne och möderne samarfva, eller finnes å endera sidan ej nägon till; vare lag, som om bakarfvingar sagdt är. År arfvinge både å fäderne och möderne skyld med den döde; njute då han både fäderneoch mödernedel. 42 . Halfslägt hafyve lika rätt till arf, som helslägt; dock, derest båda äro samarfya, cj till annan del, än den, som fader eiler moder, genom hvilken de med hyarannin skylde äro, efter ätteräkningen taga skolat, om den lefvat. 43 . Skall arf delas emellan flere grenar i en ätt; tage hvar gren lika lott. Finnas under en hufvudgren flera grenar; delen ock de sig emellan efter lika grund; och tagen sedan de, som inom en gren äro, hvar sin lott efter hufvadtalet. 14 6. Aro bröstarf, sidoarf eller bakarf fallne tillsammans i dens hand, som ärfves; gånge dermed som sagdt är, utan åtskilnad ifrån hvad stam egendomen är kommen. 45 6. Iarf tage man och qvinna lika lott; och vare ej någon skillnad, ifrån hvad stam den egendom kommen är, som i art går. 9 Kap. 4 . När dödsfall timar, då skall man eller hustru, som lefyer efter, ehvad förord gjorde äro, riktigt uppgifva och låta noga uppteckna alltsammans i boet, så löst som fast, sådant, som det vid dödstimman ver, med alla skrifter och handlingar, fordringar och gäld, i arfvingarnes eller deras förmyndares eller ombudsmäns närvaro; skrifve ock samma uppteckning under, der den gälla skall, med edlig förpligtelse, alt ej något med vilja och vetskap är döljat och utiemnadt, utan allt riktigt uppgifvet. och vare ändå pligtig, der så fordras, att den med ed besanna. Lefver ej man eller hustru; gifven då arfvipngarne upp egendom till uppteckning, eller de som den vid dödsfallet om händer haft, och skrifver uppteckningen under, som nu är sagdt. Lyder boe under stadsdomstol, eller är egendomen fastighet stad; då skola, när ej annorlunda särskilt stadgad är, Borgmästare och Räd nämna två eller flere red lige män, som egendomen uppteckna och värdera Lyder boet under annan domstol, eller är egendo men fastighet å landet; då äga sterbhusdelägarnt kalla gode män som efter bästa förstånd uppteckningen och värderingen förrätta. I prestabus måg arfvipngar kalla och bruka dertill den de heist sjelfv vilja. Eop. 7 6. Nu få flere del i sätesgård, elle annan jord; kan den ej väl delas eller klyfvas; kärv då den rätt, som större delen äger, att, efter la värdering, lösa de andra ut, antingen med pennin gar eller jemngod ränta, hvilketdera den heist vill som lösen taga skall. Aro delarne lika; hbafve di broder, eller den som ärfver broders iott, rättighe att systers lott till sig lösa. Det alle, c. K. M. N. F. angående ändring i 24 kapitl:t Bygg ninga-Balken. Vi OSCAR, c. göre veterligt: det Vi, med Ri kets Ständer, i fråga om skyldigheten att gifva oc rättigheter att erhålla brandstod, beslutat att, ut hittills rörande detta ämne, genom 24 kapitlet Bygg ninga-Balken gifna föreskrifter, göra sådan förändring som följer: Den ägare eller innehafvare af hemman, hviiken för sin åbyggnad eller någon del deraf, eller för säd foder eler boskap, som till gårdens bruk tarfvas, ta git försäkring i brandstodsbolag, som för orten ä af Konungen stadfästadt, vare ej, få länge han ej bolaget qvarstår, pligtig att gälda brandstodsersätt ning, hvarom i Jag eller derpå grundad förening stadgas, ock deremot ej heller berättigad till der godtgörelse för liden brandskada, som, efter lag elle föreningen, skolat honom tillkomma. i Hvad en del brandstodsbolags af Konungen stadfä stade Reglementen innehålla, afvikande från den så lunda gifna föreskrift, kon:mer, I följd häraf, at förfalla. . Uppgift å de hemman, hvilkas ägare eller inneha! vare, efter hvad ofvan berördt är, deltaga i orten af Konungen stadfästade brandstodsbolag, skall ti 0 ooo Andra hamman Af halacet