VÄFVAREN I BRUGGE ). HISTORISK BERÄTTELSE ÅF L. REIN. XIX. Åtta dagar efter denna sorgliga hämdelse red Gabriela, ledsagad af några vänner, genom en nära intill Courtray belägen by. Blek, med sänkt hufvud, i svart drägt och med svart slöja, red hon långsamt oeh blickade sorgligt ut öfver de gula, vissnade ängarne till Courtray. Staden var genom stormning intagen dagen efter Guelfs död, och ståthållaren hade med alla de öfverblifne fransmännen mist flyktande begifva sig öfver fransyska gränsen. Så väl före, som efter Guelfs begrafning, hade i staden förblifvit stilla. Allt detta visste Gabriela. Hennes ledsagare, fadrens bästa vänner, hade af honom blifvit sände till Brögge, för att försigtigt underrätta henne om allt och hemta henne till Courtray. Han hade sjeli ej styrka härtill, så djupt kände han saknaden och smärtan af den älskade svärsonen. Men Gabriela hade varit starkare och undergifnare, än sorgbuden väntat, och endast i första ögonblicken, då hjertat sönderslets af det förkrossande slaget, var utbrottet af hennes smärta våldsamt och förtvifladt. Men sedan, då nu allt — allt var förloradt, hjertat icke mera hade något att hoppas, lifvet icke mera något värde, blef hon stillare och hennes ansigte antog ett förklaradt, smärtsamt leende. Så, hade hon begifvit sig från Brigge, sedan hon tröstat sin af förskräckelse insjuknade moder och ömt beredt allt för hennes vård och skötsel. ) Se A. B, JM 138, 139, 140, 141, 142, 143 145, 146 och 148, 0 0 0 CD 15, 124,