blifvit i tid gjord uppmärksam på bristen, så ha-
de, lika väl förut, som nu så långt efteråt, säker-
ligen samma åtgärd blifvit vidtagen och Institutet
undgått det missöde att se en af sina vigtigaste
bestämmelser förfelad, utan hopp att få det för-
summade ersatt.
Ingen olikhet i tankar har uppstått angående
vigten och nödvändigheten af ett dylikt arkif,
som utgör industriens löpande historia, hufvud-
summan af hvad det hunnit sjelft uppficna eller
af andras erfarenhet inhemta och sedermera i
praxis pröfva, förrådshuset för upplysningars och
råds meddelande åt närings-idkare, antingen på
enskild väg eller genom offentliggjorda handlin-
gar och annaler. Då den enskilde industriidka-
ren studerar sin näringsgren och i sitt minne el-
ler i anteckningar förvarar, hvad han för sin del,
i sin sfer uppfunnit eller efter andras uppfizning
verkställt och förbättrat, förvarar ett dylikt cen-
tralt institut, bvad hela den industriella verlden,
men i synnerhet fåderneslandet, uppfunnit och
pröfvat. Den enskilde dör, och hans erfarenhet,
hans anteckningar upphöra; Instituiet dör icke ge-
nom sina föreståndares och lärares afgång, och den
allmänna hufvudbok, det förer öfver näringarna,
fortgår oafbrutet. Den tanken, att ett ställe skall
inom fåiderreslandet finnas, der man alltid kan,
såsom i ett fortlöpande register, slå upp och söka
tilliörlitlig underrattelse om hvad i industrien sig
tilldragit, är ganska riktig och vacker; deri Lig-
ger en frigörelse af den nu lefvande industrien
undan de gamla traditionella, ordensmessiga handt-
verks-hemligheterna; och deri ligger tillika en
trygghet emot det förr icke exempellösa fenomen,
att enskilda industri-grenar tynat och dött ut
genom individers fråntälle, hvilka tagit hemlig-
heten med sig i grafven.
Denna det techniska arkivets vigtiga bestäm-
melse kan det fullständigt fylla, endast i sam-
manhang med chronologiskt och systematiskt ord-
nade modell- och varu-pro!-samlingar. Kommit-
terade hysa således den öfvertygelse, att dessa
samlingars vantårdnad utgör en tung anmärkning
mot Institutets förvaltning hittills, och att de
kraftigaste mått och steg böra vi idtagas för till-
vägabringande af den yttersta uppmärksamhet ö
dessa ämnen för framtiden. Institutet är vigtig!
såsom undervisningsanstslt; men det är föga min-
dre vigtigt såsom centralt förvaringsverk för slöj-
dernas anvnaler och monumenter.