gendom, förskingrade den och bragte honom på obe-
stånd. När pupillen sedermera blef gift, och hennes
man ville uttaga arfvet, fanns icke något qvar af för-
myrderens egendom, utan han sjelf njöt understöd
af församlingens fattigkassa. Då laga domstol bör
vara öfverförmyndare, bör den ock förpligtas att är-
ligen genomgå förmynderskapsprotokollen, samt ef-
terse huru förmyndarne skötte sitt kall. Detta kun-
de leda till någon säkerhet och den visserligen stör-
re, än genom bibehållande af de tysta förmånsrätter-
na. Pessutom huru många förmyndare gifvas icke,
som ej hafva fast egendom? Huru skall det då gå?
Der kan icke någon inteckning i fastighet ifrågakom-
ma, och den lösa egendomen kan lätt förskingras.
Jag vill ej upptaga och vederlägga alla skäl, som här
blifvit anförda för denna lags bibehållande. Men af
Utskottets utredning af ärendet visas tillräckligt, att
de tysta förmånsrätterna äro som säkerhet otillräck-
liga, för allmänna krediten skadliga, i ganska få fall
nyttiga, hvarföre jag röstar för bifall till betän-
kandet.
Biskop Holmström: Då jag vid föregående riksda-
gar varit ibland dem, som yrkat de tysta förmåns-
rätternas förvandlande till uppenbara, så bör jag nu
tillkännagilva, att jog väl icke förändrat min åsigt
af dessa förmånsrätters skadlighet, i synnerhet i det
afseende, som nyss af en föregående talare anmärk-
tes, nemligen att de eludera den säkerhet, som en
inteckningshandling lofvär, men ej, så länge dessa
hemliga förbehåll finnas, förmår prestera: men jag
har dock, gammal vorden, lärt af åren och erfaren-
heten att icke med alltför stor ifver yrka borttagan-
det af det, om ock otillräckliga skydd för omyndigas
rätt, hvilket förmenas innehållas uti bibehållandet af
nuvarande lagstadgande. Är ock detta skydd oftare
en opinionssak, än en verklighet, så är dock denna
opinion ett så allmänt och så aktningsvärdt tänke-
sätt, alt jag anser lagstiftningen med samvetsgranna-
ste varsamhet böra undvika äfven blotta skenet af
någon rubbning i det, som för hvar och en bör va-
ra heligt, betryggandet af de värnlösas rätt. Detta
kan, efter mitt förmenande, näppeli gen ske utan att,
på sanvma gång som de tysta förmånsrätterna ned-
sättas under inteckningen, någon annan och bättre
säkerhet åt barnaarf beredes. Väl är något sådant
försökt genom Lag-utskottets betänkande M 44, i
anledning af Kongl. Maj:ts nådiga proposition om
förändring af 23 kap. 1 Ärfdabalken; men då dessa
förslag kunna åtskiljas, det ena antagas och det an-
dra förkastas, så kan opinionen deraf icke finna sig
tryggad, utan tvärtom den misstanka ådragas den
lagstiftande makten, att den icke hear fullt allvar att
substituera en verklig säkerhet för omyndigs gods i
stället för den till en del imaginära som nu före-
finnes. Ehuru jag väl af föregående riksdagars er-
farenbet fruktar att de välmenta förslag, som i dag
här blifvit framställde, såsom om inteckning af o-
myndigs arf i förmyndares fastighet, om förmyndare-
förordnandens publicerande o. s. v., icke vinna fram-
gång, så ville jag dock, på skäl som doktor Anjou
anfört, icke tillstyrka afslag å detta betänkande, utan
endast återremiss, på det Utskottet måtte komma i
tilifälle att tillse, om icke de förslag, som innehål-
las i N:ris 14 och 435, kunde i ett betänkande sam-
manfattas, så att man kunde vara viss att de på en
gång i ett sammanhang antoges, d. ä. att någon
säkrare kontroil på förmyndare vunnes, på samma
gång som den tysta förmånsrätten i hans egendom
upphörde.
Med biskop Holmström förenade sig biskop Bruhn.
Biskop Agardh: Jag kan vara kort, sedan mina
åsigter på ett ädelt sätt blifvit uttryckte af professor
Fries. Men på det jag icke må synas hänförd af
sjelfva framställningssättet, beder jag få göra cen an-
märkning i denna sak, hvarpå, som mig synes, man
icke fästat uppmärksamhet. Om utskottets förslag
kommer till stånd, så skulle ett nytt slags bedrägeri,
här förut okändt, men af den vådligaste beskaffen-
het, deraf kunna uppstå. Om, såsom blifvit föresla-
get, myndlings medel skulle sättas efter alla inteck-
ningar, så hade förmyndaren i sin makt, att genom
fingerade intecEmuger i sin ogondam, hvaromat han
på annat sätt kunde förskaffa sig eller sina egna
barn valuta, afhända sin myndling hela det arf han
för dess räkning förvaltade. Ett alldeles likartadt
sätt till undansnillande af dess fordran skulle kunna
användas som nu blifvit användt genom försäljning
af lösörebo, för att undansnilla detsamma sina for-
dringsegare. Frestelsen för en sådan undansnillning
till förmån för egna arfvingar inom de högre klas-
serna skulle måhända blifva lika stor, som frestelsen
visat sig vara att göra fingerade lösöreköp i det sed-
nare. Ett förderfligt inflytande skulle visa sig deraf
på den svenska redligheten, och långt ifrån att den
allmänna krediten derigenom skulle stärkas, fruktar
jag att den skulle derigenom alldeles upphöra.
Jag anser således, att förslaget blir återremitteradt
i den syftning, att hvad utskottet föreslagit må an-
vändas på allmänna medel, men icke på barnaarf.
Komminister Bergstrand: Ehuru jag medger att
jag icke är qvalificerad att göra en efterskörd på ett
fält, som blifvit så noga afmejadt som det ifrågava-
rande, så anser jag mig dock, emedan jag uraktlåtit
att instämma i den ena eller den andra af de här
uttalade åsigterna, skyldig att i korthet redogöra för
det tillstyrkande votum jag tänker afgifva. Försla-
get synes mig både väl och utförligt motiveradt i
den nåd. propositionen, och det höglofl. Lagutskottet
har äfven med all samvetsgrannhet och omhugsan
betraktat det vigtiga ärendet från alla sidor. Skäl
och motskäl hafva så väl härvid som under diskus-
sionen i dag blifvit mot hvarandra afvägde. Man
har sagt, att hjertat dikterat lagen om de tysta för-
månsrätterna för de omyndiga; det är vackert, det
är sannt; men i vår tid vill äfven förståndet hafva
ett ord med i laget. Frågan är huruvida en allmän
orättvisa i detta fall kan undvaras eller icke; jag
tror att den kan och bör undvikas. Det ligger en
omening uti att kalla en inteckning en säkerhet, om
den icke får innebära en säkerhet. Olägenheterna
af de tysta förmånsrätterna äro verkliga, bestämdt
gifna, fördelarna för de omyndige att ega en sådan
rä tt äro vilkorliga och. såsom det blifvit sagdt, meral.
TAR a a RR RR a KR I