Hvad som för öfrigt i detta ögonblick verksamt bidrager att gifva den allmänna sinnesstämningen en stegrad oro och en intensivare motvilja, är den omständighet, att Fedrelandet i alldeles samma vefva blifvit öfverrumpladt af fem domar, hvilka man synes icke haft mod att komma fram med under de pågående studentfesterna, och till följe af hvilka den ansvarige redaktören, kandidaten Giödvad, blifvit underkastad sju års censur och en mulkt af öfver 4000 Rigsbankdaler. Hvad denna penningesumma beträffar, är det icke minsta tvilvel om att den skulle vara hopsamlad på en timmas tid, i likhet med den stora mulkten i vintras, så snart ett endaste ord derom utginge till börsen och vissa privata mecenater at detta oppositionsblad, och flera personer hafva redan infunnit sig på tidningens byrå i afsigt att straxt utlägga summan i förskott, i fall så beböfdes. Men det är en stor fråga om det icke i politiskt afseende är rigtigare, alt en gång låta lagen i all sin stränghet ha sin gång, än att. sålunda tillåta vederbörande att der ena resan efter den andra pålägga frihetens vänner en indirekt beskattning. Herr Giödvad har derföre också nu tagit det fasta beslutet, att först låta sin enskilda egendom undergå exekulif auktion och sedan, i händelse intägten häraf icke räcker till för den pådömda plikten, afsäta resten med fängelse. Giödvad, som genom sin politiska rättskaffenhet och sin rent moraliska karakter under sin mångåriga publicistiska bana tillvunnit sig en ständigt ökad aktning äfven af sina motståndare, har tusentals personliga vänner, och det är visst, att detta hans öde icke skall blifva uten mer eller mindre direkta följder icke blott på pressens heia ställning inom Banmark, men äfven på opinionen inom alla klasser af medborgare. Om det är sorgligt och upprörande, att, såsem jag nyss antydt, det kungliga danska kansliet i sitt behandlingssätt mot den liberala ;pressen skall väsendtligt underordna sig en främmande gesandts rycker, är de! i sanning icke mindre vidrigt att se en i sig sjelf så föga kompetent person, som herr Reiersen, i egenskap ef censor utöfva ett nästan lika oinskrärkt och lika olyeksaligt inAytande på den höga kansli-styrelsen. Det är en allmänt känd sak, att nästen hela kansliet vid flera tillfällen, då justitierådet Reiersen till det-! sammas bedömande hemställt ett seqvesteradt blad, funnit sig till och med rätt ebehagligt generadt, -emedan det rentaf varit .emöjligt ett i den för tillfället ineriminerade artikeln finna något af lagen antastligt; men de välvise herrarne i kansliet hafva en gång för alla giort det till en princip, att icke kompromettera herr censorns klokskap, och alltså hafva de också ganska rigigt för hvarje sådan herr Reiersens hemställan befordrat tidningar till aktion, utan afseende på om aktor ej skulle kunna dinna ett enda motif deri för en anklagelse i förnuftig form. Nu åtbär derjemte så makalöst, att i fall äfven hofoch stadsrätten skulle vid något tillfälle frikänna, man likväl har en Höieste Ret, som på sista tiden icke försummat ett enda tlilfälle att jväsa den fria pressen. Det är alltså gifvet, att herr Reiersen, om han behagade, skulle kunna få nästan hvarje nummer af de liberala tidnin-) sarne mulkteradt, och hur många ansvariga ant sifvare som helst satta under hur många års censur som helst. Herr Reiersen är vis å vis publiciteten den mägtgaste man i hela Danmark, näst — baron Nicelai. : I förbigående sagdt tycker jag hvad herrar nedlemmar af det höga kansliet måtte ha för en ! vacker tanka om lamdets högsta domstol, som u-! an samvetsförebråelse dömmer till fästning eller!! usentals riksdalers böter för saker, deri de sjelfja, herrar ministrarne, icke förmått utleta ett mdt ord! Det skulle verkligen vara pikant, att n gång få höra gamla Stemann personligen förlara den eller den af högsta domstolens ledamöer sin högaktning, att få se hans mine dervid, tt få läsa i hans ögoni... Aktionen met de trenne talarne i Ridehuset är jen första, der den nya kriminalrätten får tillfälle tt visa sin myndighet. Det är eget att Lehman, om i Roeskilds Ständerförsamling så ifrigt förlarade sig emot hela denna iustitution och på örhand stämplade den som ett nytt medel till rakasserier och sehikaner från de maktegandes ida, nu sjelf är den första, som fir pröfva erpål... Såsom något för styrelsen karakteristiskt i en? ärbeslägtad rigtning med tryckfrihetsaktionerna, ar man anmärkt, att en tragedi, hvilken var nnonserad att gifvas i dessa dagar å kungliga eatern till en af de så kallade sommarrepresenationer, som anordnas af en och annan utaf sceens artister för egen räkning, blifvit på högve-!ti erbörlig befallning förbjuden. Den olyckligalv jesen var det bekanta sorgespelet Nils Ebbesenp; fä et handlar om en dansk patriot, hvilken slogst jel den tyska grefve Gert i Holstein! detta är)e lräckligt för att förvisa det från seenen nu, sen an det, dock fordomdags gifvits der med så myc-vi 2 -—IR B-—-— et bifall. Tiderna förändras! h MUSTONEN II ENE O( o sO AL HÄLLNA VID DET NORDISKA STUDENT-m MÖTET I KÖPENHAMN. he (Forts. fr. gårdaoeht I Jo