nu nästan jemnförligt med det som omtalat beskrifningen öfver hennes afskedsrecett i Berl — Tidningen Den Konstitutionelle, till hva diet det tyckes höra, att åtminstone traktera m en å två osanningar i hvarje nummer, har äfv i sista Fredags icke afvikit från denna regim Der meddelas nemligen en alldeles förvräng sqvallerhistoria om en öfverläggning i den s. Förlagsföreningen. Uti nämnde förening, hva hufvudsyftemål är att bokförläggare må till bol handelns bästa kunna handla gemensamt i afst ende på antagande af bokhandelskommissionärt i landsorten m. m., gjorde nemligen för någon t; sedan en ledamot, i anledning af den nyligen u komna skriften: hjelpreda för lånesökande, e förslag, att föreningen borde i sitt nästa cirkulö fästa en ogillande uppmärksamhet på utgifvande och försäljningen af skrifter af paskill-artad na tur, i ändamål att förekomma deras debitering samt att föreningen i sammanhang dermed skull uttrycka den tanken att föreningen ansåg de le damöter, som befattade sig med dylika skrifter utgifvande, hafva frivilligt utträdt ur föreningen Oaktadt detta förslag sedermera förfallit, och fast än föreningen är helt och hållet en associatio af enskilda, hvars handlingar således ej i allmän het kunna tillhöra publiateten, har Den Konsti tutionelle imedlertid icke allenast ryktesvis om talat nimnde förslag, såsom ingilvet på en fö ändamålet hållen utomordentlig sammankomst utan äfven företagit sig att sp-ielt berätta on hvad uoder rådplägnningen f rm mas hafva blifvi af serskiida ledamöter yttradt för och emot, ehu ru allt detta skett uppåt väggarne och mot san ningen. Sedan nemligen D. K. först resonnera öfver ofämpligheten af en sådan åtgärd från för eningens sida, hvilket naturligtvis är hans full rättighet, men tillika namngifvit åtskilliga af föreningenas ledamöter, såsom deltagande deri, förmäler han bland annat, att förslagets omintetgörande orsakats deraf, att Hr L. J. Hjerta uppträdde deremot. Detta gillas visserligen, fastän med den uttydningen, att det varit föranledt af nämnde ledamots tvungna ställning; men tillika berättas, att Hr Hjerta skall bafva anfört såsom skäl, hbvrarföre han afstyrkte förslaget, att den boktryckare, som tryckt h elpredan,, ändå fått en tillräck!ig klick på sitt namn. I anledning af detta sistaämnda förmenta anförande, förekommer sedermera en hel spalt ovett, så väl mot Hr Hjerta, som mot hela föreningen. Uti denna berättelse förekomma nu följande osanningar: Ingen af de sammankomster, å hvilka öfverläggning förevarit om nämnda förslag, har varit anställd enkom för detta ändamål, utan alla dess sammanräden hafva skett egentligen med afseende på derx i Finland åsatta tullen på Svenska böcker, hvilken föranledt en petition till Kongl. Maj:t af förlagsföreningen. Således en oriktig uppgift af D. KR. Den andra oriktigheten är, att förslagets återgång kan tillskrifvas uteslutande Hr Hjerta. Redan vit en föregående öfverläggning, då denne ledamot ej var tillstädes, yttrades af flere andra ledamöter någon betänklighet dervid, hvarjemte ett förslag till en mycket modifierad redaktion afgafs af Hr Looström, och föreningen beslöt då att närmare öfverlägga om saken. En lika komplett osanning och fullkomlig dikt är att br Hjerta, vid den sista sammankomsten förslaget! återtogs, yttrat någonting om en klick på bokiryckarens namn. Ilan yt!rade sig fastmer i en annan riktning, nemligen, att man nu redan sett, att Ufgifvaren af den omtalade skriften erbållit tillräcklig näpst för företaget genom juryns utslag; att något censorskap öfver skrifters innehåll icke ingick i föreningens syftemål, och dessutom utöfningen deraf i serskilda fall blefve betänklig; att förslaget knappast vore verkställbart, enär en bokhandlare icke kan vara förpligtad ati känna de skrifters innehåll, som han försäljer, och ofta kan hafva sålt hundrade exemlar, ut:n att hafva läst mer än titeln, att det snappt vore troligt, om äfven förslaget antoges, att föreningen skulle taga sitt förtroende från en annars duzslig och solid bokhandlare, som gjorde väl reda för sig, blott derföre att han råkat förälja en skrift, som sedan blefve föremål för åtal. ch slutligen, att om någon ledamot skulle för-l ryta sig så i ifrågavarande hänseende, att föreningen ansåge sig icke böra räkna honom ibland ig, så vore det då vida lättare, att göra en lex n casu, på det sält som af sällskapslifvets forIringar i allmänhet kan medgifvas. Om någon lick på boktryckarens namn förekom icke ett rd. Allt det ovett, som Den Konstitutionelle iktat emot hr H. i anledning af denna dikt, är åledes alldeles opåkalladt. Det bör likväli samnanhang bärmed nämnas, att förslagets återgång NAR