salle direktoren Sin prOLcSst IHIOL UECSIULGL VIN av
läggandet att biträda kemie-professoren vid en kurs
å
i färgning; och till stöd för sitt yttrande, att pro-
fessorn, efter redan vunnen tillräcklig erfarenhet,
saknade all fallenhet för en undervisning, hvilken :
berodde af handläggning, fästade direktören direk-
tionens uppmärksamhet derpå, huru ändamålslöst,
eller utan allt afseende på elevernes både allmän-
na bildning och i synnerhet framtida lefnadsyrke,
de vid laboratorium skeende beredningar vore dis- i:
tribuerade eleverna emellan, så att dessa arbeten
varit af en högst obetydlig eller ingen nytta. Di-
rektionen anmodade direktören att föreslå för pro-
fessorn, hvilka beredningar han borde göra till
föremål för undervisningen under den nästföljande
termin, och huru de borde emellan eleverna distri-
bueras; men direktionen vidhöll sitt ifrågavarande
beslut.
Uti ett protokollet bilagdt, omständligt anföran-
de uppgifver direktören, att han, som dittills, för
upprätthållande af Institutets anseende, sjelfmant
bestridt begge professorernas praktiska befattning,
icke vidare kunde, i anseende till ett förloradt
biträde inom sin familj och försvagad helsa, längre
fortfara att, jemte sin egen, sköta mer än den fy-
siska professorns tjenst i verkstädernas administra-
tion; och likväl vore honom nu ålagdt att biträ-
da professorn vid den färgnings-kurs, honom, en-
ligt instruktion, ålåge att gifva. Det tillhörde
visserligen direktören att bilda lärare; men di-
rektionen kände, huru fruktlösa hans bemödanden
i den vägen varit. I stället att förständiga lä-
rarne att följa den praktiska riktning för un-
dervisningen, som direktören alltid påyrkat, hade
det varit dem tillåtet att inkomma med förkla-
ringar af motsatt åsigt; och de hade slutligen
rent ut tillkännagifvit, att de hvarken kunde el-
ler ville befatta sig med vetenskapernas tillämp-
ning till enskilda industrigrenar.
Anförandet innehåller för öfrigt de aldrig fe-
lande bittra klagomålen öfver professorns totala
oduglighet till praktisk lärare, d. v. s. till färgare.
De ständiga klagomålen i denna riktning tyckas
dock hafva bordt omkring 4858 och 41859 upp-it
höra, i brist på föremål: den professor, som, oak-
tadt stadgarnes föreskrift, ensam funnits vid In-
stitutet, befordrades derifrån; och tjensten lemna-
des obesatt, så att allt sedan år 4839 ingen pro-
fessor vid Institutet funnits. Afven de först an-
tagne adjunkterne hade redan tagit afsked; och af
protokollerna synes, att då lärare sedermera till-
förordnades, skedde det alltid på direktörens an-
-— -—
AA SS VV KK
UA — -
mälan och efter undergångna prof inom lärover-:
ket. Det tyckes således, som hade belåtenhet och
harmoni bordt infinna sig; men att så icke lärer
hafva fullkomligt skett, vill synas af lärare-omby-
tena, som just vid denna tiden begynt blifva o-
vanligt täta, så att det till och med inträffat, att
dylika antagits för dagspenning. Med upprepande
af exemplen härå anse kommitterade sig icke böra
upptaga tiden; de äro förvarade i protokollerna.
Just i de sista åren hafva bittra anmärkningar och
tvister ägt rum och till och med i offentliga blad
väckt ett förargligt uppseende inom allmänheten,
som sålunda blifvit invigd i Institutets hemlighe-
ter, åtminstone i den, att missnöje och split der-
inom finnas. Redan i åtskilliga år hafva, från
lärare och andra, uppgifter om tillståndet och
styrelsen inom Institutet blifvit offentligen gjorda,
som äro. vida både bestämdare och skoningslösare,
än hvad kommitterade, som bordt följa endast
offentliga handlingar, ansett sig kunna i underdå-
nighet framställa.
En egenhet kan svårligen lemnas oanmärkt,
eller att under och straxt efter den tid, då di-
rektörens bittra klagomål, att han varit lemnad
alldeles ensam och utan stöd inom hela Institu-!
tet, som mest afhöras, äro lärare afskedade med
ganska ampla betyg om skicklighet och nit, efter!
längre tjenstetid. Dessa klagomål synas således
rätt oförklarliga, men äro flera -gånger upprepade,
för att förklara, hvarföre ett par grenar af Insti-
tutets bestämmelse blifvit försummade, nemligen
ordnande af samlingarna och utgifvande af hand-
lingar och underrättelser rörande slöjderna. Fivad
det förra ämnet angår, så komma kommitterade
att längre fram i underdånigbet yttra sig öfver
det skick, hvaruti Institutets samlingar sig be-
finna, och deribland bibliotheket, vid hvars för-
ökande och komplettering det, enligt stadgarna,
är direktörens pligt att rådföra sig med lärarne,
hvilket dock aldrig lärer hafva skett. Det sed-
nare åter, eller utgifvande af underrättelser om
slöjdernas tillstånd och framsteg, har, med un-
dantag af ett enda obetydligt försök år 4858,
blifvit alldeles uraktlåtet, ehuru påminnelser visst
icke saknats, såsom till exempel direktions-ordfö-
randens allvarliga anmärkning, hvilken till stor
del föranledde den redan omnämhda schismen
och brytningen år 4839.
Direktionens protokoll för den 47 April sist-
lidne år innehåller betänkliga bidrag till känne-
domen om tillståndet med Institutets bibliothek,
arkif och samlingar i allmänhet. Tjenstförrättande
sekreteraren hade ingifvit memorialer, hvari upp-
gifves, att bibliotheket är ofullständigt, likasom
katalogerne deröfver, att dupletter och inkom-
pletter finnas, 0. S. V.; alt registraturet Vore,
hvad sekreteraren uppgifver att direktören kallat
det, en sop-hög, och att det ännu ej kunnat
ordnas; att kansliets handlingar, som varit i en
kompleit förvirring, ändlligen bli:vit ordnade; att
diarier öfver in- och utgångna expeditioner sedan
år 1827 icke funnits förr än år 4845. Direktö-
ren, hörd öfver dessa uppgifter, påstod, att biblio-