— HV uu — Den sig så kallade konservativa oppositio nen,, synes vara högst orolig öfver hvem son skall blifva president i Svea Hofrätt. Knappas hinner friherre von Rosån lemna in sin afskeds ansökan förr än partiets befullmäktigade organ Morgonen,, under ofvan citerade rubrik innetål ler en artikel, som ådagalägger en verklig byx ångest. Morgonen, säger deri sig tro,, att H Richert,, (förste expeditionssekreteraren Joh. Gabr Richert, naturligtvis) lår embetet, om han önska det; och detta gilver anledning till en hop ut gjutelser emot Hr Richert och hans förmodade inflytelse på högre ort, hvilka rätt naivt blott: hvad det är sor Morgonen, och den phalan; det säger sig föreställa, egentligen tänker oct åsyftar. Se här Maorgonens, räsonnemang: Om Hr Richert, såsom ledamot i Lagberedningen fortfarande förmår dess ledamöter, att blott säga j: till hans Civiloch Brottmå!s-lagförslag: så har har der den 4:a officiella myndigheten för detsamma. ÅA han derjemte Hofrättens ordförande: så torde har nog kunna förmå ätskilliga af dess redan varandt medlemmar att godkänna den nya lagstiftningen. Pi de under tiden blifvande ledamöternas tillsättning kan han ju, såsom President, hafva det närmasteinflytandet. Han kunde således, i 2:dra instantien, få Hofrättens tilistyrkande för sina förslag. Sådant torde icke bleti tysta munnen på de motsträfvige bland underlydande Lagmän, Häradshöfdingar och Borgmästare, utan den första Hofräitens föresyn äfven mana de öfriga till efterföljd, eller åtminstone mildra deras invändningar. I Svea Hofrätt tjenstgör företrädesvis der ungdom, som bildar sig att biifva juridisha embetsmän. Hvilket uppblomstrande Seminarium, för de nya lagstiftnings-grundsatsernas ögonbiickliga spridande, framtida understöd och tillämpning, skulle ej Svea Hofrätt varda, under en sådan Seminarii-föreståndare? fans umgänge med Justitieråden, hans klyftigza samtal och spetsfundiga bevisning, torde om ej omvända de gensträlviga, åtminstone neutralisera dem. Åtskilliga har han redan på sin sida, och, vid nyas utnämning, vore han pä stället, för att passa på det ingen otrogen vidare komme in. Det kunde således hända, att nästa gång, Högsta Domstolen yttrade sig öfver något genomgripande förslag från Lagberedningen. så blefve det tilistyrkande. 3:dje instantien vore då äfven vunnen. Hade Hr Richert blifvit President: så borde väl han, såsom andra, blifva adelsman, och i sådan hände!se, vara lika sjelfskrifven till ledamot i Lagutsk., som Hr Akerman, förl. riksdag, var till Konst.utsk. Ofver Lsgutskottet hade Hr Richert, under sista riksdag, ej att beklaga sig. Det gick honom troget tillhanda, fastän vissa reservanter voro besvärliga, emedan de lemnade Stånden materialier till svåra invändningar. Sute nu Hr Richert sjelf i Utskottet: så kunde han antingen förekomma sådana, eller, i srundläggningen till Utskottets betänkanden, bemöta dem. Bondeoch Borgarestånden har han redan på sina 3 fiograr, i Presteståndet komme hans svåger och D:r Thomander väl fortfarande att befinnas och bland Adeln thronade den mäktige sjelf. Under såana förhållanden, borde han kunna genomdrifya