gendom, förskingrade den och bragte honom på obestånd. När pupillen sedermera blef gift, och hennes man ville uttaga arfvet, fanns icke något qvar af förmyrderens egendom, utan han sjelf njöt understöd af församlingens fattigkassa. Då laga domstol bör vara öfverförmyndare, bör den ock förpligtas att ärligen genomgå förmynderskapsprotokollen, samt efterse huru förmyndarne skötte sitt kall. Detta kunde leda till någon säkerhet och den visserligen större, än genom bibehållande af de tysta förmånsrätterna. Pessutom huru många förmyndare gifvas icke, som ej hafva fast egendom? Huru skall det då gå? Der kan icke någon inteckning i fastighet ifrågakomma, och den lösa egendomen kan lätt förskingras. Jag vill ej upptaga och vederlägga alla skäl, som här blifvit anförda för denna lags bibehållande. Men af Utskottets utredning af ärendet visas tillräckligt, att de tysta förmånsrätterna äro som säkerhet otillräckliga, för allmänna krediten skadliga, i ganska få fall nyttiga, hvarföre jag röstar för bifall till betänkandet. Biskop Holmström: Då jag vid föregående riksdagar varit ibland dem, som yrkat de tysta förmånsrätternas förvandlande till uppenbara, så bör jag nu tillkännagilva, att jog väl icke förändrat min åsigt af dessa förmånsrätters skadlighet, i synnerhet i det afseende, som nyss af en föregående talare anmärktes, nemligen att de eludera den säkerhet, som en inteckningshandling lofvär, men ej, så länge dessa hemliga förbehåll finnas, förmår prestera: men jag har dock, gammal vorden, lärt af åren och erfarenheten att icke med alltför stor ifver yrka borttagandet af det, om ock otillräckliga skydd för omyndigas rätt, hvilket förmenas innehållas uti bibehållandet af nuvarande lagstadgande. Är ock detta skydd oftare en opinionssak, än en verklighet, så är dock denna opinion ett så allmänt och så aktningsvärdt tänkesätt, alt jag anser lagstiftningen med samvetsgrannaste varsamhet böra undvika äfven blotta skenet af någon rubbning i det, som för hvar och en bör vara heligt, betryggandet af de värnlösas rätt. Detta kan, efter mitt förmenande, näppeli gen ske utan att, på sanvma gång som de tysta förmånsrätterna nedsättas under inteckningen, någon annan och bättre säkerhet åt barnaarf beredes. Väl är något sådant försökt genom Lag-utskottets betänkande M 44, i anledning af Kongl. Maj:ts nådiga proposition om förändring af 23 kap. 1 Ärfdabalken; men då dessa förslag kunna åtskiljas, det ena antagas och det andra förkastas, så kan opinionen deraf icke finna sig tryggad, utan tvärtom den misstanka ådragas den lagstiftande makten, att den icke hear fullt allvar att substituera en verklig säkerhet för omyndigs gods i stället för den till en del imaginära som nu förefinnes. Ehuru jag väl af föregående riksdagars erfarenbet fruktar att de välmenta förslag, som i dag här blifvit framställde, såsom om inteckning af omyndigs arf i förmyndares fastighet, om förmyndareförordnandens publicerande o. s. v., icke vinna framgång, så ville jag dock, på skäl som doktor Anjou anfört, icke tillstyrka afslag å detta betänkande, utan endast återremiss, på det Utskottet måtte komma i tilifälle att tillse, om icke de förslag, som innehållas i N:ris 14 och 435, kunde i ett betänkande sammanfattas, så att man kunde vara viss att de på en gång i ett sammanhang antoges, d. ä. att någon säkrare kontroil på förmyndare vunnes, på samma gång som den tysta förmånsrätten i hans egendom upphörde. Med biskop Holmström förenade sig biskop Bruhn. Biskop Agardh: Jag kan vara kort, sedan mina åsigter på ett ädelt sätt blifvit uttryckte af professor Fries. Men på det jag icke må synas hänförd af sjelfva framställningssättet, beder jag få göra cen anmärkning i denna sak, hvarpå, som mig synes, man icke fästat uppmärksamhet. Om utskottets förslag kommer till stånd, så skulle ett nytt slags bedrägeri, här förut okändt, men af den vådligaste beskaffenhet, deraf kunna uppstå. Om, såsom blifvit föreslaget, myndlings medel skulle sättas efter alla inteckningar, så hade förmyndaren i sin makt, att genom fingerade intecEmuger i sin ogondam, hvaromat han på annat sätt kunde förskaffa sig eller sina egna barn valuta, afhända sin myndling hela det arf han för dess räkning förvaltade. Ett alldeles likartadt sätt till undansnillande af dess fordran skulle kunna användas som nu blifvit användt genom försäljning af lösörebo, för att undansnilla detsamma sina fordringsegare. Frestelsen för en sådan undansnillning till förmån för egna arfvingar inom de högre klasserna skulle måhända blifva lika stor, som frestelsen visat sig vara att göra fingerade lösöreköp i det sednare. Ett förderfligt inflytande skulle visa sig deraf på den svenska redligheten, och långt ifrån att den allmänna krediten derigenom skulle stärkas, fruktar jag att den skulle derigenom alldeles upphöra. Jag anser således, att förslaget blir återremitteradt i den syftning, att hvad utskottet föreslagit må användas på allmänna medel, men icke på barnaarf. Komminister Bergstrand: Ehuru jag medger att jag icke är qvalificerad att göra en efterskörd på ett fält, som blifvit så noga afmejadt som det ifrågavarande, så anser jag mig dock, emedan jag uraktlåtit att instämma i den ena eller den andra af de här uttalade åsigterna, skyldig att i korthet redogöra för det tillstyrkande votum jag tänker afgifva. Förslaget synes mig både väl och utförligt motiveradt i den nåd. propositionen, och det höglofl. Lagutskottet har äfven med all samvetsgrannhet och omhugsan betraktat det vigtiga ärendet från alla sidor. Skäl och motskäl hafva så väl härvid som under diskussionen i dag blifvit mot hvarandra afvägde. Man har sagt, att hjertat dikterat lagen om de tysta förmånsrätterna för de omyndiga; det är vackert, det är sannt; men i vår tid vill äfven förståndet hafva ett ord med i laget. Frågan är huruvida en allmän orättvisa i detta fall kan undvaras eller icke; jag tror att den kan och bör undvikas. Det ligger en omening uti att kalla en inteckning en säkerhet, om den icke får innebära en säkerhet. Olägenheterna af de tysta förmånsrätterna äro verkliga, bestämdt gifna, fördelarna för de omyndige att ega en sådan rä tt äro vilkorliga och. såsom det blifvit sagdt, meral. TAR a a RR RR a KR I