nu nästan jemnförligt med det som omtalat
beskrifningen öfver hennes afskedsrecett i Berl
— Tidningen Den Konstitutionelle, till hva
diet det tyckes höra, att åtminstone traktera m
en å två osanningar i hvarje nummer, har äfv
i sista Fredags icke afvikit från denna regim
Der meddelas nemligen en alldeles förvräng
sqvallerhistoria om en öfverläggning i den s.
Förlagsföreningen. Uti nämnde förening, hva
hufvudsyftemål är att bokförläggare må till bol
handelns bästa kunna handla gemensamt i afst
ende på antagande af bokhandelskommissionärt
i landsorten m. m., gjorde nemligen för någon t;
sedan en ledamot, i anledning af den nyligen u
komna skriften: hjelpreda för lånesökande, e
förslag, att föreningen borde i sitt nästa cirkulö
fästa en ogillande uppmärksamhet på utgifvande
och försäljningen af skrifter af paskill-artad na
tur, i ändamål att förekomma deras debitering
samt att föreningen i sammanhang dermed skull
uttrycka den tanken att föreningen ansåg de le
damöter, som befattade sig med dylika skrifter
utgifvande, hafva frivilligt utträdt ur föreningen
Oaktadt detta förslag sedermera förfallit, och fast
än föreningen är helt och hållet en associatio
af enskilda, hvars handlingar således ej i allmän
het kunna tillhöra publiateten, har Den Konsti
tutionelle imedlertid icke allenast ryktesvis om
talat nimnde förslag, såsom ingilvet på en fö
ändamålet hållen utomordentlig sammankomst
utan äfven företagit sig att sp-ielt berätta on
hvad uoder rådplägnningen f rm mas hafva blifvi
af serskiida ledamöter yttradt för och emot, ehu
ru allt detta skett uppåt väggarne och mot san
ningen. Sedan nemligen D. K. först resonnera
öfver ofämpligheten af en sådan åtgärd från för
eningens sida, hvilket naturligtvis är hans full
rättighet, men tillika namngifvit åtskilliga af för-
eningenas ledamöter, såsom deltagande deri, för-
mäler han bland annat, att förslagets omintetgö-
rande orsakats deraf, att Hr L. J. Hjerta upp-
trädde deremot. Detta gillas visserligen, fastän
med den uttydningen, att det varit föranledt af
nämnde ledamots tvungna ställning; men tillika
berättas, att Hr Hjerta skall bafva anfört såsom
skäl, hbvrarföre han afstyrkte förslaget, att den bok-
tryckare, som tryckt h elpredan,, ändå fått en
tillräck!ig klick på sitt namn. I anledning af
detta sistaämnda förmenta anförande, förekommer
sedermera en hel spalt ovett, så väl mot Hr Hjerta,
som mot hela föreningen.
Uti denna berättelse förekomma nu följande
osanningar:
Ingen af de sammankomster, å hvilka öfver-
läggning förevarit om nämnda förslag, har varit
anställd enkom för detta ändamål, utan alla dess
sammanräden hafva skett egentligen med afseende
på derx i Finland åsatta tullen på Svenska böc-
ker, hvilken föranledt en petition till Kongl. Maj:t
af förlagsföreningen. Således en oriktig uppgift
af D. KR.
Den andra oriktigheten är, att förslagets åter-
gång kan tillskrifvas uteslutande Hr Hjerta. Re-
dan vit en föregående öfverläggning, då denne le-
damot ej var tillstädes, yttrades af flere andra
ledamöter någon betänklighet dervid, hvarjemte
ett förslag till en mycket modifierad redaktion
afgafs af Hr Looström, och föreningen beslöt då
att närmare öfverlägga om saken.
En lika komplett osanning och fullkomlig dikt
är att br Hjerta, vid den sista sammankomsten
förslaget! återtogs, yttrat någonting om en klick
på bokiryckarens namn. Ilan yt!rade sig fast-
mer i en annan riktning, nemligen, att man nu
redan sett, att Ufgifvaren af den omtalade skrif-
ten erbållit tillräcklig näpst för företaget genom
juryns utslag; att något censorskap öfver skrifters
innehåll icke ingick i föreningens syftemål, och
dessutom utöfningen deraf i serskilda fall blefve
betänklig; att förslaget knappast vore verkställ-
bart, enär en bokhandlare icke kan vara förplig-
tad ati känna de skrifters innehåll, som han för-
säljer, och ofta kan hafva sålt hundrade exem-
lar, ut:n att hafva läst mer än titeln, att det
snappt vore troligt, om äfven förslaget antoges,
att föreningen skulle taga sitt förtroende från en
annars duzslig och solid bokhandlare, som gjorde
väl reda för sig, blott derföre att han råkat för-
älja en skrift, som sedan blefve föremål för åtal.
ch slutligen, att om någon ledamot skulle för-l
ryta sig så i ifrågavarande hänseende, att före-
ningen ansåge sig icke böra räkna honom ibland
ig, så vore det då vida lättare, att göra en lex
n casu, på det sält som af sällskapslifvets for-
Iringar i allmänhet kan medgifvas. Om någon
lick på boktryckarens namn förekom icke ett
rd. Allt det ovett, som Den Konstitutionelle
iktat emot hr H. i anledning af denna dikt, är
åledes alldeles opåkalladt. Det bör likväli sam-
nanhang bärmed nämnas, att förslagets återgång
NAR