KINESISKA BREF AF ORVAR ODD. XIV. Köpenhamn, Juli 2. Ännu en gång har jag tagit plats på den fyr bjuliga åkan och begifvit mig ut på landtliga äf ventyr, förglömmande för ett ögonblick den stolt; stadens prål, dess buller, larm och skrål. Jag hade betraktat en god del af det nordliga Sjal lands skönheter, jag hade äfven kastat en blicl söderut, det återstod att göra en liten tur till de vestliga trakterna af denna herrliga ö, och jag har derföre en tidig morgonstund stått upp mer Aurora, — hvilken i förbigående sagdt denna dag såg lika småsömnig ut, som jag sjelf, — och för det första afgått med diligensen till Roeskilde. Vägen är de tvenne första milen densamma som man reser till Kjöge, och om hvilken jag I ett föregående bref sökt gifva er en ljuflig och klar föreställning. Nejden är flack och naken som en tallrik, men bördig som ett Egypti land, och detta varar ända fram till Rocskilde. Vi reste förbi en liten landtkyrka, der den ryktbars Roeskilderfreden 1658 mellan Danmark och Svergc bleffunderskrifven; likaledes anmärktes under denna tur diverse små baracker, uppförde här oct der i närheten af sjelfva landsvägen, i och fö: arbetarne vid jernbanan. Som bekant är, ba arbetet med jernvägen från hufvudstaden til Roeskilde redan kommit i full gång och vi körde om en hel karavan omätliga lass med jernskenor som skulle ditut från Köpenhamn. Roeskilde var i fordna dagar en högst betydlig stad, der äfven flera af Danmarks konungar re derade. Den skall ha namn efter en viss mytologisk hednadrott Roe, hvilken förmodligen här anlagt någon Gräfenbergeranstalt vid en a de förträffliga källor, hvaraf ängden än i dag öfverflödar. Staden egde i sin blomstrande period