VÄFV:REN I BRUGGE ).
HISTCRISK BERÄTTELSE AF L. REIN.
Vv.
Långsamt gick Peter Konmnk utför de breda
trapporna. Ofta stadnade han,suckade djupt och
skak:de bekymrad och tankfull hufvudet. Skym-
fen han lidit, den upptäckta husliga hemligheten,
tyranniet, från hvilket ban nu icke såg någon
räddning, hvarken för Brögge eller landet: — alli
uppfyllde hans själ och stormade i hans innersta,
såsom en kall, härjande orkan öfver en grön,
fruktbärande nejd. Alla blommor, all skörd
syntes vara sköflad och bortförd, och vid-hvarje
steg hon tog på de lysande trapporna, närmade
ban sig smärtans dolda, gåtlika öken, der allt för
bjertat är öde, vssnadt och förbrindt.
Men äfven denna försmägtande öken bar sin
uppfriskande dagg. Han lade banden på panzan,
denna mot en stenpelare, och från hans enda öga
strömmade tårar. Hen hade hunnit till porten a!
slottet, ceh allt hvad kan der erfarit, framställde
sig nu för hans själ, antog Lf och gestalt och
uppgick lust för hans förstånd, ty den gråtande
böjde åter kufvudet och cade vemodist allvarligt:
Brägge skall befrias! Min hustru är svag
Mia dotter en engeil
Ja, vid himlen! det är hon!) ropade Gueif,
som stått bakom en pelare, nu framträdde och
föll den talande om halsen. Gabriela är en
engel, och ni, hennes far, en ädel, herrlig far
en berrlg man! O, hvarföre har isg icke en så-
dan far? ICom, jag följer er! Ni vet nu allt
) Se A, B, J2 138, 139 och 4140.