samma eniga förbättringsbegär inom alla 4 Stånden, som hittills inom Borgare och Bönder. Då återstode ingen annan myndighet, hvarest motstånd kunde befaras, än Statsrådet. Fortfara dess ledamöter att vara lika rörliga (visitantibus) hädanefter, som under de sednare åren, så torde flera vara förflyttade innan nästa riksdag inträffar. Deras efterträdare kunna cj befaras blifva valda bland dem, som sträfva mot den nya tidens rigtning; men skulle några gamla, af det slaget, sitta qvar: så kunna de veta hvad de af et: nytt Konstitutionsutskott, liberalare sarsmansatt än det sista, hafva att förvänta, icke blott för deras invändningar mot den lika arfsrätten, utan äfven för åtskilligt annat. Se de då Hr Richert stå öfver sig såsom ordförande i Riksrätten: så torde de väl besinna sig, innan deen annan gång afstyrka hans lagförslag. Tiga de åtminstone, och derigenom samtycka: så har han ju genomdrifvit Sveriges pånyttfödelse, med alla vederbörandes bifall, och hycm kan då lasta honom för sido-inflytande? Kan man se, hvad ändock en presidentsplats i Svea Hofrätt betyder! Det är icke underligt, alt de Herrarna lägga så stor vigt på saken, om förhållandet är sådant som Morgonen, beskrifver det; man har då en förklaring hvarföre Hrr Ewelii och Rosens presidentskap länge varit de konservativas hugnad och hugsvalelse. Om det imedlertid är sannt, att det vore i en mans höfva att uträtta så mycket, (det hufvudsakliga synes oss önskvärdt och godt), så hoppas vi att Regeringen häraf skall finna sig ytterligare uppmanad, att vara väl betänkt på valet af friherre von Rosens efterträdare, så att den dervid icke lägger en sådan ofantlig inflytelse i händer, hvilka i stället att verka i tidens, nationens och dess egen anda, af okunnighet, inrotade fördomar eller personliga konsiderationer, göra sig till verktyg åt en halsstarrig konservatism, hvilken blott kan förvärra rötan i statskroppen eller måhända åt en reaktion, hvars sträfvande redan synes vara icke endast riktadt mot idcerna, utan allt mer tyckes af sin desperata ställning förledas, att vända sig emot den personlighet, i hvilken folket hoppas alt finna det mäktigaste stödet för sambhällsskickets kraftfulla och lugna utveckling. Hvad angår Morgonens, förespegling af Hr Richerts sidoinflytande, på högsta ort, anse vi icke värdt att dervid fästa uppmärksamhet, enär denna förutsättning tydligen är en ren dikt. Vi iro öfvertygade, att den höge person, som nog stundligen ser sig ifrån många håll påträngd af sådana som önska ernå ett dylikt inflytande, tillräckligt inser vigten af den konstitutionella ansvarighetens princip, för att i denna söka den säkraste garantien för en lycklig ledning af landets angelägenheter; och hvad angår Hr Richerts personlighet, så äro vi förvissade, att olik de flesta ombedda eller oombedda rådgifvare, hvilka gunås. vi sett ofta försätta sakerna i rätt betänkligt läge, Hr Richert aldrig ett ögonblick kan eller skall förbise privatmannens pligt, alt äfven i välmening, icke det ringaste inverka på en öfvertyselse, som, huru upplyst och opartisk den än nå vara, i lagens anda likväl icke bör och icke år göra sig gällande, utan att det allmänna för lensammas handling har att hålla sig till en, nför sitt land och sina medborgare, i allt, så väl noraliskt som juridiskt ansvarig, offenuig mans. AE DERE