VÄFV:REN I BRUGGE ). HISTCRISK BERÄTTELSE AF L. REIN. Vv. Långsamt gick Peter Konmnk utför de breda trapporna. Ofta stadnade han,suckade djupt och skak:de bekymrad och tankfull hufvudet. Skymfen han lidit, den upptäckta husliga hemligheten, tyranniet, från hvilket ban nu icke såg någon räddning, hvarken för Brögge eller landet: — alli uppfyllde hans själ och stormade i hans innersta, såsom en kall, härjande orkan öfver en grön, fruktbärande nejd. Alla blommor, all skörd syntes vara sköflad och bortförd, och vid-hvarje steg hon tog på de lysande trapporna, närmade ban sig smärtans dolda, gåtlika öken, der allt för bjertat är öde, vssnadt och förbrindt. Men äfven denna försmägtande öken bar sin uppfriskande dagg. Han lade banden på panzan, denna mot en stenpelare, och från hans enda öga strömmade tårar. Hen hade hunnit till porten a! slottet, ceh allt hvad kan der erfarit, framställde sig nu för hans själ, antog Lf och gestalt och uppgick lust för hans förstånd, ty den gråtande böjde åter kufvudet och cade vemodist allvarligt: Brägge skall befrias! Min hustru är svag Mia dotter en engeil Ja, vid himlen! det är hon!) ropade Gueif, som stått bakom en pelare, nu framträdde och föll den talande om halsen. Gabriela är en engel, och ni, hennes far, en ädel, herrlig far en berrlg man! O, hvarföre har isg icke en sådan far? ICom, jag följer er! Ni vet nu allt ) Se A, B, J2 138, 139 och 4140.