ME heten och bevaka sin rätt. Man besinne att, tvärtemot hvad här biifvit uppgifvet, de omyndige egt ingen förmänpsrätt framför äldre inteckningar, utan blott i den ordning som medlen blifvit emottagne. ; Bland de svagaste här uppgifna skälen för afskaffande: af de omyndiges förmånsrätt (att de äro lysta, har jag icke hört nägon försvara), äro onekligen, att de för närvarande icke alltid skydda rätt. att de lätt kunnat ostraffadt eluderas. Men hvilken lagstiftning skulle väl kunna förekomma a!la ilifundiga vinglerier? Vore då icke naturligare, att emot dessa söka korrektiver. än afskaffa hela lagen? Skola vi upphäfva lagen mot rån derföre, att rånarnes antal och strafilöshet årligen tilltager? Ett sådani korrektiv vore, om ingen tillätes återtaga ett förmynderskap, som ban afsagt sig under den tid han pantförskrifver sin egendom. Icke heller yrkar jag denna förmånsrätt, då fadren sjelf är sina barns förmyndare, hvarvid man kanske har enda exempel på svek. Ja! jag skulle till och med vilja medgifva domare rättighet, t. ex. vid bankolån postponera omyndigas bära t garanti, eftersom den principen er gång gjort sig gäll de, alt det skall för den ailmänna väl imåge vara så välgörande. ot hvar och en må beredas tillfälle få skuldsätta sig för allt hvad han eger; men man mätte väl icke yrka att samma förhällande eger rum, om man skuldsätlter sig vida derutöfver, som Frhät landet i de fiesta fal! skall blifva. em arfsmedel få innehafvas utan någon positiv garanti. Det torde dock I i sammanhang med detta ämne, då detia skall vara kardinalskälet för förmånsrätternas upphörande, förtjena undersökas om det ohegränsade kreditsystemet är verkligen så välsignelserikt för stad och land, som man föregifver — och hvaruti. liksom i bränvinsläran, tvänne de mäktigaste, men för öfrigt stridiga intressen öfverensstämma. nemligen kapital: istoch pauperism-kandidaterne, långifvare och låntagare. Ett utvidgadt kreditsystem, säger man. leder till allmänt välstånd; nej. ett verkligt kreditsystem förutsätter allmänt välstånd, och är endast då gagneligt, eljest leder det direkte till allmänt obestånd. Jag bekänner mig nemligen till den gamla läran, att endast idoghet. och sparsamhet samt utgifternas I ränkande efter inkomsterna, utan att fylla bristen med kredit, leder till verkligt välstånd. Så länge dessa grundsatser följdes, var vårt gamla Sverige kändt som redbarhetens, nu är det på god väg att blifva konkursernas förlofvade land. För attj raskt framgå på denna bana, behöfves endast utvidgad kredit, ökade länetillgångar. Län och låneröre!se) på kredit är redan mängdens hufvudsakligaste, om I ej just den för landet förmånligaste, näringsgren. På alla de arcana man uppgifvit till välmågans upphbjelpande genom utvidgadt kreditsystem, såsom lösöreköp. privatbanker, fri import, m. m., är. alla de! vackra theorierna till trots, dagiiga erfarenheten den bittraste satir. Borttagandet af alit materielt skygd för omyndigas egendom är ett konseqvent steg på I samma bana, emedan derigenom ytterligare några medel erhållas att indraga i den allmänna förskingringen elier afbetalning uti bankerne, hvilkas räntemedel utsuga landets must och äro enda grunden I ätt, då han finner egendomen i öfrigt innelandets nuvarande oerhörda financiella förlägenhet, efter 30 fredsår, utan svårare mm ssvexter och olyckor. Man åberopar sig till motbevis på Engiands och andra länders exempel, utan att besinna, att hvarje kraft har en positiv och en negativ po!, eller att den un-! der motsatta förhållanden verkar raka motsatsen, liksom samma tyngd, som medtids påskyndar, mottids hejdar farten. I ett land som England, der årligen välmågan tillvexer och genom export fremmande kapitaler inströmma, måste ett kreditsystem (en anticipation), nedlagdt på produktiv industri, påskynda välmågan; i Sverige åter, der välmågan aftynar, det; redbarare mypntet (först silfvermyntet. sedan riksmyntet af privatbankernas) måste utdrifvas ur rörelsen och landet af ett fictift, och kreditsystemet anticiperar, för uppjagade egendomsköp, import och lyx. måste det ovilkorligen verka raka motsatsen. Mean sl före blott den Törfärligt stigande progressionen af bankolånen för att inse att landet befinner sig i ett insolvent tillstånd och att bankerna, som Pharao i Egypten under de 7 hårda åren, slutligen måste blifva landets enda fastighetsegare. Hvad är verklig kredit? I England förlitande på en persons arbetskraft. dess tro och teder. Brist på sådant har i Sverige infört intec kningsoch -lösöreköps-systemerna, men verklig kredit återvinnes lika litet, som förlorad heder genom någon lagstiftnihg; båda måste genom flit och redbarhet ärligen förvjenas. Sällan lånar någon enskild, ännu mindre nägon offentiig institution, några penningar på verklig kredit, blott på hypoihek eller borgen; huru kan man då anse den säkerhet, ingen annan vill godkänna, tillräcklig för omyndigas medel? Man har sagt: anständigheten kom, sederna försvunno; i vårt land måste vi tillägga: kreditsystemet kom. penningarne försvunno och välmågan gick kräftgången. Om jag, genom den stränga tonen i ett skriftligt yttrande, under muntlig diskussion blifvit bitter, ventam petimus dabimus 2 vicissim. Men när sjelfva kapilistintresset (som gerna förskapar sig till en hjelpens enge!) ömmar för sina inteckningars säkerhet; när låntagarne (som fått kreditsystemet i Båten och måste föra det i land) ömma för sin skuldsättningsfrihet; då må äfven fadershjertat ömma för sina barns väl. Innan verkliga garontier blitvit gifna, kan det icke samtycka till borttagande af allt skygd för de spädas lilla arf, enda medlet för deras uppfostran. I den stund då Uifvets ömmaste band skola brista, skall eljest blotta tanken på de mänga små värnlösas framtid öka det sista afskedets bitterhet. Jag känner det redan i djupet af min sjal; jag kan ej gifva mitt bifall till tänkandet i dess närvarande form. Sed professor FTies förenade sig kontraktsprosten dzen. prostarne Lundbled och Ahlstrand, komminister Hedån samt doktor Stenhaminar. den sistpämnde mod åberopande af sina vid båda föregående riksdagarne i ämnet afgifoå yttranden. Kontfaktsprosten dängrvist: Det är visserligen ett vägadt företag att uopir räda mot sädane skäl, som af den siste värde talsren blifvit begagnade. då han till försvar för de tysta förmånsrätterna vädjat till fadershjertats känslor för de värnlösa, öfvergifna. Men om man tillåter sig vid allmänna angelägenheters afgörande bestämmas af känslan, förfelas det mål som