Pjatt afgöra, huruvida de s. k. tysta förmånsrätterna
ce lböra afskaffas eller bibehållas, så bör ingen tvekan i
slmin tanka äga rum, då den garanti de lemna i fa-
.Istighet, som hvar dag. som heldst kan afyttras, är
jlofullkomlig och motverkar sig sjelf. Den är ofull-
flkomlig, ty förmånsrätten framför inteckning gäller
-licke enligt gamla lagen, om denna är äldre än för-
i mynderskapet. Hvad hindrar då förmyndare att af-
-Isäga sig förmynderskapet i dag, låta inteckna sin
.Jegendom i morgon och sedan återtaga förmyndare-
-Ikallet? Då har inteckningen förmänsrätt framför
omyndigs egendom. Den motverkar sitt eget ända-
mål, ty den afskräcker skicklige och vederhäfiige
män att åtaga sig förmynderskap och blottställer dem
att se sig genom dessa samma tysta förmånsrätter be-
-Jröfvade den sikerhet de sökt och vunnit genom in-
-Iteckning i annans fastighet.
- Om man således behjertar de omyndiges rätt, må
Iman försäkra den på bättre sätt, än genom dessa
tysta förmånsrätter, hvilka visat sig så skadliga för
den allmänna krediten och öfverändakasta sjelfva det
begrepp som är fästadt vid fast pant. Den är ej nu
TIfast, utan så lös och osäker, som någonting i verl-
iden. Men som det högv. ståndet synes vara böjdt
att ännu bibehålla dessa tysta förmånsrätter, som
Iborde vara utesiutne ifrån all öppen och ärlig lag-
stiftning, innan någon bättre garanti blifvit uppställd
för vården af omyndigas egendom, så anhåller jag
vördsamt att äterremiss för detta ändamål måtte be-
lviljas, på det frågan om förmyndarekamrar eller än-
drade föreskrifter för förvaltningen af omyndigas
medel må kunna i ett sammanhang med de tysta
förmånsrätterna behandlas och afgöras.
Doktor Sandberg: Jag är ingalunda obenägen att
fråntr äda en förr yttrad mening, så vida andra och
bättre skäl kunna verka en förändrad öfvertygelse.
Men om någon tvekan egt rum. har den blifvit ut-
plånad af det som professor Fries med så mycken
värma anfört; ty man vädjar icke förgäfves till fa-
derskänslan - Men det måste dock, såsom en annan
anmärkt, betraktas såsom ett ekonomiskt samhbälls-
ärende. Och efter öfvervägandet af alla skäl kan jag
icke frångå samma åsigt, som häruti yttrades vid si-
sta riksdag. eller att barnarf bör hos förmyndare
oibehåna förmånsröit framför annan intecknad skuld,
1 länge ingen bättre utväg finnes att skydda de o-
myndiges egendom. Skälen för en motsatt mening
vill jag i korhet genomgå:
a) Omyndig har ej tillförlitlig säkerhet, ty förmyn-
I daren kan sälja sin fasta egendom. Medgifves, Men
så länge han eger fastighet, hafva dock barn-arfsmed-
len förmånsrätt. Afhänder han sig den och sådant
anses såsom bevis på ohestånd, lärer väl förmynder-
skapet snart öfverflyttas på annor man och den förre
nödgas göra redo för sig.
b) Omyndigs egendom har härigenom icke tillför-
litlig säkerhet, ty den kan af förmyndaren vara ut-
I länt till en annan emot en inteckning, hvilken dock
jhos denne sistnämnde måste postponeras cn äldre
tyst förmänsrätt,. Medgifves äfven. Men den tysta
j förmånsrätt ten hos låntzgaren måste ju också vara el
I barnarf, som sålunda räddas. Och om tillgång sak-
I nas för de till honom utlånte och intecknade arfs-
medel, så blifva de ju också räddade genom deras
tysta förmånsrätt hos förmyndaren. Förlusten träf-
I far visserligen i sådant fall gifvaren och hans få-
milj, men den kan lättare bäras medan fadren iefver,
än om den skulle drabba faderlösa barn.
c) Förmyndare kan, efter afsäge!se af förmynder-
jskap på en kort tid, derunder upptaga och låta in-
teckna lån, hvilket, då han sedermera återtager för-
mynderskapet, får förmånsrätt framför pupillmedlens.
Medgifves. I min hemort är dock sådant nästan o-
kä indt, och det klandras med skäl säsom orätt och
jelt gäckeri med lagen. Mot orätt och missbruk skall
iman söka stadga korrektiver. Det blifver väl icke
Imera rätt att alltid, utan sådan omväg, låta pupill-
I medel postponeras intecknad skuld.
d) Förmyndare kan derigenom hindras alt erhålla
förmånliga lån på fastighet. Medgifves äfvenledes;
men är vinsten deraf så stor, att man fördenskull bör
uppoffra det lilla skydd som barnarf nu eger? eller
är det så säkert, att det styrker krediten då man
lältar utvägarne till län? Förmågan att betala är
kreditens grundval, men ökas den verkligen genom
de tysta förmånsrätternas borttagande? Jag tror det
näppeligen.
Man har sagt, att de som så högljudt klaga öfver
:den allmänna nöden och förlägenheten borde vara
I benägne för förslaget. Jag tillhörer deras antal, och
kunde den värde talaren öfvertyga mig, att den ifrå-
Igavarande förändringen skulle medföra den ringaste
ibjelp härutinnan, vore det för mig det kraftigate
skäl till bifall. Men vinsten deraf blir välingen an-
nan än att snart sagdt alla oOmyndiga barns egendom
äfven kommer att brista mark om mark uti de dag-
ligen tilltagande konkurserna. Hvad gagn sådant
skulle medföra, kan jag icke inse.
Man har sagt alt en lag, som så lätt kan eluderas
och göras kraftlös, är sämre än ingen, och bör upp-
häfvas. Men hviiket är väl det bud både i gudom-
lig och mensklig lag, som ej kan antingen öfverträdas
ellår gäckas och kringgås? — Man har talat om hem-
lighet, svek och bedrägeri å den ena sidan, och om
öppenhet, redlighet och förtroende å den andra. Det
är väl just ingen hemlighet att någon är förmynda-
re, och merändels kan den, fom är angelägen, i det
närmaste derom erhåila full visshet utur domstolar-
nes förmyndare-protokoller. Att allt barnaarf skulle
hos förmyndaren intecknas, vore visserligen en mera
säker och fullkomligen offentlig utväg. Men jag
fruktar att i sådant fall mången, till förmynderskap
mest lämplig person skall undandraga sig det, så vidt
han kan. Jag medgifver af allt hjerta, att det hos
förmyndaren fordras mera redlighet och kärlek tiil
de barn, hvilkas egendom han förvaltar, än det for-
dras fastighet. — Handlar han redligt, samvetsgrannt
och vaksamt, så behöfver ju icke förmånsrätten gö-
ras gällande; men handlar han oredligt eller vårds-
löst eller mindre uppmärksamt, så är det ju godt
för de värnlösa att hafva regress till hans egendom
framför någon annan.
Endast för förändring skulie jag vilja medgifva, att
uppbörd och allmänna medel m. m. postponeras in-
teckning, och att gifven prioritet hos förmyndaren
endast bibehålles ät barn-arf. (Slutet följer.)