De med äångfartyget Gottland afreste 1352 stu
derande från Upsala ankommo till Wisby den 4!
dennes kl. 7 på morgonen, och afreste samm:
dag om aftonen. Wisby Veckoblad, beskrifve
festligheterna och säger, att af de 492 timmarn:
ingen minut gick förlorad för vänskapen oci
gläd:en. K snonsaluter, sånger och hurrarop vex
lade. W hade permitterat de verldsliga be
bekymren dagen. Embetsverk, bodar, verk:
städer, stodo tomma, och ingen tänkte eller talade
om annat än de kära gästerna Efter fördelning
i flockar och gästfri inbjudning i enskilda hus
samlades studentkorpsen åter mangrannt kl. 4A(
på stora torget, då en för resan särskildt författac
och inöfvad Skandinavisk sång uppstämdes. Der
efter företogs en vandr n3z för att bese de vackr:
ruiner, sont finnas i staden, och efter afhörande:
af en större andlig kantat i Maria kyrka intogs
middag i Oscars-stlen, då Dr Hambreus föreslog
välkomstskålen för de unga gästerna, för hvilken
skål Prosten Afzelius, som af Veckobladet kalla:
Studenternas ålderman, tackade, i ett tal, hvaru
anföres följande vackra strof: Blomstervänner
besöka Gottiand. för att söka rara blommor, och
finna dem. Skandinaverne söka också en blom-
ma; den är en rar, en sällsynt blomma, men
skön och herrlig, hon heter, — man stod i stum
och spänd väntan på ordet, då talaren med mild
och hänförande stämma uttalade ordet: — kärlek,
och vi hafva funnit henne här, Landshöfdingen
och Biskopes 2 deltogo i festen. Sedan uttågades
under sång till en trädgård utom staden, der,
utom deltzgarne i middagsfesten, en mängd her-
rar och damer infunnit sig. Der föreslog Lands-
höfdingen en skål för Konungen och Biskopen
sedan en för Upsala Universitet. En skål pro-
ponerades af Docenten Petterson för Gottlands
damer. Kl 3 återtågades till staden, till S:t Ni-
colai ruin, och slutligen till S:t Laurentii kloster-
kyrkas ruin, der på begge ställena några impro-
visationer e rum, hvarefter tåget gick direkte
ombord. ,Afseglingen varp, säger Wisbybladet,
pettaf de herriigaste skådespel man på jorden kan
se. Luften mild och varm, hafvet lugnt som en spe-
gel, stränd och höjder fulla af glada och festligt
smyckade are och åskådarinnor; allt var tyst
och stilla. man knappt andades, man kunde höra sin
grannes puisslag. På akterdäck af ångfartyget var
redan studentkören församiad, men stum och orör-
lig, likaså den Gottländska sångföreningen på ett an-
nat farty id utloppet ur hamnen; de stodo mot
hvarandra, tvenno härar näst före drabbningen.
Andtligen ie den lifliga, poetiska, elektriska an-
föraren fö entsången sin kommandostaf och den
ibekanta studenternas ängbåtsepilog: Eder
vi helsa, ämdes. Under vexlade sånger af de
begge kört vaggades ångfartyget sakta ut mot
hafvet, och då Töken från den gifna och besvarade
afskedssaluten likt ett tjockt moln utbredde sig öfver
hafsspegeln, öfver hvilket de resande vännernas hvita
hufvuden, som andliga väsen framträdde, erhöll den
förtjusande taflan sin daguerreotypiska fullkomlighet,
och öfver allt detta gjöt den nedgående milda Juni-
solen sin guldlösning för att fixera bilderna och höja
konturerna !M
Den 24 dennes, klockan 3 eftermiddagen, an-
kom ingfortyget Gottland till Carlskrona. Ett
betydligt antal personer,, säger tidningen Najaden,
hade förenat sig om att säga dem ett välkommen,
och de utsedda värdarne foro dem till mötes på
ängslupen kt imdal, der sjöartilleri-regementets mu-
sikkorps äfven gått ombord. Sedan de studerande
väckra,
landstigit, iedsagades de till Hoglands Park, der väl-
komstskålen ;slogs af herr öfversten grefve P. Sparre,
och besvarades. å de studerandes vägnar, af magister
Pettersson. I. M. Konungens skål proponerades der-
efter af kommendanten, herr kommendörkapten S. v.
Krusenstjerna, då folksången Bevare Gud vår Kung
afsjöngs, accompagnerad af harmonimusik. Sedan
musik och sång en stund sysselsatt de församlade,
tog herr kapten Byström ordet och föreslog en skål
för Skandinavien, hvilken besvarades af studenterne
med en sång, särskildt komponerad för detta deras
Skandinaviska tåg. Slutligen, och då den för de stu-
derandes vistande här bestämda tiden var nära för-
iden, framstod herr doktor Thome och önskade de