ställda i sin nakenhet, röjde de alltför ofta grundsatsen att hålla fast vid det oinskränkta enväldet, och delta är nog, för, att, vid den häftiga och ständigt tititagande trånaden efter konstitutionell frihet, mer och mer uppreta allmänna tänkesättet. Vid de hemliga ministerkonferenserna i Wien 1834 indelades tyska staterna i tre grupper, hvaribland den ena innefattade sådana stater, inom hvilka konstitutionalismen redan rotfästat sig — t. ex. Baden, Wärtemberg, Sachsen, Hessen, 0. s. v.; den andra sådana, der önskan derefter röjde sig, och till denna grupp räknades uttryckligen Preussen. Slutligen stadnade i tredje gruppen sådana stater, der ingen hyste någon längtan i besagde hänseende, hvilket Österrike påstod vara händelsen hos sig. Bäjern, näst Preussen det störstarike inom det egentliga Tyskland, kunde om sina ö millioner undersåtare säga, att fastän landet ägde konstitutionella statsformer, så tog folket föga eller ingen del i deras bruk. På tio år har imedlertid mycket hunnit att förändras; ty nu mera ges det väl icke en enda stat i Tyskland, der ej tanken på medborgareskap och lagstadgad frihet är den öfvervägande. Minsta ifvern derför röjer sig i de helt sma furstendömena, hvilka i det hela likna stora jordegendomar och riddaregods. Kring foten af medlersta Tysklands berg, vid Hartz och i Thäringersvald, äro de flesta bland dessa qvarlefvor från medeltiden belägna. Här träffar man de Anhaltska, Sachsiska, Schwartzburgska och Reussiska furstendömena, inkilade mellan snibbar och uddar ifrån de stora grannstaterne, hvilka likasom med poiyparmar insnärja dem från alla sidor. Invånarne i dessa familjstater ha föga med den öfriga veriden att skaffa; från striden om de stora kulturiråcorna framtränger knappt en svag efterklang til det inre af dess sa enstaka bergsbygder. Menni-torna iefva der ännu ett slags idylliskt naturHf; deras belägenhet och sedvanor hafva bibehållit sig oörändrade sedan hundratals år, och i deras små furstehof återspeglas ännu förflutna tiders etikett och tråkighet. Jagt och spel utgöra der tidsfördriivet; sönerna pläga vanligen ingå för någon tid såsom. officerare vid Preussiska eller Kongl. Sachsiska och någon gång vid Österrikiska rangregementen, för att praktiskt lära känna hofletnaden vil något lysande residens, och när de sedan återvända till sitt lilla arfrike, medföra de titeln 2! general jemte dekorationen af det nyss lemnade hofvets hus-orden (;i1aus-Orden)) och stundom cck en mer eller mindre aflägset befryndad furstinna såsom gemål. På samma sätt som det förhåller sig med hofvet och fursten i dessa små stater, förhåller det sig äfven med adeln och borgarståndet. Allt är som det har varit af ålder; allt visar sig blott i häfdvunnet skick, inskränkt och vida skildt från allt slags fortskridande. Något offentligt lif kan här ej utveckla sig; men de kroppsliga behofven finna sig nöjaktigt tillfredsställda: man kan, som det heter, lefva rätt trefust derstädes. Allt, hvad ortens klimat och natur frambringa, fås der i öfverflöd och för lågt pris; utskylder och onera äro ringa; de små furstarne regera mildt; de äga alla så många och så rika arfvegods och draga så ansenliga inkomster af dessa, alt de ej behöfva betunga sina undersåtare. I de något större tyska staterna deremot — storhertigdömena och de små konungarikena — såsom Hannover, Wärtemberg, Hessen, Baden, Sachsen, Nassau — är förhållandet annorlunda; just der kännes företrädesvis behofvet af en för hela Tyskland gemensam frihet. Man träffar der mycken bildning och upplysning; ;rre delen bland dessa stater äro protestantiska; alla hafva lidit mer eller mindre genom sina absoluta furstars förtryck, men nu besitta de alla konstilutioner, hvaribland dock de fleste väl ännu äro temligen ofuilkomliga, hvilket så mycket mer sporrar till öfvergången från halfhet tili heliet. Pöjern står vid hela denna rörelse temligen ensamt och likasom för sig sjelf. Blott den afsöndrade provinsen Rheinbaiern, hvilken länge tillhörde Frankrike, hyser radikalismens anda in-. om sig; bär var oroligheternas härd åren 4834 och 4852, här firades Hambacherfesten; och gyn-. nade tillfället någon gång, så skulle detta sköna land snart söka lösgöra sig från Bäjerska väldet. Det öfriga Bäjern ligger försoffadt genom öl och . le. Mönchen äger för Tyskland väll ; knappast ett konstens intresse, till följd praktbyggnader, dem konung låter uppföra och betraktar som ett medel att föreviga sitt namn. Böäjerska konstilutionen betraktas under tiden som om den icke funnes; fiera bland dess ädlaste försvarare tråna sedan fiera år i fingelse, och godtyckets välde är uti intet tys kt land mer oinskränkt än der. Österrike står alldeles fjerran och afsöndradt från de öfriga tyska staterna. Det vakar öfver industrien, öfver konsten, och upprätthåller absolutismens system medelst en talrik och ytterst verksam polis. Sålunda står då Preussen allena qvar, såsom det egentliga målet för allas blickar, derföre att det af historien tycks ha fått till kallelse att återförena Tyskarne till ett nytt och än en gång mäktigt Tyskland — att sluta den tusenåriga söndringen och återupprätta Carl den Stores välde, i en annan form. I vapen, så väl som i hvarje vetenskap och konst, har det trädt upp som Tyskarnes anförare, rustadt likt Minerva, till fredens som till krigets värf. Tysklands alla förhoppningar hvila på hvad Preussen förehar, och ju mera man börjar inse att dess ledare misskänna detta lands stora bestämmelse, ju smärtsammare och dupare måste denna upptäckt kännas öfverallt Häraf kan ni förklara hvarföre man så ofta till