dententen Gyllenhaal kommer att gifva demen
-åt dem eller ej.
EA
ECRRESPONDENS-AR.TIKEL.
Köpenhamn då. 4 Juli 4845.
s Längre varade icke freden och gläd en! Oc
de hade det dock så godt, de mägtige i landen:
- Just i denna tiden. Det alltid hemligt fruktad
studentmötet hade ju aflupit så ytterst lojalt, s
utan alla excesser och öfverdrifter! Men bad
ju druckit H. M. Konung Christian den åttonde
skål fem särskilda gånger och beledsagat den me:
ganska ordentliga hurrarop! Bet såg verklige
ut som en viss fredfull stämning inträdt mellai
folket och dess höge herrar. Men det är numer
gilvet, att de höge herrarne nödvändigt vilja h
krig. Nåväl! . . .
I förrgår voro herrar Lehman, Poulsen oc!
Helweg uppkallade till polismästaren Brostru;
för att preliminariter förhöras, huruvida de til
alla delar erkände innehållet af deras respektiv
tal i ridhuset, sådana de blifvit återgifaa af tid
ningen Fedrelandet. Naturligtvis förklrade d
sig ansvarige för hvartenda ord deraf, ech följder
blef en ordre i går från kungliga kansliet till ge
neralfiskalen, att genast inför den nya kriminal
rätten instämma Demälde herrar. Lehman ble
med detsamma på förhand suspenderad från sir
höieste-rets-advokatur.
Sensationen öfver detta alldeles oväntade oc!
obegripliga steg från ikansliets sida är allmän oct
— bitter. Man väntar med otålighet att se hurt
och på hvad sätt generalfiskalen skall motiver:
sina anklagelser. Mar söker förgäfves i de anta
stade talen någonting, som synes kunna hota de!
bestående för ögonblicket; hvad de förhoppnin
gar åter beträffar, hvilka deri blifvit uttryckt:
för framtiden, så synes det tvärtom som borde
det kungliga kansliet nästan vara tacksamt, nem!
ligen för herr Poulsens tal till Norrmännen, der:
han uppskjuter den skandinaviska ideens realise-
rande till så långt bort som det nittonde seklets
utgång; men man har velat göra den observatio-
nen, att i alla tre de anklagade talen förekomma
några anspelningar på den stora östra busen, an-
spelningar, hvilka för oss andra menniskor visserli-
gen förefalla mer än lindriga, ja nästan doueereusav
och glacthandskade, men likväl måbända i den
ryska ministerns hotell uppväckt misshag och
onåd. Detär någonting särdeles komistt i hela
denna gissning; man vill i det längsta anse de
danska ministrarne nog förnuftiga och upphöjda
öfver småaktighet, att de för sin egen del icke
finna något himmelsskriande i de ifrågavarande
talen, men deremot anser man dem icke nog
hjeltemodiga att våga ens afböja ett främmande
sändebuds himmelska vrede, — celestes irel
— eller åtminstone vänta tills den mägtige främ-
mande herren bunnit sofva på saken och låta en
lycklig digestion förbättra det dåliga humöret.
Jag vet icke om man härmed egentligen stort
upphjelper herrar Stemann et kompani i verldens
anseende; men det vissa är att hela systemet,
ifall man får skilja detta ifrån personerna, har
något mo!bjudande i det att det sålunda gör sig
till ett redskap för en rysk gesandts vink, just
i detta samma ögonblick, då de skandinaviska
folken lägga sina händer tillsamman till ett he
ligt löfte att stå som en man emot hvilken på-
trängande hegemoni som heldst. Kunna de då
icke inse, dessa herrar på samhällets höjder, att
nu, om någonsin, är tiden kommen för nordens
statsmän att, med det fasta stödet af de tre
skandinaviska folkens eniga vilja, intaga en be-
stämd oberoende och respektingifvande ställning
på egen hand i det europeiska statssystemet?
Och å andra sidan, om de icke vilja för sin
del intaga denna ställning, kunna de då icke en
sång begripa att-.de trenne skandinaviska folken
itmins!one för sin del numera valt sin : position
och framtid, som de i värsta fallet, fullkomligt
beroende af halsstarr:ga styrelser, skola försvara
;ch fullända, i trots af hur många aktioner,
suspensioner och förföljelser som heldst!
Lehmans suspension är orättvisa, förenad
ned skandal; och en handling af det kungliga
vansliet, så mycket obegripligare och dåraktigare,
om den var fullkomligt obehöflig! Ar det skedtj:
ndast för att visa herr Lehman magtens person- 1
ga missbelåtenhet med hans handlingssätt? Har
nan verkligen kunnat ett enda ögonblick vara
og enfaldig att tro det denne man skulle nu-
nera, och märk! i principfrågor, sådana som dessa,
lunda för hvad klockan är slagen och undandraga
ig att som fordom stå i främsta ledet, der-
öre att han en gång mottog en tjenst i staten
ch vid några tillfälten varit i detaljer eller ett
ch annat speciellt fall af någon olika mening,
n de radikale? Och har man tyckt att han icke
edan stod nog högt i allmänna opinionen, efter-
om man nu. vill genom ett nytt martyrskap nä-
jan påtvinga horom en fördubblad politisk be-
ydelse och rollen af agiterande folktribun!
— pe 4 Ke
AA m- fA — AV AR -