relsen och förvaltningen uppiattat sin ställning till
lärarepersonalen, eller, i fall så tillåtes säga, den
moraliska ställningen inom Institutet. Under fort-
gången af den bistoriska reciten har nog af materia-
Lier till ett sådant omdöme förekommit; och kom-
mitterade behöfva i det hela blott i korthet hop-
fatta, hvad deruti redan framträdt.
Om, såsom Institutets närmaste styresman och för-
valtare ofta yttrat, undervisningens gång varit ämnad
att uteslutande ledas af en man, så synes denne
man hafva bordt strängt pröfva sin förmåga att
sammanhålla det hela och skaffa sig lydnad af
underordnade, innan han åtog sig det ansvarsfulla
och svåra uppdraget.
En hos en ensam chef nedlagd diskretionär
makt öfver alla de underlydandes icke blott verk-
samhet, utan äfven antagande och förafskedande,
har direktören uttryckligen yrkat, bland annat,
i sin infordrade förklaring öfver förra kommit-
teens underdåniga betänkande. Han fordrar der,
att fri utöfning af sina skyldigheter lemnas In-
stitutets styrelse och hvarje ovillig, oskicklig och
försumlig tjensteman, från den lägste till den
högste, utan konstiga omvägar och afseende på
person, aflägnas, men icke sjelfva inrättningen
desorganiseras och dess bestämmelse och plan
ptillintetgöras, innan man ännu sett, hvad en så-
dan inrättning, med en skicklig och nitisk em-
pbetsmannapersonal, utan obehöriga engagements-
ptvång, protektioner, främmande intriger och en
tvistande, förlamande kollegial-styrelse förmår å-
stadkommap.
En dylik makt torde svårligen med trygghet
kunna uppdragas åt någon individ, knappast om
han vore den mest bepröfvade, såsom ej blott ut-
rustad med ovanliga lämpor och naturlig fallen-
het att framkalla förtroende och aktning, utan
ock stående på den vetenskapliga bildningens höjd,
så att han icke lupe fara att komprometteras ge-
nom kollisioner med tillförlitligare kunskaper hos
de underordnade, öfver hvilka den godtyckliga
makten skulle utöfvas; och kommitterade nödsa-
kas yttra, att händelserna påtagligen visa, det en
sådan individ icke blifvit funnen. De schismer
och tvister, som från Instilutets första tider äro
synliga i dess historia, än emellan direktören och
underlydande, än emellan honom och öfverstyrel-
sen, häntyda på en sinnesari och ett lynne, oför-
enliga med det lugn och den välvilliga fördrag-
samhet, hvilka utgöra första vilkoret för chef-
skap, isynnerhet vid undervisningsverk. Exem-
pel torde icke behöfva anföras; de framstå till-
räckligen i det redan anförda, angående Institutets
historia i allmänhet.
De medgifvanden, och stundom äfven opåmin-
da anmälanden, dem direktören, enligt protokol-
lernas föranledande, emellanåt gjort om Institutets
förvirring och förfall, åtföljas alltid af ursäkter,
bestående än i klagomål öfver lärarne, än mot
öfverstyrelsen, än mot instruktionerna, fastän den
klagande sjelf varit med om de sednares uppgö-
rande (hvilket en af direktionens ledamöter med
välgrundad barm anmärkte vid en öfverläggning
den 22 April 4035), och fastän lärarues antagan-
de alltid i handlingarna visar sig såsom skedt på
hans förslag ellef utan invändning från hans sida,
då den undantages, som han framställde vid för-
sta frågan om tillsättning af professorer, hvilken
invändning imedlertid angick icke personerna, utan
endast att tillsättning skulle ske, samt i sednare
tider ett tillförordnande af en adjunkt, hvarvid
han blef öfverröstad inom direktionen: En oaf-
bruten motvilja har hos direktören försports mot
utnämning af ordinarie lärare; och det har lyc-
kats tvinga sakerna derhän, att för närvarande
ieke finnes och på länge icke funnits en enda så-
dan, utan endast tillförordnade och på prof an-
tagne.
Kommitterade kunna icke neka, att det varit
serdeles motbjudande att så oförtäckt nödgas fram-
lägga sin åsigt om personliga förhållanden och om
det sätt, hvarpå en tjensteman uppfyllt sin plats;
men kommitterade hafva ansett för en oafvislig
pligt att underkasta sig detta obehag, då det ålåg
dem att utan förbehåll uttala, hvad de, efter
trägna och noggranna forskningar både i tillgäng-
liga handlingar och genom personlig undersök-
ning, ansågo för de verkliga orsakerna till den
förvirring, som Technologiska Institutet iråkat.
Hvem som någorlunda ser in i förhållandet, må-
ste erkänna, att om felet till någon del ligger i
organisationen, så ligger dock det närmaste och
mest verksamma i det sätt, hvarpå föreskrifterna
blifvit tydda och verkställda. Att dölja denna
sanning, som oemotståndligt trängt sig på kom-
mitterade, bade varit att förråda en pligt, den
Eders Kongl. Maj:ts nådiga förtroende ålagt; och
säkert är, att hvilka andra som helst, dem Eders
Kongl. Maj:t kunde bafva täckts lemna samma
nådiga uppdrag, skulle, om de ansett sig böra ut-
tala sin öfvertygelse hel och oförvillad af hvarje
anseende till person, hafva stadnat vid alldeles
enahanda resultat.
—
Då det nu slutligen åligger kommitterade att i
underdånighet framställa, hvad de, på grund af
den kännedom, de sålunda tagit om det svenska
Technologiska Institutets tillstånd, och det be-
grepp, de gjort sig om ett sådant Instituts rätta
bestämmelse och grundtanka, anse böra tillgöras,
för alt bringa denna läroanstalt i det skick, att
det motsvarar samhällets rättmätiga anspråk. få