VÄFVARENGI BRUGGE HISTORISK BERÄTTELSE AF L. REIN. XIV. Peter Konink återförde, sedan den högtidliga begrafningsakten var slutad, borgarne och alla som deltagit deruti till torget. Här lät han bilda en krets och trädde in uti den med grefve Juliers och Guelf, hvilken sednare tillkommit och på det förtroligaste helsades af grefven. Han fattade nu fanan med flandriska lejonet, höjde den och utropade grefse Guidos sonson till regent af Flandern, intill dess den fångne återkomme. — Härpå framförde han alla åldermännen och ga! med dem den nye regenten högtidligt handslag på trohet och lydnad, uppmanade alla flandrare till mod och tapperhet, och slöt sitt tal med de orden: Jag skattar mig lycklig, alt hafva uppletvat denna dag. Är Flandern fritt, slutar jag mina dagar, lika glad, som jag nu afträder från den ärofulla plats, hvarpå mina medborgares förtroende, sedan derna morgon, satt mig. Det skall — det får ni icke, invände den unge regenten; ty i min farfaders namn utnämner jag er, Peter Konink — och er, grefve Guel! Espinois, till Flanderns förste riddare och mina närmaste råd. Nu hö de mängden ett jublande lefvel — Regenten böjde sig tzckande, bekräftade Flandrarne i alla deras rättigheter och friheter, och förnyade den författning och styrelse, som gällt under han: farfar. Alla de tjenstemän, som blifvit utträngde af fransmännen, blefvo iter insatte i sina befattningar. Äfven fastställde han innevånaries Vala Peter Konink och grefve Guelf till borgerskapet: i Brögge anförare, för att ordna och leda all hvad som till krigstjensten hörde. Hen sjelf vill upprätta en serskild här af dem, som följt honom hit, och af dem som vidare ankommo. Äfven blef. efter öfverläggning och i samråd med nämde anförare, beslutadt alt, efter sex dagar, hela styrkan skulle uppbryta från Brugge, för att intaga de närmast belägne fasta platser i landet, som TE A.B, M 138, 139, 140, 141, 142, 143, 144 och