dententen Gyllenhaal kommer att gifva demen -åt dem eller ej. EA ECRRESPONDENS-AR.TIKEL. Köpenhamn då. 4 Juli 4845. s Längre varade icke freden och gläd en! Oc de hade det dock så godt, de mägtige i landen: Just i denna tiden. Det alltid hemligt fruktad studentmötet hade ju aflupit så ytterst lojalt, s utan alla excesser och öfverdrifter! Men bad ju druckit H. M. Konung Christian den åttonde skål fem särskilda gånger och beledsagat den me: ganska ordentliga hurrarop! Bet såg verklige ut som en viss fredfull stämning inträdt mellai folket och dess höge herrar. Men det är numer gilvet, att de höge herrarne nödvändigt vilja h krig. Nåväl! . . . I förrgår voro herrar Lehman, Poulsen oc! Helweg uppkallade till polismästaren Brostru; för att preliminariter förhöras, huruvida de til alla delar erkände innehållet af deras respektiv tal i ridhuset, sådana de blifvit återgifaa af tid ningen Fedrelandet. Naturligtvis förklrade d sig ansvarige för hvartenda ord deraf, ech följder blef en ordre i går från kungliga kansliet till ge neralfiskalen, att genast inför den nya kriminal rätten instämma Demälde herrar. Lehman ble med detsamma på förhand suspenderad från sir höieste-rets-advokatur. Sensationen öfver detta alldeles oväntade oc! obegripliga steg från ikansliets sida är allmän oct — bitter. Man väntar med otålighet att se hurt och på hvad sätt generalfiskalen skall motiver: sina anklagelser. Mar söker förgäfves i de anta stade talen någonting, som synes kunna hota de! bestående för ögonblicket; hvad de förhoppnin gar åter beträffar, hvilka deri blifvit uttryckt: för framtiden, så synes det tvärtom som borde det kungliga kansliet nästan vara tacksamt, nem! ligen för herr Poulsens tal till Norrmännen, der: han uppskjuter den skandinaviska ideens realiserande till så långt bort som det nittonde seklets utgång; men man har velat göra den observationen, att i alla tre de anklagade talen förekomma några anspelningar på den stora östra busen, anspelningar, hvilka för oss andra menniskor visserligen förefalla mer än lindriga, ja nästan doueereusav och glacthandskade, men likväl måbända i den ryska ministerns hotell uppväckt misshag och onåd. Detär någonting särdeles komistt i hela denna gissning; man vill i det längsta anse de danska ministrarne nog förnuftiga och upphöjda öfver småaktighet, att de för sin egen del icke finna något himmelsskriande i de ifrågavarande talen, men deremot anser man dem icke nog hjeltemodiga att våga ens afböja ett främmande sändebuds himmelska vrede, — celestes irel — eller åtminstone vänta tills den mägtige främmande herren bunnit sofva på saken och låta en lycklig digestion förbättra det dåliga humöret. Jag vet icke om man härmed egentligen stort upphjelper herrar Stemann et kompani i verldens anseende; men det vissa är att hela systemet, ifall man får skilja detta ifrån personerna, har något mo!bjudande i det att det sålunda gör sig till ett redskap för en rysk gesandts vink, just i detta samma ögonblick, då de skandinaviska folken lägga sina händer tillsamman till ett he ligt löfte att stå som en man emot hvilken påträngande hegemoni som heldst. Kunna de då icke inse, dessa herrar på samhällets höjder, att nu, om någonsin, är tiden kommen för nordens statsmän att, med det fasta stödet af de tre skandinaviska folkens eniga vilja, intaga en bestämd oberoende och respektingifvande ställning på egen hand i det europeiska statssystemet? Och å andra sidan, om de icke vilja för sin del intaga denna ställning, kunna de då icke en sång begripa att-.de trenne skandinaviska folken itmins!one för sin del numera valt sin : position och framtid, som de i värsta fallet, fullkomligt beroende af halsstarr:ga styrelser, skola försvara ;ch fullända, i trots af hur många aktioner, suspensioner och förföljelser som heldst! Lehmans suspension är orättvisa, förenad ned skandal; och en handling af det kungliga vansliet, så mycket obegripligare och dåraktigare, om den var fullkomligt obehöflig! Ar det skedtj: ndast för att visa herr Lehman magtens person1 ga missbelåtenhet med hans handlingssätt? Har nan verkligen kunnat ett enda ögonblick vara og enfaldig att tro det denne man skulle nunera, och märk! i principfrågor, sådana som dessa, lunda för hvad klockan är slagen och undandraga ig att som fordom stå i främsta ledet, deröre att han en gång mottog en tjenst i staten ch vid några tillfälten varit i detaljer eller ett ch annat speciellt fall af någon olika mening, n de radikale? Och har man tyckt att han icke edan stod nog högt i allmänna opinionen, efterom man nu. vill genom ett nytt martyrskap näjan påtvinga horom en fördubblad politisk beydelse och rollen af agiterande folktribun! — pe 4 Ke AA mfA — AV AR