de trenne Nordiska rikena, hvilka i nyare tide bidragit till deras yttre anseende och inre ut veckling. Sålunda lästes af Svenska namn: Geijer Atterbom, Tegner, Berzelius, Byström, Thor Petre, m. fl.; af Norska: Herman Wedel Jarls berg, Schultz, Sverdrup, J. Aall, Dahl, H. Foss m. fl... samt af Danska: Thorvaldsen, Oehlenschlä ger, Grundtwig, Rask, Schouw, Clausen, va: fl Ofvanför dessa sköldar voro anbragta andra, pi hvilka lästes namn af utmärkta män af de trennt folken, tillhörande förflutna mer och mindre af. lägsna tider. I ena ändan af lokalen var en målad dekoration, föreställande en klippa, på hvilka de trenne rikenas flaggor svajade, och den motsvarande ändan föreställde skog, der man såg trenne sköldar, hvardera tecknad med ett af de Nordiska lejonen. Talarstolen, rikt draperad med hermelin och purpur, hade på hvardera sidan en staty af Bissen, föreställande Apollo och Minerva Salen var upplyst af 42 ljuskronor, förenade med gröna guirlander. Det hela skall hafva varit på en gång högst imposant och enkelt. KI. half 8 öppnades dörrarne, och det långa tåget af omkring 4600 personer inträdde. Utom de främmande och Danska studenterne såg man der alla universitetets lärare och borgarrepresentanterne. flere auktoriteter och embetsmän, bland hvilka sednare öfverhofmarskalken och chefen för Danska Konungens hof, Hr Levetzan, öfverstallmästaren grefve Danneskjold-Samsoe, samt kommendanten i Köpenhamn, poeter, skådespelare, kompositörer och konstnärer m. fl. Efter afsjungandet af en sång, och sedan lektor Krieger hållit ett tal, intogs supen, som serverades ur kallt kök, hvarjemte på serskilda bord var tillgång på drickesvaror af flera slag. Efter supåns slut åter sång och tal. Hr Ploug tackade studenterne från Upsala för sist, och böd dem välkomna; hans tal besvarades af magister docens Peterson. — Kandidat Poulsen föreslog skålen för Christianias universitet och studenter, för hvilken studeranden Sundt tackade. Magister Hammerich gaf toasten för Lunds universitet och studenter, hvilken besvarades af kandidat Wimmerstedt. Skålar druckos äfven för Helsingfors universitet och för Islaud. En mängd andra skålar tömdes dessutom, såsom för Nordens enhet, för konsten i Norden m. fl. Då en af talarne anspelade derpå, att Nordens båda Konungar, Oscar och Christian VIII, visat sig välvilligt stämda för det nu verkställda studentmötet, afbröts han af lifliga bifallsrop. Det tal, som synes framför alla de andra hafva gjort sensation, var Orla Lehmans. Det är ett mästerstycke af manlig och djup vältalighet. Då han nedsteg från talarstolen, der han ofta afbröts af stormande bifallsrop, lyftades han af studenterne och bars i triumf kring salen. , Följande dagen den 23 var skogsparti. Bönderne kring Köpenhamn hade infunnit sig med hästar och vagnar till studenternes begagnande, och flere af hufvudstadens invånare hade äfven ställt ekipager till deras disposition. Vagnarnes antal var omkring 430, och tåget gick genom stadens hufvudgator ut genom österport till Fredriksdal, der en dejeuner intogs. Derifrån körde man till lustslottet Sorgenfri, der studenterne spatserade i parken, och den Svenska sångföreningen uppstämde flere af sina sånger. Vidare begaf man sig till Dyrehaven, der middagen skulle intagas.. Ett stort tält var uppslaget, hvilket kunde rymma 4200 personer, och i detta serverades middagen. Svenska, Norska och Danska fanor svajade från tältet. Sällskapet saluterades vid ankomsten med kanonskott. Tal, verser och skålar omvexlade; men vi hinna ej, för tidens korthet, att derom nämna något utförligare. Bland talarne var den bekante bonden från Schleswig, Laurids Skau, som helsade studenterne från Schleswigs bönder, och besvarades med hurrarop. Oaktadt det mindre gynnande vädret, hade en talrik menniskoskara infunnit sig i Dyrehaven. En del af studenterne återvände om aftonen på ångfartyg, en del gjorde kursen till lands. Den 26 gafs enkom för studenterna en representation på kungliga teatern, hvilken började med en prolog af Oehlenschläger, i hvilken Idun, föreställd af fru Heiberg, böd de resande vara välkomna. Derefter uppfördes Barselstuen, samt balletten Torreadoren af Bournonville, som sjelf, jemte mamsell Nielsen, deri uppträdde. Efter spektaklets slut ropades ett lefve den Danska scenen!v hvilket besvarades med niofaldiga hurrarop. Konditorerne i teaterhuset serverade rafraichissementer, utan att för dem vilja emottaga betalning.