VÄFVAREN I BRUGGE ). HISTORISK BERÄTTELSE AF 1. REIN. XVI. Efter fyra månader en morgonstund blef det hastigt lifligare i Brugge, än det på länge varit. Utur husen kommo gubbar och qvinnor, och de från Yperporten framilande barnen ropade högt: Peter Konink, Peter Konink! Denne kom verkligen, ridande framför en bärbår, i hvilken den svårt sårade Wilhelm Juliers låg. Denne hade bedt Peter Konink, att antingen sjelf följa sig till Brögge, eller tillåta Guelf det. Han ville der helas från den erhållna blessyren, som dagligen försämrades. Ehuru ogerna Peter Konink skiljde sig från hären, medföljde han likväl sjelf, för att, efter en kort timmas återseende, bespara Guelf och Gabriela smärtan af ett förnyadt afsked. Peter Konink kom i närheten af sitt hus, red dit och sade till den i dörren stående Rinhilda: Med Flandern går det väl, Guelf helsar sin hustru och dig; regenten är sårad; endast en timma blir jag hos er, för att ytterligare säga, att Guell befinner sig väl och att friheten i Flandern dagligen tilltager. Sedan red han åter till båren och följde den sjuke till slottet. Flanderns sak stod verkligen ganska väl. Alla landets innevånare, sjelfva borgarne i Gent, hvilka någon tid biträdt konung Philip, hade gripit til vapen emot Frankrike och samlat sig under Peter Koninks fana. Alla städerne hade affallit och befunno sig i Flandrarnes händer. Endast den befästa staden Courtray återstod att intaga, ty dit hade den flyktade ståthållaren och de fördrifna fransmännen kastat sig. Innevånarne hade mås! lemna staden, som var väl försedd med proviant ) Se A. B. JF 138, 139, 140, 141, 142, 143, 144, 145 och 146.