salle direktoren Sin prOLcSst IHIOL UECSIULGL VIN av läggandet att biträda kemie-professoren vid en kurs å i färgning; och till stöd för sitt yttrande, att professorn, efter redan vunnen tillräcklig erfarenhet, saknade all fallenhet för en undervisning, hvilken : berodde af handläggning, fästade direktören direktionens uppmärksamhet derpå, huru ändamålslöst, eller utan allt afseende på elevernes både allmänna bildning och i synnerhet framtida lefnadsyrke, de vid laboratorium skeende beredningar vore disi: tribuerade eleverna emellan, så att dessa arbeten varit af en högst obetydlig eller ingen nytta. Direktionen anmodade direktören att föreslå för professorn, hvilka beredningar han borde göra till föremål för undervisningen under den nästföljande termin, och huru de borde emellan eleverna distribueras; men direktionen vidhöll sitt ifrågavarande beslut. Uti ett protokollet bilagdt, omständligt anförande uppgifver direktören, att han, som dittills, för upprätthållande af Institutets anseende, sjelfmant bestridt begge professorernas praktiska befattning, icke vidare kunde, i anseende till ett förloradt biträde inom sin familj och försvagad helsa, längre fortfara att, jemte sin egen, sköta mer än den fysiska professorns tjenst i verkstädernas administration; och likväl vore honom nu ålagdt att biträda professorn vid den färgnings-kurs, honom, enligt instruktion, ålåge att gifva. Det tillhörde visserligen direktören att bilda lärare; men direktionen kände, huru fruktlösa hans bemödanden i den vägen varit. I stället att förständiga lärarne att följa den praktiska riktning för undervisningen, som direktören alltid påyrkat, hade det varit dem tillåtet att inkomma med förklaringar af motsatt åsigt; och de hade slutligen rent ut tillkännagifvit, att de hvarken kunde eller ville befatta sig med vetenskapernas tillämpning till enskilda industrigrenar. Anförandet innehåller för öfrigt de aldrig felande bittra klagomålen öfver professorns totala oduglighet till praktisk lärare, d. v. s. till färgare. De ständiga klagomålen i denna riktning tyckas dock hafva bordt omkring 4858 och 41859 upp-it höra, i brist på föremål: den professor, som, oaktadt stadgarnes föreskrift, ensam funnits vid Institutet, befordrades derifrån; och tjensten lemnades obesatt, så att allt sedan år 4839 ingen professor vid Institutet funnits. Afven de först antagne adjunkterne hade redan tagit afsked; och af protokollerna synes, att då lärare sedermera tillförordnades, skedde det alltid på direktörens an-— -— AA SS VV KK UA — mälan och efter undergångna prof inom lärover-: ket. Det tyckes således, som hade belåtenhet och harmoni bordt infinna sig; men att så icke lärer hafva fullkomligt skett, vill synas af lärare-ombytena, som just vid denna tiden begynt blifva ovanligt täta, så att det till och med inträffat, att dylika antagits för dagspenning. Med upprepande af exemplen härå anse kommitterade sig icke böra upptaga tiden; de äro förvarade i protokollerna. Just i de sista åren hafva bittra anmärkningar och tvister ägt rum och till och med i offentliga blad väckt ett förargligt uppseende inom allmänheten, som sålunda blifvit invigd i Institutets hemligheter, åtminstone i den, att missnöje och split derinom finnas. Redan i åtskilliga år hafva, från lärare och andra, uppgifter om tillståndet och styrelsen inom Institutet blifvit offentligen gjorda, som äro. vida både bestämdare och skoningslösare, än hvad kommitterade, som bordt följa endast offentliga handlingar, ansett sig kunna i underdånighet framställa. En egenhet kan svårligen lemnas oanmärkt, eller att under och straxt efter den tid, då direktörens bittra klagomål, att han varit lemnad alldeles ensam och utan stöd inom hela Institu-! tet, som mest afhöras, äro lärare afskedade med ganska ampla betyg om skicklighet och nit, efter! längre tjenstetid. Dessa klagomål synas således rätt oförklarliga, men äro flera -gånger upprepade, för att förklara, hvarföre ett par grenar af Institutets bestämmelse blifvit försummade, nemligen ordnande af samlingarna och utgifvande af handlingar och underrättelser rörande slöjderna. Fivad det förra ämnet angår, så komma kommitterade att längre fram i underdånigbet yttra sig öfver det skick, hvaruti Institutets samlingar sig befinna, och deribland bibliotheket, vid hvars förökande och komplettering det, enligt stadgarna, är direktörens pligt att rådföra sig med lärarne, hvilket dock aldrig lärer hafva skett. Det sednare åter, eller utgifvande af underrättelser om slöjdernas tillstånd och framsteg, har, med undantag af ett enda obetydligt försök år 4858, blifvit alldeles uraktlåtet, ehuru påminnelser visst icke saknats, såsom till exempel direktions-ordförandens allvarliga anmärkning, hvilken till stor del föranledde den redan omnämhda schismen och brytningen år 4839. Direktionens protokoll för den 47 April sistlidne år innehåller betänkliga bidrag till kännedomen om tillståndet med Institutets bibliothek, arkif och samlingar i allmänhet. Tjenstförrättande sekreteraren hade ingifvit memorialer, hvari uppgifves, att bibliotheket är ofullständigt, likasom katalogerne deröfver, att dupletter och inkompletter finnas, 0. S. V.; alt registraturet Vore, hvad sekreteraren uppgifver att direktören kallat det, en sop-hög, och att det ännu ej kunnat ordnas; att kansliets handlingar, som varit i en kompleit förvirring, ändlligen bli:vit ordnade; att diarier öfver inoch utgångna expeditioner sedan år 1827 icke funnits förr än år 4845. Direktören, hörd öfver dessa uppgifter, påstod, att biblio