Pjatt afgöra, huruvida de s. k. tysta förmånsrätterna ce lböra afskaffas eller bibehållas, så bör ingen tvekan i slmin tanka äga rum, då den garanti de lemna i fa.Istighet, som hvar dag. som heldst kan afyttras, är jlofullkomlig och motverkar sig sjelf. Den är ofullflkomlig, ty förmånsrätten framför inteckning gäller -licke enligt gamla lagen, om denna är äldre än föri mynderskapet. Hvad hindrar då förmyndare att af-Isäga sig förmynderskapet i dag, låta inteckna sin .Jegendom i morgon och sedan återtaga förmyndare-Ikallet? Då har inteckningen förmänsrätt framför omyndigs egendom. Den motverkar sitt eget ändamål, ty den afskräcker skicklige och vederhäfiige män att åtaga sig förmynderskap och blottställer dem att se sig genom dessa samma tysta förmånsrätter be-Jröfvade den sikerhet de sökt och vunnit genom in-Iteckning i annans fastighet. Om man således behjertar de omyndiges rätt, må Iman försäkra den på bättre sätt, än genom dessa tysta förmånsrätter, hvilka visat sig så skadliga för den allmänna krediten och öfverändakasta sjelfva det begrepp som är fästadt vid fast pant. Den är ej nu TIfast, utan så lös och osäker, som någonting i verliden. Men som det högv. ståndet synes vara böjdt att ännu bibehålla dessa tysta förmånsrätter, som Iborde vara utesiutne ifrån all öppen och ärlig lagstiftning, innan någon bättre garanti blifvit uppställd för vården af omyndigas egendom, så anhåller jag vördsamt att äterremiss för detta ändamål måtte belviljas, på det frågan om förmyndarekamrar eller ändrade föreskrifter för förvaltningen af omyndigas medel må kunna i ett sammanhang med de tysta förmånsrätterna behandlas och afgöras. Doktor Sandberg: Jag är ingalunda obenägen att fråntr äda en förr yttrad mening, så vida andra och bättre skäl kunna verka en förändrad öfvertygelse. Men om någon tvekan egt rum. har den blifvit utplånad af det som professor Fries med så mycken värma anfört; ty man vädjar icke förgäfves till faderskänslan Men det måste dock, såsom en annan anmärkt, betraktas såsom ett ekonomiskt samhbällsärende. Och efter öfvervägandet af alla skäl kan jag icke frångå samma åsigt, som häruti yttrades vid sista riksdag. eller att barnarf bör hos förmyndare oibehåna förmånsröit framför annan intecknad skuld, 1 länge ingen bättre utväg finnes att skydda de omyndiges egendom. Skälen för en motsatt mening vill jag i korhet genomgå: a) Omyndig har ej tillförlitlig säkerhet, ty förmynI daren kan sälja sin fasta egendom. Medgifves, Men så länge han eger fastighet, hafva dock barn-arfsmedlen förmånsrätt. Afhänder han sig den och sådant anses såsom bevis på ohestånd, lärer väl förmynderskapet snart öfverflyttas på annor man och den förre nödgas göra redo för sig. b) Omyndigs egendom har härigenom icke tillförlitlig säkerhet, ty den kan af förmyndaren vara utI länt till en annan emot en inteckning, hvilken dock jhos denne sistnämnde måste postponeras cn äldre tyst förmänsrätt,. Medgifves äfven. Men den tysta j förmånsrätt ten hos låntzgaren måste ju också vara el I barnarf, som sålunda räddas. Och om tillgång sakI nas för de till honom utlånte och intecknade arfsmedel, så blifva de ju också räddade genom deras tysta förmånsrätt hos förmyndaren. Förlusten träfI far visserligen i sådant fall gifvaren och hans fåmilj, men den kan lättare bäras medan fadren iefver, än om den skulle drabba faderlösa barn. c) Förmyndare kan, efter afsäge!se af förmynderjskap på en kort tid, derunder upptaga och låta inteckna lån, hvilket, då han sedermera återtager förmynderskapet, får förmånsrätt framför pupillmedlens. Medgifves. I min hemort är dock sådant nästan o kä indt, och det klandras med skäl säsom orätt och jelt gäckeri med lagen. Mot orätt och missbruk skall iman söka stadga korrektiver. Det blifver väl icke Imera rätt att alltid, utan sådan omväg, låta pupillI medel postponeras intecknad skuld. d) Förmyndare kan derigenom hindras alt erhålla förmånliga lån på fastighet. Medgifves äfvenledes; men är vinsten deraf så stor, att man fördenskull bör uppoffra det lilla skydd som barnarf nu eger? eller är det så säkert, att det styrker krediten då man lältar utvägarne till län? Förmågan att betala är kreditens grundval, men ökas den verkligen genom de tysta förmånsrätternas borttagande? Jag tror det näppeligen. Man har sagt, att de som så högljudt klaga öfver :den allmänna nöden och förlägenheten borde vara I benägne för förslaget. Jag tillhörer deras antal, och kunde den värde talaren öfvertyga mig, att den ifråIgavarande förändringen skulle medföra den ringaste ibjelp härutinnan, vore det för mig det kraftigate skäl till bifall. Men vinsten deraf blir välingen annan än att snart sagdt alla oOmyndiga barns egendom äfven kommer att brista mark om mark uti de dagligen tilltagande konkurserna. Hvad gagn sådant skulle medföra, kan jag icke inse. Man har sagt alt en lag, som så lätt kan eluderas och göras kraftlös, är sämre än ingen, och bör upphäfvas. Men hviiket är väl det bud både i gudomlig och mensklig lag, som ej kan antingen öfverträdas ellår gäckas och kringgås? — Man har talat om hemlighet, svek och bedrägeri å den ena sidan, och om öppenhet, redlighet och förtroende å den andra. Det är väl just ingen hemlighet att någon är förmyndare, och merändels kan den, fom är angelägen, i det närmaste derom erhåila full visshet utur domstolarnes förmyndare-protokoller. Att allt barnaarf skulle hos förmyndaren intecknas, vore visserligen en mera säker och fullkomligen offentlig utväg. Men jag fruktar att i sådant fall mången, till förmynderskap mest lämplig person skall undandraga sig det, så vidt han kan. Jag medgifver af allt hjerta, att det hos förmyndaren fordras mera redlighet och kärlek tiil de barn, hvilkas egendom han förvaltar, än det fordras fastighet. — Handlar han redligt, samvetsgrannt och vaksamt, så behöfver ju icke förmånsrätten göras gällande; men handlar han oredligt eller vårdslöst eller mindre uppmärksamt, så är det ju godt för de värnlösa att hafva regress till hans egendom framför någon annan. Endast för förändring skulie jag vilja medgifva, att uppbörd och allmänna medel m. m. postponeras inteckning, och att gifven prioritet hos förmyndaren endast bibehålles ät barn-arf. (Slutet följer.)