samme röåle i franska kammaren, som Lamargue och Mauguin fordom, nemligen att för ledarne a! engelska oppositionen vid hvarje sessions slut gifva en öfversigt af den politiska ställningen, och hade derföre på ett upplysande och fullständigt sätt framdragit alla angelägenheterna röranda Marocko, Otabeili, Albreda (en makt i Gambia på vestra afrikanska kusten), Plata, Syrien och Tejas; allt detta ifrån den bekanta oppositionella synpunkten, skickligt, men utan att egentligen säga något nytt. Guizot visade sin gamla kraft och talareförmåga; ilade hurtigt genom alla de berörda frågorna, och upptog hufvudsakligen sådant som kunde anses för nya beskyllningar mot ministeren. Han förklarade, att ivad Otaheiti beträffar, fördraget är genomfördt och alla svårigheter genom de begge makternas goda förstånd besegrade. I afseende på frågan om Texas går Frankrike alldeles icke i Englands slöptåg. Frankrike kan icke utöfva något öfvervägande inflytande i Amerika, der tre makter hafva stora intressen, nemligen Nordamerikanska Föreuta Staterna, Spanien och England, men ej Frankrike, som blott borde vårda jemnvigten. Ville Texas införlifva sig med Förenta Staterna, kunde Frankrike icke göra något dervid; ville det åter vara sjelfständigt, så hade Frankrike ej lagt hinder för det; ty det hade erkännt dess oberoende. Schweitz hade alltid haft Frankrikes vänskap, liksom dess språk. Alan måste med fasthet och öppenhet söka afböia friskaro nas afskyvärda och farliga oväsen. Man hade bordt understödja det aktningsvärda folket. Detta parti, de konservaliva, det moderata folket, justemilieu, äro alltid skygga för faran, de äro rädda och sluta sig gerna inom sina hus. (Delta vållade en allmän munterhet i kammaren.) Hvad Spanien angick, sade ban, alt Don Carlos afsägelse förändrar ingenting i Spaniens ställning och Frankrikes politik. Nu som för fjorton dagar sedan är Spaniens Konung för Frankrike Drottning Isabella. Hvad giftermålet beträffar, så är det en rent spansk fråga; i detta afseende måste dess oberoende aktas, och man bör hafva förtroende för spanska na tionens och dess regeriugs insigt och goda vilja. Vi antaga,, sade han, att de uppfatta ait Drottningens giftermål med en prins måste närmare ansluta de band, som förena Spanien och Frankrike, med det nuvarande Frankrike, det konstitutioneila Frankrike, Juli-Frankrike. Pörs-Kammaren hade antagit lagen om Pariserfästningsverkens befistande. Hrån Paris hade på Spanska regeringens begäran ett stort antal progressistiska och carlistiska spanska fiyktinzar blifvit förvisade från Paris till landsorterna; men de egentliga notabiliteterna ibland dessa äro qvar. Nästan alla progressister begärde pass till England heldre än att låta tving: sig alt spridas kring i Frankrike, och protesterade emot ett förfarande, som är så olika med det Franska regeringen 4343 visade de till Frankrike då strömmande moderate flyktingar. Kurirvexlingen mellan Madrid, Paris och London var alldeles utomordentligt liflig i de sista dagarna. Ifrån Algier berättas, att Bugeaud d. 27 Maj vunnit en träffning mot Araberna 2 lieues från Orleansville. Fienden har haft 350 döda, 200 fångar och förlorat en mängd boskap. Man tror sig veta att Fransmännens drottning korresponderar med sin dotter i Brässel medelst dufposten. Hertig Nemours skall göra ett försök att beveka Drottning Victoria till att i år besöka Paris, eller å:minstone Versailles. Timmermännen i Paris hafva vägrat att arbeta under 4 fr. om dagen. Mästarne äro beslutna att ej höa dagspenningen, och hafva begärt att få för özonblicket biträde af armåöens handtyverkare. SPANIEN. Martinez de la Rosa var återställd och skulle den 43 afresa till Barcellona, der Drottningen redan intågat den 5 dennes. Den 24 skulle -alla ministrarne vara der. Engelska och Franska Ambassadörerna voro ännu qvar; den förre troddes ämna på kort tid resa till London, men den sistnämnde skall bafva fått sitt hofs befallning, att icke lemna Drottningen på hennes resa. Icke endast regeringens tidningar, utan äfven en stor del af oppositionspressen, yttra sig angående Don Carlos afsägelse-akt och hans sons manifest på elt sätt, som synes antyda att allmänna tänkesättet är alldeles emot alla Carlistiska planer; men oaktadt detta regerings-pressens beteende misstror mängden af de tänkande dess uppriktighet, emedan man tydligt ser huru reaktionen med stora steg vinner terräng. Ministeren synes knappast hafva annat medel än att försona sig med Carlisterna, sedan den så obetänkt brutit med de liberala. Ifrån Rom hade de additionella artiklarna till det den 27 April afslutade fördraget ankommit,