hopen, för alt kasta en hel famn buketter 1 vagnarna. Efter att man vandrat en stund i Sorgenfri park och druckit ur dess berömda källa, der en af. Kongl. Maits egna trogna Jöjtnanter gjorde sig till munskänk för skandinaverna, fortsatte man vägen till Dyrehaven. När de första vagnarna ankommo till Fortuns, värdshus, voro de sista ännu nere i Lyngby, en fjerdingsväg derifrån; det var en karavan af det mest originella utseende, när man sålunda, från höjderna vid inträdet i skogstrakten, såg bakom sig hela denna omätliga svans, som i flera bugter slingrade sig fram öfver slätten. Vädret klarnade nu upp, solen öfversken den vackra nejden, och den herrligaste eftermiddag inträdde I närheten af jagtslottet Eremitagen, ett stycke in i Dyrehaven, var en middagsmåltid anordnad under ett enormt tält, tillhopakommet af stora segel ock pressenningar, hvilka blifvit uppfästade mellan träden. En oräknelig menmskomassa hade strömmat ut äfven hit för att åskåda festen, hvilken för öfrigt var öfver all beskrifning skön, hbjertlig och upprymmande. Bland talarne för tillfället utmärkte sig särdeles professor Clausen, gamle prosten Afzelius från Enköping, hvilken medföljt Upsalastudenterna, samt Grundtvig. Mot middagens slut antog det hela fullkomligt karakteren af en folkfest, i det att publiken utanför tältet, icke belåten med att höra musiken och sången, trängde sig in till sjelfva borden och småningom, så vidt utrymmet medgaf, mängde sig med det skandinaviska sällskapet och dess gäster. Intresset för att afhöra talen: var så stort, att många eleganta damer af de mest bildade klasserna trotsade trängsel och qvalm, för att få en plats helt invid borden. De kuskande bönderna voro alla inbjudna att deltaga i måltiden, och suto förtroligt blandade med studenter, borgare, professorer och embetsmän. Efter miåltidens slut begaf sig sällskapet till Klampenborgs vattenkursanstalt, hvars föreståndare, doktor Hjaltelin, inviterat alla att bese anläggningarne och bevista en konsert i den nyss färdiga konsertsalen, De flesta. af studenterna afmarcherade hit under sång, och det träffade sig så särdeles kuriöst att just som de uppstämde Kung Carl, passerade prinsen af Hessen förbi, — den presumtive thronarfvingen, som var gift med den ryska storfurstinnan! — han hade gilvit sig ut helt inkognito med blott en kammarherre under armen, men man får medge att han hade otur. Vid Klampenborg voro ytterligare många tusen menniskor samlade, och en stor del af natten tillbragtes här under sång och glädje. Ännu när jag begaf mig hemåt staden kl. 44, strömmade menniskor och vagnar ditut från Köpenhamn. I går afton voro de främmande gästerna inbjudna till en föreställning på kungliga theatern, der man, efter en prolog af Öhlenschläger, framsagd af fru Heiberg, kostymerad såsom Idun, gaf Holbergs Barselstue och Bournonvilles vackra ballatt Toreadoren,. Förmiddagarna hafva blifvit använda till att bese alla musåeer och samlingar. I Vor Frue kirke var arrangerad musik och sång, vid studenternas besök, och i Thorvaldsens museum mottogos äfvenledes de frammande utaf hufvudstadens konstnärer med en för tillfället författad sång, hvilken af studenterna besvarades med nigra andra. Det är från morgonen till sena natten en fullkomlig karnaval, musik och solsken, månsken och musik ! RO