Hvad som för öfrigt i detta ögonblick verk-
samt bidrager att gifva den allmänna sinnesstäm-
ningen en stegrad oro och en intensivare mot-
vilja, är den omständighet, att Fedrelandet i all-
deles samma vefva blifvit öfverrumpladt af fem
domar, hvilka man synes icke haft mod att kom-
ma fram med under de pågående studentfesterna,
och till följe af hvilka den ansvarige redaktören,
kandidaten Giödvad, blifvit underkastad sju års
censur och en mulkt af öfver 4000 Rigsbankda-
ler. Hvad denna penningesumma beträffar, är
det icke minsta tvilvel om att den skulle vara
hopsamlad på en timmas tid, i likhet med den
stora mulkten i vintras, så snart ett endaste ord
derom utginge till börsen och vissa privata me-
cenater at detta oppositionsblad, och flera perso-
ner hafva redan infunnit sig på tidningens byrå
i afsigt att straxt utlägga summan i förskott, i
fall så beböfdes. Men det är en stor fråga om
det icke i politiskt afseende är rigtigare, alt en
gång låta lagen i all sin stränghet ha sin gång,
än att. sålunda tillåta vederbörande att der ena
resan efter den andra pålägga frihetens vänner
en indirekt beskattning. Herr Giödvad har der-
före också nu tagit det fasta beslutet, att först låta
sin enskilda egendom - undergå exekulif auktion
och sedan, i händelse intägten häraf icke räcker
till för den pådömda plikten, afsäta resten med
fängelse. Giödvad, som genom sin politiska rätt-
skaffenhet och sin rent moraliska karakter under
sin mångåriga publicistiska bana tillvunnit sig en
ständigt ökad aktning äfven af sina motståndare,
har tusentals personliga vänner, och det är visst,
att detta hans öde icke skall blifva uten mer el-
ler mindre direkta följder icke blott på pressens
heia ställning inom Banmark, men äfven på opi-
nionen inom alla klasser af medborgare.
Om det är sorgligt och upprörande, att, såsem
jag nyss antydt, det kungliga danska kansliet i
sitt behandlingssätt mot den liberala ;pressen skall
väsendtligt underordna sig en främmande gesandts
rycker, är de! i sanning icke mindre vidrigt att
se en i sig sjelf så föga kompetent person, som
herr Reiersen, i egenskap ef censor utöfva ett
nästan lika oinskrärkt och lika olyeksaligt inAy-
tande på den höga kansli-styrelsen. Det är en
allmänt känd sak, att nästen hela kansliet vid
flera tillfällen, då justitierådet Reiersen till det-!
sammas bedömande hemställt ett seqvesteradt
blad, funnit sig till och med rätt ebehagligt ge-
neradt, -emedan det rentaf varit .emöjligt ett i
den för tillfället ineriminerade artikeln finna nå-
got af lagen antastligt; men de välvise herrarne
i kansliet hafva en gång för alla giort det till en
princip, att icke kompromettera herr censorns
klokskap, och alltså hafva de också ganska rig-
igt för hvarje sådan herr Reiersens hemställan
befordrat tidningar till aktion, utan afseende på
om aktor ej skulle kunna dinna ett enda motif
deri för en anklagelse i förnuftig form. Nu åt-
bär derjemte så makalöst, att i fall äfven hof-
och stadsrätten skulle vid något tillfälle frikän-
na, man likväl har en Höieste Ret, som på si-
sta tiden icke försummat ett enda tlilfälle att
jväsa den fria pressen. Det är alltså gifvet, att
herr Reiersen, om han behagade, skulle kunna
få nästan hvarje nummer af de liberala tidnin-)
sarne mulkteradt, och hur många ansvariga ant
sifvare som helst satta under hur många års cen-
sur som helst. Herr Reiersen är vis å vis pu-
bliciteten den mägtgaste man i hela Danmark,
näst — baron Nicelai. :
I förbigående sagdt tycker jag hvad herrar
nedlemmar af det höga kansliet måtte ha för en !
vacker tanka om lamdets högsta domstol, som u-!
an samvetsförebråelse dömmer till fästning eller!!
usentals riksdalers böter för saker, deri de sjelf-
ja, herrar ministrarne, icke förmått utleta ett
mdt ord! Det skulle verkligen vara pikant, att
n gång få höra gamla Stemann personligen för-
lara den eller den af högsta domstolens ledamö-
er sin högaktning, att få se hans mine dervid,
tt få läsa i hans ögoni...
Aktionen met de trenne talarne i Ridehuset är
jen första, der den nya kriminalrätten får tillfälle
tt visa sin myndighet. Det är eget att Lehman,
om i Roeskilds Ständerförsamling så ifrigt för-
larade sig emot hela denna iustitution och på
örhand stämplade den som ett nytt medel till
rakasserier och sehikaner från de maktegandes
ida, nu sjelf är den första, som fir pröfva
erpål...
Såsom något för styrelsen karakteristiskt i en?
ärbeslägtad rigtning med tryckfrihetsaktionerna,
ar man anmärkt, att en tragedi, hvilken var
nnonserad att gifvas i dessa dagar å kungliga
eatern till en af de så kallade sommarrepresen-
ationer, som anordnas af en och annan utaf sce-
ens artister för egen räkning, blifvit på högve-!ti
erbörlig befallning förbjuden. Den olyckligalv
jesen var det bekanta sorgespelet Nils Ebbesenp; fä
et handlar om en dansk patriot, hvilken slogst
jel den tyska grefve Gert i Holstein! detta är)e
lräckligt för att förvisa det från seenen nu, se- n
an det, dock fordomdags gifvits der med så myc-vi
2 -—- IR B-—-—
et bifall. Tiderna förändras! h
MUSTONEN II ENE O(
o sO
AL HÄLLNA VID DET NORDISKA STUDENT-m
MÖTET I KÖPENHAMN. he
(Forts. fr. gårdaoeht I Jo