samma eniga förbättringsbegär inom alla 4 Stånden,
som hittills inom Borgare och Bönder. Då återstode
ingen annan myndighet, hvarest motstånd kunde be-
faras, än Statsrådet. Fortfara dess ledamöter att vara
lika rörliga (visitantibus) hädanefter, som under de
sednare åren, så torde flera vara förflyttade innan
nästa riksdag inträffar. Deras efterträdare kunna cj
befaras blifva valda bland dem, som sträfva mot den
nya tidens rigtning; men skulle några gamla, af det
slaget, sitta qvar: så kunna de veta hvad de af et:
nytt Konstitutionsutskott, liberalare sarsmansatt än
det sista, hafva att förvänta, icke blott för deras in-
vändningar mot den lika arfsrätten, utan äfven för
åtskilligt annat. Se de då Hr Richert stå öfver sig
såsom ordförande i Riksrätten: så torde de väl be-
sinna sig, innan deen annan gång afstyrka hans lag-
förslag. Tiga de åtminstone, och derigenom sam-
tycka: så har han ju genomdrifvit Sveriges pånytt-
födelse, med alla vederbörandes bifall, och hycm kan
då lasta honom för sido-inflytande?
Kan man se, hvad ändock en presidentsplats i
Svea Hofrätt betyder! Det är icke underligt,
alt de Herrarna lägga så stor vigt på saken, om
förhållandet är sådant som Morgonen, beskrifver
det; man har då en förklaring hvarföre Hrr Ewelii
och Rosens presidentskap länge varit de kon-
servativas hugnad och hugsvalelse. Om det imed-
lertid är sannt, att det vore i en mans höfva att
uträtta så mycket, (det hufvudsakliga synes oss
önskvärdt och godt), så hoppas vi att Regeringen
häraf skall finna sig ytterligare uppmanad, att
vara väl betänkt på valet af friherre von Rosens
efterträdare, så att den dervid icke lägger en
sådan ofantlig inflytelse i händer, hvilka i stället
att verka i tidens, nationens och dess egen anda,
af okunnighet, inrotade fördomar eller personliga
konsiderationer, göra sig till verktyg åt en hals-
starrig konservatism, hvilken blott kan förvärra
rötan i statskroppen eller måhända åt en reaktion,
hvars sträfvande redan synes vara icke endast rik-
tadt mot idcerna, utan allt mer tyckes af sin
desperata ställning förledas, att vända sig emot
den personlighet, i hvilken folket hoppas alt finna
det mäktigaste stödet för sambhällsskickets kraft-
fulla och lugna utveckling.
Hvad angår Morgonens, förespegling af Hr
Richerts sidoinflytande, på högsta ort, anse vi
icke värdt att dervid fästa uppmärksamhet, enär
denna förutsättning tydligen är en ren dikt. Vi
iro öfvertygade, att den höge person, som nog
stundligen ser sig ifrån många håll påträngd af
sådana som önska ernå ett dylikt inflytande,
tillräckligt inser vigten af den konstitutionella
ansvarighetens princip, för att i denna söka den
säkraste garantien för en lycklig ledning af lan-
dets angelägenheter; och hvad angår Hr Richerts
personlighet, så äro vi förvissade, att olik de fle-
sta ombedda eller oombedda rådgifvare, hvilka gunås.
vi sett ofta försätta sakerna i rätt betänkligt läge,
Hr Richert aldrig ett ögonblick kan eller skall
förbise privatmannens pligt, alt äfven i välme-
ning, icke det ringaste inverka på en öfverty-
selse, som, huru upplyst och opartisk den än
nå vara, i lagens anda likväl icke bör och icke
år göra sig gällande, utan att det allmänna för
lensammas handling har att hålla sig till en,
nför sitt land och sina medborgare, i allt, så väl
noraliskt som juridiskt ansvarig, offenuig mans.
AE DERE