relsen och förvaltningen uppiattat sin ställning till lärarepersonalen, eller, i fall så tillåtes säga, den moraliska ställningen inom Institutet. Under fortgången af den bistoriska reciten har nog af materiaLier till ett sådant omdöme förekommit; och kommitterade behöfva i det hela blott i korthet hopfatta, hvad deruti redan framträdt. Om, såsom Institutets närmaste styresman och förvaltare ofta yttrat, undervisningens gång varit ämnad att uteslutande ledas af en man, så synes denne man hafva bordt strängt pröfva sin förmåga att sammanhålla det hela och skaffa sig lydnad af underordnade, innan han åtog sig det ansvarsfulla och svåra uppdraget. En hos en ensam chef nedlagd diskretionär makt öfver alla de underlydandes icke blott verksamhet, utan äfven antagande och förafskedande, har direktören uttryckligen yrkat, bland annat, i sin infordrade förklaring öfver förra kommitteens underdåniga betänkande. Han fordrar der, att fri utöfning af sina skyldigheter lemnas Institutets styrelse och hvarje ovillig, oskicklig och försumlig tjensteman, från den lägste till den högste, utan konstiga omvägar och afseende på person, aflägnas, men icke sjelfva inrättningen desorganiseras och dess bestämmelse och plan ptillintetgöras, innan man ännu sett, hvad en sådan inrättning, med en skicklig och nitisk empbetsmannapersonal, utan obehöriga engagementsptvång, protektioner, främmande intriger och en tvistande, förlamande kollegial-styrelse förmår åstadkommap. En dylik makt torde svårligen med trygghet kunna uppdragas åt någon individ, knappast om han vore den mest bepröfvade, såsom ej blott utrustad med ovanliga lämpor och naturlig fallenhet att framkalla förtroende och aktning, utan ock stående på den vetenskapliga bildningens höjd, så att han icke lupe fara att komprometteras genom kollisioner med tillförlitligare kunskaper hos de underordnade, öfver hvilka den godtyckliga makten skulle utöfvas; och kommitterade nödsakas yttra, att händelserna påtagligen visa, det en sådan individ icke blifvit funnen. De schismer och tvister, som från Instilutets första tider äro synliga i dess historia, än emellan direktören och underlydande, än emellan honom och öfverstyrelsen, häntyda på en sinnesari och ett lynne, oförenliga med det lugn och den välvilliga fördragsamhet, hvilka utgöra första vilkoret för chefskap, isynnerhet vid undervisningsverk. Exempel torde icke behöfva anföras; de framstå tillräckligen i det redan anförda, angående Institutets historia i allmänhet. De medgifvanden, och stundom äfven opåminda anmälanden, dem direktören, enligt protokollernas föranledande, emellanåt gjort om Institutets förvirring och förfall, åtföljas alltid af ursäkter, bestående än i klagomål öfver lärarne, än mot öfverstyrelsen, än mot instruktionerna, fastän den klagande sjelf varit med om de sednares uppgörande (hvilket en af direktionens ledamöter med välgrundad barm anmärkte vid en öfverläggning den 22 April 4035), och fastän lärarues antagande alltid i handlingarna visar sig såsom skedt på hans förslag ellef utan invändning från hans sida, då den undantages, som han framställde vid första frågan om tillsättning af professorer, hvilken invändning imedlertid angick icke personerna, utan endast att tillsättning skulle ske, samt i sednare tider ett tillförordnande af en adjunkt, hvarvid han blef öfverröstad inom direktionen: En oafbruten motvilja har hos direktören försports mot utnämning af ordinarie lärare; och det har lyckats tvinga sakerna derhän, att för närvarande ieke finnes och på länge icke funnits en enda sådan, utan endast tillförordnade och på prof antagne. Kommitterade kunna icke neka, att det varit serdeles motbjudande att så oförtäckt nödgas framlägga sin åsigt om personliga förhållanden och om det sätt, hvarpå en tjensteman uppfyllt sin plats; men kommitterade hafva ansett för en oafvislig pligt att underkasta sig detta obehag, då det ålåg dem att utan förbehåll uttala, hvad de, efter trägna och noggranna forskningar både i tillgängliga handlingar och genom personlig undersökning, ansågo för de verkliga orsakerna till den förvirring, som Technologiska Institutet iråkat. Hvem som någorlunda ser in i förhållandet, måste erkänna, att om felet till någon del ligger i organisationen, så ligger dock det närmaste och mest verksamma i det sätt, hvarpå föreskrifterna blifvit tydda och verkställda. Att dölja denna sanning, som oemotståndligt trängt sig på kommitterade, bade varit att förråda en pligt, den Eders Kongl. Maj:ts nådiga förtroende ålagt; och säkert är, att hvilka andra som helst, dem Eders Kongl. Maj:t kunde bafva täckts lemna samma nådiga uppdrag, skulle, om de ansett sig böra uttala sin öfvertygelse hel och oförvillad af hvarje anseende till person, hafva stadnat vid alldeles enahanda resultat. — Då det nu slutligen åligger kommitterade att i underdånighet framställa, hvad de, på grund af den kännedom, de sålunda tagit om det svenska Technologiska Institutets tillstånd, och det begrepp, de gjort sig om ett sådant Instituts rätta bestämmelse och grundtanka, anse böra tillgöras, för alt bringa denna läroanstalt i det skick, att det motsvarar samhällets rättmätiga anspråk. få