KINESISKA BREF
AF
ORVAR ODD.
XIV.
Köpenhamn, Juli 2.
Ännu en gång har jag tagit plats på den fyr
bjuliga åkan och begifvit mig ut på landtliga äf
ventyr, förglömmande för ett ögonblick den stolt;
stadens prål, dess buller, larm och skrål. Jag
hade betraktat en god del af det nordliga Sjal
lands skönheter, jag hade äfven kastat en blicl
söderut, det återstod att göra en liten tur till de
vestliga trakterna af denna herrliga ö, och jag
har derföre en tidig morgonstund stått upp mer
Aurora, — hvilken i förbigående sagdt denna dag
såg lika småsömnig ut, som jag sjelf, — och för
det första afgått med diligensen till Roeskilde.
Vägen är de tvenne första milen densamma
som man reser till Kjöge, och om hvilken jag I
ett föregående bref sökt gifva er en ljuflig och
klar föreställning. Nejden är flack och naken
som en tallrik, men bördig som ett Egypti land,
och detta varar ända fram till Rocskilde. Vi re-
ste förbi en liten landtkyrka, der den ryktbars
Roeskilderfreden 1658 mellan Danmark och Svergc
bleffunderskrifven; likaledes anmärktes under den-
na tur diverse små baracker, uppförde här oct
der i närheten af sjelfva landsvägen, i och fö:
arbetarne vid jernbanan. Som bekant är, ba
arbetet med jernvägen från hufvudstaden til
Roeskilde redan kommit i full gång och vi körde
om en hel karavan omätliga lass med jernskenor
som skulle ditut från Köpenhamn.
Roeskilde var i fordna dagar en högst betydlig
stad, der äfven flera af Danmarks konungar re
derade. Den skall ha namn efter en viss my-
tologisk hednadrott Roe, hvilken förmodligen
här anlagt någon Gräfenbergeranstalt vid en a
de förträffliga källor, hvaraf ängden än i dag öf-
verflödar. Staden egde i sin blomstrande period