VÄFVAREN I BRUGGE ).
HISTORISK BERÄTTELSE AF 1. REIN.
XVI.
Efter fyra månader en morgonstund blef det
hastigt lifligare i Brugge, än det på länge varit.
Utur husen kommo gubbar och qvinnor, och de
från Yperporten framilande barnen ropade högt:
Peter Konink, Peter Konink!
Denne kom verkligen, ridande framför en bär-
bår, i hvilken den svårt sårade Wilhelm Juliers
låg. Denne hade bedt Peter Konink, att antin-
gen sjelf följa sig till Brögge, eller tillåta Guelf
det. Han ville der helas från den erhållna bles-
syren, som dagligen försämrades. Ehuru ogerna
Peter Konink skiljde sig från hären, medföljde
han likväl sjelf, för att, efter en kort timmas
återseende, bespara Guelf och Gabriela smärtan af
ett förnyadt afsked.
Peter Konink kom i närheten af sitt hus, red
dit och sade till den i dörren stående Rinhilda:
Med Flandern går det väl, Guelf helsar sin hu-
stru och dig; regenten är sårad; endast en timma
blir jag hos er, för att ytterligare säga, att Guell
befinner sig väl och att friheten i Flandern dag-
ligen tilltager.
Sedan red han åter till båren och följde den
sjuke till slottet.
Flanderns sak stod verkligen ganska väl. Alla
landets innevånare, sjelfva borgarne i Gent, hvilka
någon tid biträdt konung Philip, hade gripit til
vapen emot Frankrike och samlat sig under Peter
Koninks fana. Alla städerne hade affallit och
befunno sig i Flandrarnes händer. Endast den
befästa staden Courtray återstod att intaga, ty dit
hade den flyktade ståthållaren och de fördrifna
fransmännen kastat sig. Innevånarne hade mås!
lemna staden, som var väl försedd med proviant
) Se A. B. JF 138, 139, 140, 141, 142, 143, 144,
145 och 146.